Strategisk forskning

Under det senaste året har jag diskuterat, skrivit underlag, uppvaktat och resonerat med olika människor kring regeringens forskningspolitiska proposition. Idag kom den, och den var efterlängtad. Vi har redan tidigare fått det positiva beskedet om att regeringens forskningsanslag får en ramhöjning med fem miljarder kronor under den kommande perioden om fyra år.

Vid sidan av höjda anslag till universiteten och forskningsråden gör regeringen också en specifik satsning på strategiska områden - medicin, teknik och klimat. Även om jag i min roll som ordförande för SKL:s FoU-råd gärna hade sett att den offentliga sektorn hade varit ett av de strategiska områden som regeringen hade valt att satsa ökade resurser mot så har jag förståelse för valet av de tre angivna områdena.

I min roll som ordförande i regionens hälso- och sjukvårdsutskott hälsar jag med glädje den satsning som görs inom medicinsk forksning. Knappt 600 av de 1,8 miljarderna som regeringen riktar mot de strategiska områdena går till medicinsektorn med följande fördelning:

MEDICIN

Molekylär biovetenskap                       190 miljoner

Stamceller och regenerativ medicin   65 miljoner

Diabetes                                                   70 miljoner

Neurovetenskap                                      70 miljoner

Epidemiologi                                            25 miljoner

Cancer                                                       70 miljoner

Psykiatri                                                     25 miljoner

Vårdforskning                                           70 miljoner

Det går alltid att ha en diskussion kring vilka områden som ingår och vilka som inte gör det. Hörde på radion för någon vecka sedan en indignerad forskare som tyckte att regeringen skulle detaljstyra forskningen och att det var ett brott mot en god svensk tradition om att hylla den fria forskningen. Jag delar helt åsikten om vikten av att forskningen står fri, men det får inte betyda att den är utan styrning. Regeringen och andra politiker har inte bara en rättighet utan närmast en skyldighet att också våga peka på angelägna forskningsområden sett ur ett samhällsperspektiv.

Det ansvaret tar nu regeringen och det är välkommet så att svenska forskare och lärosäten kan vara med och bidra med mer och ny kunskap som kan leda oss på vägen att lösa några av medicinens gåtor och därmed bidra till att förbättra livskvaliteten hos miljontals människor.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0