Böter vägen till ökad säkerhet?
Ökad patientsäkerhet är en av de viktigaste utmaningarna för hälso- och sjukvården. Nästan var tionde patient som kommer till ett sjukhus drabbas av någon form av vårdskada, det vanligaste är någon form av vårdrelaterad infektion som i många fall hade kunnat undvikas med större fokus på patientsäkerhetsarbetet.
I går kom beskedet: "Patientsäkerheten på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge är så eftersatt att sjukhuset nu får böta en halv miljon kronor."
Bakgrunden är överbeläggningar, för tätt placerade sängar och delade toaletter för patienter smittade med multiresistenta bakterier och osmittade patienter. Detta inlägg ska inte tolkas som en kritik mot Karolinska för det finns en motsvarande problematik på de allra flesta av landets sjukhus, inklusive våra egna i Västra Götaland. Samtidigt finns det också goda exempel på sjukhus som föredömligt har arbetat med dessa frågor.
Problematiken med överbeläggningar återkommer jag till nedan och vill först föra ett resonemang om ett vite eller böter är rätt väg för att öka patientsäkerheten i landets hälso- och sjukvård? Syftet med kraftiga viten, och det varslas nu om sådana runt om i hela landet, är naturligtvis att ge ett incitament för sjukvården att förbättra sina rutiner för att öka patientsäkerheten. Vi vet av tidigare erfarenheter att också mindre ekonomiska incitament kan påverka sjukvården ganska så kraftfullt och det ser jag gärna mer av i svensk hälso- och sjukvård.
Jag är dock mer tveksam till om den typen av negativa incitament som viten och böten innebär är rätt väg att gå för att stimulera till engagemang kring arbetet med ökad patientsäkerhet. Det finns en inneboende risk att viten som faller ut innebär att avdelningar eller kliniker måste spara in de förlorade pengarna och att de besparingarna i sin tur leder till försämrad patientsäkerhet. Vi riskerar således att hamna i en negativ spiral istället för i den positiva spiral som var avsedd. Av det skälet är jag betydligt större anhängare till positiva incitament i form av målrelaterade ersättningar eller bonusar som faller ut till avdelningar, kliniker, divisioner eller hela sjukhus som kan påvisa ett framgångsrikt patientsäkerhetsarbete. Å andra sidan kommer ett framgångsrikt patientsäkerhetsarbete i sig att spara pengar samtidigt som det minskar lidandet för enskilda patienter så frågan är om den extra bonusen då verkligen behövs, eller skulle gjort mer nytta på annat håll.
Det är således inte helt självklart vilken väg som är bäst att gå för att stimulera till ett mer aktivt patientsäkerhetsarbete i hälso- och sjukvården. Jag är dock ganska övertygad om att de allt kraftigare böterna som nu utdelas eller flaggas för i olika sammanhang snarare väcker mer frustration är engagemang, och då har vi som samhälle misslyckats.
Överbeläggningarna är ett gissel i sjukvården och vi måste än tydligare arbeta med dessa frågor. Det enkla svaret på frågan om överbeläggningar är naturligtvis fler vårdplatser och inte minst Läkarförbundet har under de senaste åren tydligt drivit en sådan linje. Jag utesluter inte att många sjukhus i såväl regionen som i landet som helhet är i behov av fler vårdplatser, men jag är också övertygad om att vi kan arbeta mer aktivt med de vårdplatser vi redan har.
Jag tror att vi i ökad utsträckning behöver jobba med att nivåstrukturera vårdplatserna från intensivvårdsplatser till intermediärplatser över till "vanliga" vårdplatser och en utveckling av andra "step-down"-platser i form av mellanvårdsavdelningar eller patienthotell. I den sista kategorin vårdplatser kan bland annat de så kallat medicinskt färdigbehandlade vårdas när kommunerna inte kan ta emot patienterna i den kommunala omsorgen.
Jag tror också att vi måste bli bättre på att förbättra våra egna rutiner för utskrivning där rondsystem och annat gör att många patienter som är redo att skrivas ut redan på morgonen eller förmiddagen inte blir utskrivna och därmed kan ge plats för nya patienter förrän på seneftermiddagen på grund av våra egna bristande rutiner.
