Lovande landvinningar
Vad som däremot får ses som uppiggande var två intressanta läkemedelspresentationer som kom under den gångna helgen från den europeiska kardiologikongressen i Barcelona.
Utan att fördjupa mig för mycket i medicinska detaljer (för det kan jag inte) så är det intressant bara att ta del av ingresserna för såväl den ena, som för den andra artikeln i Dagens Medicins nätupplaga, för att förstå att den kan röra sig om lovande medicinska landvinningar på läkemedelsområdet.
"Läkemedlet dabigatran gav bättre skydd mot stroke hos patienter med förmaksflimmer jämfört med rutinbehandlingen Waran, detta utan att öka risken för blödningar."
"Den nya trombocythämmaren ticagrelor gav bättre skydd mot nya kardiovaskulära händelser hos patienter med akut kranskärlsjukdom, jämfört med det etablerade läkemedlet klopidogrel."
Det rör sig alltså om nya läkemedel inom områden som omfattar stora patientgrupper. Det finns alltså möjligheter till bättre vård med färre komplikationer för fler, men som alltid när vi pratar nya läkemedel risk för nya och höga kostnader.
Det finns uppenbara risker att delar av hälso- och sjukvårdssystemet bara ser möjligheterna och andra delar bara ser riskerna, men det krävs förstås en helhetssyn på denna fråga. Kan vi till rimliga kostnader öka kvalitet och säkerhet i vården så ska vi naturligtvis göra detta. Bättre och mer effektiv läkemedelshantering ger inte bara ett bättre liv för den enskilde, det kan också minska behovet av sjukvård och därmed minska kostnaderna sjukvårdsfinansiären.
Vad jag förstår av de båda artiklarna så kommer det att dröja ett tag innan dessa båda läkemedel finns allmänt tillgängliga på marknaden, och det som jag tycker ska bli väldigt intressant är vilken prisfilosofi som berörda läkemedelsbolag kommer att välja.
De senaste årens debatt om nya och dyra läkemedel har till stor del handlat om relativt "smala" läkemedel som riktat sig mot en begränsad grupp i befolkningen och då har priserna ofta blivit höga för att läkemedelsbolagen ska kunna täcka sina kostnader för framtagandet av de nya läkemedlen. Ju färre doser de säljer desto högre pris för att täcka kostnaderna.
De nu refererade läkemedlen som är under framtagande vänder sig till större grupper och därmed borde prissättningen kunna bli mer rimlig för att täcka kostnaderna, samtidigt som varje läkemedelsbolag (och alla andra företag) önskar sitt guldägg som innebär hög försäljningsvolym till relativt högt pris.
Min avsikt är inte att diskutera just dessa preparat utan principerna för prissättning. På samma sätt som det är viktigt för sjukvården att kunna ta till sig, införa och använda nya, bra och effektiva metoder så är det viktigt att läkemedelsindustrin har en god känsla för sin prissättning så att den hamnar på en nivå så att den sammanfaller med kostnadseffektivitetsprincipen, det vill säga att sjukvårdshuvudmännens kostnader för ett nytt läkemedel står i rimlig proportion till dess nytta eller mervärde. Gör den inte det så kommer medlet inte att nyttjas i så hög grad och såväl enskilda patienter som läkemedelsbolagen kan bli förlorare.
Valrörelsen börjar
I helgen har moderaterna partistämma och själv kommer jag att vara på folkpartiets partistyrelse fredag - söndag då vi ska yttra oss över alla motioner till folkpartiets landsmöte senare i höst. Landsmötet kommer att vara folkpartiets avstamp inför den valrörelse som nu kryper allt närmare. Det är visserligen ett helt år kvar till den mest intensiva delen av denna valrörelse, men det känns redan att den har börjat så smått.
I går fick jag med posten folkpartiets provval till riksdagen och regionen i Västra Götalands västra valkrets - mer känd som Bohuslän. Partiets medlemmar har nu chansen att säga sitt om vilka personer som bör stå högt upp på de gula och blå valsedlarna i nästa val. Trots att det nu är min andra period som regionråd så är det den första perioden som folvald ledamot av regionfullmäktige. För mig är folkvald ett mäktigt begrepp. Det är ibland lätt att ta demokratin för given, men jag kan faktiskt inte tänka mig någonting finare än bli folkvald i ett demokratiskt val.
