Missbruksvården
"Förbättrad kvalitet, ökad likvärdighet och ökad tillgång till insatser." Med dessa ledord annonserade folkhälsominister Maria Larsson (kd) idag ett förslag till strategi för och översyn av missbruks- och beroendevården i Sverige. Larsson argumentar för förslaget i en debattartikel på DN Debatt idag.
Bakgrunden och motiven till strategin och översynen är stora olikheterna i kvalitet, men också i genomförande av missbruks- och beroendevården. I förslaget aviseras också att ansvaret för vården tydligare kan komma att flyttas över till landstingen och regionerna jämfört med det delade ansvar som finns idag mellan de olika huvudmännen.
Jag välkomnar initiativet från regeringen att göra denna översyn, även om jag nästan ryggradsmässigt blir orolig för att det också innebär en övervältring av kostnader till regioner och landstings nackdel. Det må så vara, den främsta prioriteringen måste ligga i att få en så god missbruks- och beroendevård som möjligt i hela landet sett ur ett patient- eller brukarperspektiv.
Jag hoppas att regeringen också är beredd att satsa delar av det reformutrymme som nu tydligt finns i statens finanser mot missbruksvården och andra delar av psykiatrin. Än så länge har varken den förra eller den nuvarande regeringen lyckats leverera i nivå med högtidstalen och övergripande planer utifrån "Milton-utredningen". Ökade resurser och stöd för att långisktigt stärka tillgången till kompetens är nyckelfrågor för att det ska lyckas.
Även om den kommande utredningen kommer fram till att regioner och landsting skall ta ett större ansvar för vården för de drabbade individerna är det viktigt att samtidigt tydliggöra kommunernas fortsatta ansvar för frågor som till exempel boende. Jag håller det för utreslutet att regioner och landsting också ska ta över detta ansvar. Det kommer därför att bli en viktig pedagogisk uppgift i det fortsatta utredningsarbetet att tydliggöra och fastslå det primärkommunala ansvaret för visa frågor också om man kommer till slutsatsen att tydligare fördela vårdansvaret.
Det glädjer mig också att regeringen i detta ärende väljer att trycka så hårt på kvalitetsaspekterna. Jag tar det till intäkt på att kvaliteten är och kommer att vara den styrande parametern även från statsmakten i hälso- och sjukvårdsfrågor. Det kommer att vara en viktigt stöd för oss som i regioner och landsting lägger ner mycket tid och kraft för att på olika sätt långsiktigt utveckla och stärka kvaliteten i svensk hälso- och sjukvård.
Bakgrunden och motiven till strategin och översynen är stora olikheterna i kvalitet, men också i genomförande av missbruks- och beroendevården. I förslaget aviseras också att ansvaret för vården tydligare kan komma att flyttas över till landstingen och regionerna jämfört med det delade ansvar som finns idag mellan de olika huvudmännen.
Jag välkomnar initiativet från regeringen att göra denna översyn, även om jag nästan ryggradsmässigt blir orolig för att det också innebär en övervältring av kostnader till regioner och landstings nackdel. Det må så vara, den främsta prioriteringen måste ligga i att få en så god missbruks- och beroendevård som möjligt i hela landet sett ur ett patient- eller brukarperspektiv.
Jag hoppas att regeringen också är beredd att satsa delar av det reformutrymme som nu tydligt finns i statens finanser mot missbruksvården och andra delar av psykiatrin. Än så länge har varken den förra eller den nuvarande regeringen lyckats leverera i nivå med högtidstalen och övergripande planer utifrån "Milton-utredningen". Ökade resurser och stöd för att långisktigt stärka tillgången till kompetens är nyckelfrågor för att det ska lyckas.
Även om den kommande utredningen kommer fram till att regioner och landsting skall ta ett större ansvar för vården för de drabbade individerna är det viktigt att samtidigt tydliggöra kommunernas fortsatta ansvar för frågor som till exempel boende. Jag håller det för utreslutet att regioner och landsting också ska ta över detta ansvar. Det kommer därför att bli en viktig pedagogisk uppgift i det fortsatta utredningsarbetet att tydliggöra och fastslå det primärkommunala ansvaret för visa frågor också om man kommer till slutsatsen att tydligare fördela vårdansvaret.
Det glädjer mig också att regeringen i detta ärende väljer att trycka så hårt på kvalitetsaspekterna. Jag tar det till intäkt på att kvaliteten är och kommer att vara den styrande parametern även från statsmakten i hälso- och sjukvårdsfrågor. Det kommer att vara en viktigt stöd för oss som i regioner och landsting lägger ner mycket tid och kraft för att på olika sätt långsiktigt utveckla och stärka kvaliteten i svensk hälso- och sjukvård.
Kommentarer
Trackback