Vårdplatssituationen måste generellt förbättras men fler och högre böter till dem som inte löst problemet är med största sannolikhet fel väg att gå för att lösa problemet.
I går kom beskedet: "Patientsäkerheten på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge är så eftersatt att sjukhuset nu får böta en halv miljon kronor."
Bakgrunden är överbeläggningar, för tätt placerade sängar och delade toaletter för patienter smittade med multiresistenta bakterier och osmittade patienter. Detta inlägg ska inte tolkas som en kritik mot Karolinska för det finns en motsvarande problematik på de allra flesta av landets sjukhus, inklusive våra egna i Västra Götaland. Samtidigt finns det också goda exempel på sjukhus som föredömligt har arbetat med dessa frågor.
Problematiken med överbeläggningar återkommer jag till nedan och vill först föra ett resonemang om ett vite eller böter är rätt väg för att öka patientsäkerheten i landets hälso- och sjukvård? Syftet med kraftiga viten, och det varslas nu om sådana runt om i hela landet, är naturligtvis att ge ett incitament för sjukvården att förbättra sina rutiner för att öka patientsäkerheten. Vi vet av tidigare erfarenheter att också mindre ekonomiska incitament kan påverka sjukvården ganska så kraftfullt och det ser jag gärna mer av i svensk hälso- och sjukvård.
Jag är dock mer tveksam till om den typen av negativa incitament som viten och böten innebär är rätt väg att gå för att stimulera till engagemang kring arbetet med ökad patientsäkerhet. Det finns en inneboende risk att viten som faller ut innebär att avdelningar eller kliniker måste spara in de förlorade pengarna och att de besparingarna i sin tur leder till försämrad patientsäkerhet. Vi riskerar således att hamna i en negativ spiral istället för i den positiva spiral som var avsedd. Av det skälet är jag betydligt större anhängare till positiva incitament i form av målrelaterade ersättningar eller bonusar som faller ut till avdelningar, kliniker, divisioner eller hela sjukhus som kan påvisa ett framgångsrikt patientsäkerhetsarbete. Å andra sidan kommer ett framgångsrikt patientsäkerhetsarbete i sig att spara pengar samtidigt som det minskar lidandet för enskilda patienter så frågan är om den extra bonusen då verkligen behövs, eller skulle gjort mer nytta på annat håll.
Det är således inte helt självklart vilken väg som är bäst att gå för att stimulera till ett mer aktivt patientsäkerhetsarbete i hälso- och sjukvården. Jag är dock ganska övertygad om att de allt kraftigare böterna som nu utdelas eller flaggas för i olika sammanhang snarare väcker mer frustration är engagemang, och då har vi som samhälle misslyckats.
Överbeläggningarna är ett gissel i sjukvården och vi måste än tydligare arbeta med dessa frågor. Det enkla svaret på frågan om överbeläggningar är naturligtvis fler vårdplatser och inte minst Läkarförbundet har under de senaste åren tydligt drivit en sådan linje. Jag utesluter inte att många sjukhus i såväl regionen som i landet som helhet är i behov av fler vårdplatser, men jag är också övertygad om att vi kan arbeta mer aktivt med de vårdplatser vi redan har.
Jag tror att vi i ökad utsträckning behöver jobba med att nivåstrukturera vårdplatserna från intensivvårdsplatser till intermediärplatser över till "vanliga" vårdplatser och en utveckling av andra "step-down"-platser i form av mellanvårdsavdelningar eller patienthotell. I den sista kategorin vårdplatser kan bland annat de så kallat medicinskt färdigbehandlade vårdas när kommunerna inte kan ta emot patienterna i den kommunala omsorgen.
Jag tror också att vi måste bli bättre på att förbättra våra egna rutiner för utskrivning där rondsystem och annat gör att många patienter som är redo att skrivas ut redan på morgonen eller förmiddagen inte blir utskrivna och därmed kan ge plats för nya patienter förrän på seneftermiddagen på grund av våra egna bristande rutiner.
Vårdplatssituationen måste generellt förbättras men fler och högre böter till dem som inte löst problemet är med största sannolikhet fel väg att gå för att lösa problemet.
Kommentarer
Trackback