Efter drygt fem år som regionråd och orförande i häls- och sjukvårdsutskottet har jag ställt mig frågan om jag vill och orkar kandiderar en period till. Svaret var inte särskilt svårfunnet. Jag känner att jag fortfarande har det engagemang som jag behöver för att göra ett bra jobb, och jag har viljan och drivkraften att vilja fortsätta förbättra och utveckla hälso- och sjukvården i regionen. Vi har gjort mycket som blivit bra i sjukvården och annat där vi tagit viktiga steg men ännu inte nått helt fram.
Vårdvalsmodellen VG Primärvård är det som jag är allra mest stolt över så här långt, men också hur vi lyckats kraftigt minska de tidigare långa vårdköerna i regionen. Från att ha varit ett av de landsting och regioner med längst köer är vi idag en av dem med kortast köer. Vi har jobbat hårt för att utveckla och stärka psykiatrin men det finns fortsatt en hel del att göra innan vi kan börja känna oss nöjda. Vi har nyligen startat akutprojektet för att förbättra service och bemötande samt minska väntetiderna vid våra akutmottagningar vid regionens sjukhus. Vi har startat ett kunskapscentrum för jämställd vård. Vi har....... listan kan göras lång på vad vi gjort. När valrörelsen närmar sig handlar det minst lika mycket om vad vi vill göra.
Jag vill vara med och ser hur vi fortsatt kan utveckla dessa områden, men jag vill framför allt vara med om ett större skifte i vården - ett skifte som innebär att vi på allvar sätter kvalitets- patientsäkerhetsfrågorna i fokus.
- Det är inte acceptabelt att var tionde patient drabbas av en vårdrelaterad infektion eller skada på våra sjukhus
- Det är inte acceptabelt att män och kvinnor inte får tillgång till en likvärdig vård
- Det är inte acceptabelt att vi inte lyckats fullt ut med att ge alla vård inom vårdgarantigränserna
- Det är inte acceptabelt att inte vårdprogram används så att alla får vård utifrån evidens och beprövad erfarenhet
- Det är inte acceptabelt att det finns stora skillnader i bemötande beroende på kön, etnicitet, inkomst och utbildningsnivå
- Det är inte acceptabelt när vården sätter den egna organisationen före den enskilda patienten
- Hög kvalitet i vården kostar inte mer. Strävan efter hög kvalitet är det mest effektiva sättet att hantera de resurser vi har
Det är därför jag kandiderar för ytterligare en mandatperiod. Jag gör det för att försöka bidra till att få en hälso- och sjukvård i Västra Götalandsregionen som verkar utifrån ledstjärnorna:
- Patientfokuserad
- Kunskapsbaserad
- Säker
- Tillgänglig
- Jämlik och jämställd
- Effektiv
Första utskottsmötet för terminen
Båda var informationsärenden, men tog ändå sin tid då det var ett tag sedan utskottet var samlat för möte. Planeringen för höstens vaccinationer är i full gång och vid utskottets möte om två veckor kommer vi förhoppningsvis att vara helt klara med alla var, hur, vem, när kring den praktiska hanteringen av vaccinationerna.
I VG Primärvård ser det mesta ut att rulla på rätt så bra. Till och med igår hade det inkommit knappt 80 000 valblanketter från människor som redan bestämt sig för ett annat val än det som de erbjudits. Jag har under den senaste veckan fått många frågor om varför vi skickar ut ett "förvalt erbjudande" och inte låter folk välja helt fritt. Mitt svar är att folk kan välja helt fritt nu, och sedan göra ett nytt val när de vill och i princip hur ofta de vill efter den 1 oktober, men det ersättningssystem som vi har valt i VG Primärvård bygger på att alla är listade någonstans. Skulle alla behöva fylla i en blankett utan förvalt erbjudande så kanske 70-80% skulle göra detta. Efter upprepade påminnelser så kanske vi skulle kunna komma upp i 90-95%, men det skulle innebära att primärvårdsresurser hölls undan för de 205 privata och offentliga vårdgivare som har valt att starta verksamhet.
Jag skriver nu 205 vårdgivare, trots att jag i de senaste blogginläggen skrivit om 206 vårdcentraler med en 207:e på gång. Orsaken är den information vi fick idag om att en vårdgivare valt att dra sig ur redan innan vi startat på grund av svårigheter att rekrytera personal. Det är naturligtvis olyckligt att tappar en vårdcentral mitt i listningsprocessen och det trots att vårdgivaren har ansökt, blivit godkänd och valt att skriva kontrakt på att driva vårdverksamhet fram till 2014-12-31.
