Tillgänglighet för alla
Oftast pratar vi om tillgänglighet i termer av väntetider till läkarbesök eller operationer. I dag lyfter fyra ministrar och en ordförande i SKL en minst lika angelägen tillgänglighetsfråga i en debattartikel i Dagens Nyheter.
Det handlar om tillgängligheter för personer med funktionsnedsättningar och deras möjlighet till arbete, bostad och fritidssysselsättning, men det handlar också om det som kallas enkelt avhjälpta hinder som oftast handlar om hinder i den fysiska miljön som försvårar för personer som t ex har svårt att se eller har svårt att gå.
Västra Götalandsregionens handikappkommitté har under ett flertal år arbetat aktivt med dessa frågor och har så vitt jag har förstått kommit ganska långt i arbetet med att förändra, underlätta och tillgängliggöra de lokaler där regionen bedriver verksamhet. Jag är lika övertygad om att vi fortfarande har en resa att göra för att kunna vara helt nöjda.
Det är dock inte utan stolthet som jag läser debattartikeln från ministrarna och konstatera att Västra Götalandsregionen är den enda kommunala organisationen som lyfts fram i artikel - och då som ett föredöme vad gäller den tillgänglighetsdatabas som successivt byggs upp i regionen.
Artikelförfattarna pekar, precis som regionmajoriteten i det budgetförslag som just presenterats, också på vikten av att personer med funktionsnedsättningar ges möjlighet till arbete. I det fallet har vi som offentlig arbetsgivare med 50 000 anställda ett särskilt ansvar att göra det möjligt för personer med olika funktionsnedsättningar att undanröja hinder och kunna erbjuda vanliga jobb för vanliga människor.
Fick för någon månad sidan information om att en döv tjej som önskade läsa till sjuksköterska hade kontaktat Sahlgrenska Universitetssjukhuset för att höra efter möjligheten att få jobb med hennes funktionsnedsättning. Jag tyckte det var spännande fråga för visst finns det områden i vården där olika former hjälpmedel inte räcker för den snabba kommunikationen som kan behövas i vissa lägen. Lika säkert finns det andra områden inom vården där det är en förträfflig tillgång att ha personal som kan teckenspråk.
Som i så många andra sammanhang är det troligt att vi för ofta stirrar oss blinda på hindren och missar möjligheterna.
Det handlar om tillgängligheter för personer med funktionsnedsättningar och deras möjlighet till arbete, bostad och fritidssysselsättning, men det handlar också om det som kallas enkelt avhjälpta hinder som oftast handlar om hinder i den fysiska miljön som försvårar för personer som t ex har svårt att se eller har svårt att gå.
Västra Götalandsregionens handikappkommitté har under ett flertal år arbetat aktivt med dessa frågor och har så vitt jag har förstått kommit ganska långt i arbetet med att förändra, underlätta och tillgängliggöra de lokaler där regionen bedriver verksamhet. Jag är lika övertygad om att vi fortfarande har en resa att göra för att kunna vara helt nöjda.
Det är dock inte utan stolthet som jag läser debattartikeln från ministrarna och konstatera att Västra Götalandsregionen är den enda kommunala organisationen som lyfts fram i artikel - och då som ett föredöme vad gäller den tillgänglighetsdatabas som successivt byggs upp i regionen.
Artikelförfattarna pekar, precis som regionmajoriteten i det budgetförslag som just presenterats, också på vikten av att personer med funktionsnedsättningar ges möjlighet till arbete. I det fallet har vi som offentlig arbetsgivare med 50 000 anställda ett särskilt ansvar att göra det möjligt för personer med olika funktionsnedsättningar att undanröja hinder och kunna erbjuda vanliga jobb för vanliga människor.
Fick för någon månad sidan information om att en döv tjej som önskade läsa till sjuksköterska hade kontaktat Sahlgrenska Universitetssjukhuset för att höra efter möjligheten att få jobb med hennes funktionsnedsättning. Jag tyckte det var spännande fråga för visst finns det områden i vården där olika former hjälpmedel inte räcker för den snabba kommunikationen som kan behövas i vissa lägen. Lika säkert finns det andra områden inom vården där det är en förträfflig tillgång att ha personal som kan teckenspråk.
Som i så många andra sammanhang är det troligt att vi för ofta stirrar oss blinda på hindren och missar möjligheterna.
Kommentarer
Trackback