I beslutsväg har vi beslutat om förslag till nya patientavgifter för hälsovårdande insatser i sjukvården. Som hälsovårdande insatser räknas t ex rökavvänjningskurser. 60 kronor för behandling i grupp och 120 kronor för gruppbehandling blir den nya taxan. Det är mycket annat som vi också måste tänka på kring avgifter och VG Primärvård. I ett annat ärende slog vi idag fast att personer med skyddad identitet som av detta skäl avstår från att lista sig på en viss vårdcentral alltid har rätt att betala den lägre patientavgiften (den för listade patienter) oavsett vilken vårdcentral de söker. En liten fråga i det stora hela, men en viktig fråga för den lilla gruppen redan hårt utsatta individer som tvingats leva med skyddad identitet.
Vi antog sammanträdestider för utskottet under 2010 med den sedvanliga rutinen om att i princip mötas varannan onsdag för möte större delen av året. Det kan tyckas ofta, men vi har ofta många och tunga ärenden som tar sin tid att diskutera och behandla.
För att sluta där vi började så tog vi upp ett extra ärende där hälso- och sjukvårdsutskottet föreslår regionstyrelsen föreslå regionfulllmäktige (härlig byråkratisvenska) fatta det formella beslutet om att Influensa A-vaccinationen ska vara kostnadsfri för den enskilde.
Allra sist blev jag osäker i morse när de på radion sa att Fuglesangs rymdfärd var uppskjuten. Betydde det att den var uppskjuten eller att rymdfärgan var uppskjuten? Var den i luften eller kvar på marken? Ibland är svenska språket lustigt.
Tack för att ni läser!
Välkommet bidrag
Jag har tidigare krävt att staten i enlighet med finansieringsprincipen borde stå för kostnaderna för själva vaccinet som ligger på cirka 1,2 miljarder. Att sektorn nu får ett något mindre bidrag känns dock ändå helt OK mot bakgrund av att inte heller staten badar i pengar för närvarande.
Dagens beslut om ekonomiskt stöd från regeringen gör också att förra veckans rekommendation från Sveriges kommuner och landsting ligger i fas med varandra. Med det extra stödet blir det lättare för regioner och landsting att erbjuda en avgiftsfri vaccination till hela befolkningen.
När nu medias två favoritfrågor i ämnet (statens eventuella bidrag och avgiftsfrågan) är avgjorda så kommer nu fokus att riktas mot den praktiska hanteringen av vaccinationerna. I morgon vid hälso- och sjukvårdsutskottets sammanträde kommer vi att ha en fördjupad information och diskussion kring dessa frågor, och då kommer vi att veta mer också om detta.
Igång på allvar
Inser denna måndagseftermiddag att förra veckans start efter semestern var en mjukstart. Nu är det skarpt läge på det mesta. I morgon är det terminens första sammanträde med regionstyrelsen (RS) och på onsdag det första mötet med hälso- och sjukvårdsutskottet (HSU). När jag läser handlingarna märker jag att HSU bättre lyckades städa av sitt bord före sommaren för vi har betydligt färre beslutsärenden på onsdag än normalt, medan RS direkt efter sommaren har fler (och med omfattande) ärenden än normalt direkt efter sommaren.
Konstaterar också att de båda sakerna hänger ihop. Ett antal av HSU:s ärenden och andra nämnder och utskotts ärenden från slutet av juni skulle gå vidare till RS, så när vi "städade" våra bord med ärenden så växte inkorgen för regionstyrelsen.
Märker också att telefonen och mejlen går igång ordentligt, och det är den mest frustrerande delen av arbetet. Det går nästan inte att ligga i fas med både mejl och telefonsvarare om man ska försöka få någon timme för sig själv utan jobb på dygnet, vilket är mycket frustrerande.
I alla sammanhang dominerar nu två frågor - influensapandemin och VG Primärvård. Vid morgondagens RS kommer vi att fatta beslut om att ge godkännande för ytterligare en vårdcentral i Strömstad som önskar starta verksamhet en bit in på nästa år. Ytterligare några ryktas vara på väg in. De 206 vårdcentralerna blir till 207 och kanske ytterligare några.
Det pågår nu en kamp om patienterna. Vissa övertramp i marknadsföringsinsatserna har vi tyvärr kunnat konstatera även om jag tycker den stora mängden information är saklig, vettig och korrekt. Visa tycker att det är en osmaklig kamp om patienterna, för att hårddra det så skulle jag vilja säga att ÄNTLIGEN är det kamp om patienterna. Perspektivskiftet blir tydligt. Vårdcentralerna har uppfattat sin uppgift att det gäller att MÖTA patienterna - inte att MOTA dem från att komma.
Jag är övertygad om att vi kommer att få vissa inkörningsproblem. Göteborgs-Posten har idag en artikel om problemen med överföring av patientjournaler för de patienter som väljer att byta vårdgivare. Jag kan dela oron för att det är en större administrativ börda, men då alla vårdgivare sannolikt både kommer att vara mottagare av nya patienter som att behöva tappa patienter så ligger det i allas intresse att hanteringen av journaler sköts snabbt, snyggt och effektivt mellan de olika vårdgivarna.
Såväl på RS på tisdag som vid HSU på onsdag kommer vi att få lägesinformationer om planeringen inför massvaccinationerna mot pandemin. Jag tror att vår organisation kommer att ordna med bra planer för hur detta ska genomföras, men jag ser samtidigt en stor utmaning rent informationsmässigt och kommunikativt ut mot medborgarna. När, var och hur ska man bli vaccinerad, och kanske framför allt varför? Vi har just nu en lite olycklig offentlig diskussion kring alla frågorna, vilket sannolikt skapar en osäkerhet bland befolkningen när olika auktoriteter uttalar att det är bra respektive dåligt att vaccinera sig, det är viktigt eller oviktigt om många vaccinerar sig, om det är de äldsta eller yngsta som ska vaccinera sig först. Till det tillkommer diverse teorier som snurrar runt på nätet kring om det är farligt att vaccinera sig, och vem det är farligt för.
Det offentliga Sverige måste här försöka samla sig för att tillsammans med massmedia ge en så relevant och tydlig information som möjligt för att säkerställa att befolkningen har adekvat information inför massvaccinationerna.
Influensavaccinationer och VG Primärvård kommer att vara höstens hetaste frågor, men även ekonomin, vårdgarantier, vårdöverenskommelser med mera kommer att pocka på uppmärksamheten nu när vi är igång på allvar.
60% utlandsutbildade läkare
Den statistik som Socialstyrelsen nu presenterar är statistik över just utfärdade legitimationer, och säger inget om hur många av de legitimerade som också är yrkesverksamma inom sitt legitimationsyrke, men det finns ändå en hel del att utläsa.
Diskussionen om bristen på allmänläkare i primärvården är en sådan diskussion som härjat under decennier. Läkarnas organisationer har pekat på att det bör finnas en läkare per 1 500 invånare, andra hävdar att det räcker med en allmänläkare per 1 800 eller en per 2 000 invånare. Skulle vi nå upp till den höga nivån om en allmänläkare per 1 500 invånare skulle det krävas att det fanns drygt 6 000 legitimerade specialister i allmänmedicin. Av rapporten framgår att det 2008 fanns 7 361 utfärdade legitimationer i allmänmedicin till läkare under 65 år. Det motsvarar en läkare per 1 300 invånare i landet. Bristen uppstår då specialister i allmänmedicin inte jobbar i primärvården.
Problemet är att en allt för stor andel av dessa läkare har valt att syssla med annat än att jobba i eller för den svenska primärvården. De kan finnas i företagshälsovården, i Norge eller något annat land, i läkemedelsindustrin, inom en annan specialitet som dubbelspecialister, med andra administrativa uppgifter i vården eller något helt annat. Det är här jag tror och hoppas att ett antal av dessa är villiga att ge primärvården en ny chans med vårt införande av VG Primärvård i Västra Götalandsregionen. Vårdvalsmodellen ger fler möjligheter till olika arbetsgivare och därmed fler möjligheter till olika anställningsmöjligheter, olika arbetsmodeller med mera. Det kommer inte att lösa bristproblemet över en natt, men vad jag vill säga är att vi egentligen inte har någon brist på allmänläkare - vi har en brist på allmänläkare som vill jobba i primärvården. Då är det vår uppgift att göra det intressant att göra det.
Socialstyrelsens statistik pekar också på en annan intressant utveckling över tid vad gäller legitimationsyrkena. När jag lyssnar till debatten så känns det ibland som att personalbristen i vården aldrig har varit större än vad den är just nu. Samtidigt visar Socialstyrelsen (tabell 1) att antal legitimerade i yrkesverksam ålder aldrig har varit fler än vad de är nu, möjligen med undantag av tandläkarna som nästan konstant är lika många sett över en 12-årsperiod.
Antalet legitimerade läkare i yrkesverksam ålder har ökat från knappt 30 000 år 1997 till över 40 000 år 2008. Antalet legitimerade apotekare i yrkesverksam ålder har nästan fördubblats under 2000-talet och inom de flesta legitimationsyrken är det en ökning på 20-40% under den senaste 10-12-årsperioden.
För att återvända till läkarna igen så ser vi att cirka 1 000 läkare om året fick legitimation fram till millenieskiftet. Därefter kan en kraftig ökning ses för att se senaste åren ligga kring 2 000 utfärdade läkarlegitimationer per år. Andelen med en svensk läkarutbildning är relativt konstant under perioden kring 800 per år, så det är gruppen utlandsutbildade som ökar.
I den gruppen ingår också svenska medborgare som har utbildat sig i andra länder. Mest dominerande utbildningsländer är Danmark, Tyskland, Polen, Ungern och allra flest faktiskt från Grekland de senaste åren.
Detta visar att Sverige inte tar ansvar för sin egen läkarutbildning och läkarförsörjning. Nu har regeringen dock aviserat en ökad svensk utbildningskapacitet, men det når ju inte upp till de nivåer som vi nu ser att vi får hjälp av andra att få fram. På samma sätt som vi inte bara kan öka läkarutbildningen i kvantitativa termer utan att beakta kvaliteten i utbildningen så kan den höga andelen utlandsutbildade också leda till kvalitetsproblem i vården. Jag vet för lite om utbildningskvaliteten på läkarutbildningen i andra länder för att ha en uppfattning om det och jag har eller ingen anledning att misstro andra länders utbildningar, men det är under utbildningen som de blivande läkarna får en referensram om hälso- och sjukvården och den ser de facto väldigt olika ut i olika länder. Det kan visserligen vara berikande för vår svenska sjukvård, men kan också innebära hinder i förståelse för ett annat sjukvårdssystem som kan leda till kvalitetsbrister i den svenska sjukvården, och den riskerar att bli än tydligare när 6 av 10 nylegitimerade läkare fått sin utbildning i ett annat land.
Parallellt med den svenska utbyggnaden och kvalitetssäkringen av läkarutbildningen skulle jag gärna se mer av en samordning av de europeiska läkarutbildningarna, allra helst med ett God Vård-fokus.
Viktiga besked om pandemin
Jag har just spenderat mitt första månatliga SKL-dygn i Stockholm för terminen och även där var frågan om vaccinationerna mot pandemiinfluensan i fokus. Sveriges kommuner och landstings (SKL) hälso- och sjukvårdsdelegation har idag rekommenderat SKL styrelsen att i morgon fatta beslut om att rekommendera alla regioner och landsting att erbjuda sina invånare kostnadsfria vaccinationer. Det är ett bra beslut och en rekommendation som vi kommer att följa i Västra Götalandsregionen.
Det är framför allt bra att vi har fått ett besked om en rekommendation så att den frågan inte behöver uppta mer tid för journalister och andra ställa frågor kring.
Även Socialstyrelsen har idag lämnat viktiga besked vad gäller vilka grupper av individer som bör prioriteras först när vaccinet börjar anlända till Sverige i månadsskiftet september/oktober. Föga förvånande innebär rekommendationen från Socialstyrelsen att det är gravida kvinnor, människor med kroniska sjukdomar samt hälso- och sjukvårdspersonal som bör få tillgång till vaccinet först av alla. Syftet är att först skydda de grupper som riskerar att drabbas hårdast av influensan och den personalgrupp som kommer att behövas för att ta hand om dem som trots vaccinationerna ändå kommer att drabbas av influensan. Sjukvården måste så långt som möjligt fortsätta kunna fungera även med ett större antal insjuknande patienter i landet.
Massvaccinationerna kommer att fresta på i regioner och landsting, både organisatoriskt under tre höstmånader och ekonomiskt.
Vi har ännu inte fått några fler besked från regeringen om de avser att bidra till att lätta den börden. Däremot innebär mitt Stockholmsbesök också att jag fick viktig information om den framtida beräknade skatteutvecklingen för regioner, landsting och kommuner. Efter att under varannan månad i nästan ett helt år fått sämre och sämre prognoser om skatteutvecklingen för vår sektor har trenden vänt i prognoserna. SKL:s augustiprognos visar på en förbättring av skatteunderlaget för såväl 2009 som 2010. Det är inga stora förändringar, men det värstingscenario som vi tidigare har arbetat efter har nu något förbättrats, vilket är tacksamt.
Gratis eller inte?
Min kollega och vice ordförande i hälso- och sjukvårdsutskottet Martin Andreasson (m) har idag uttalat att han tycker det är rimligt att den enskilde är med och bidrar också ekonomiskt. Det är inte helt fel tänkt, och det är så vi har resonerat tidigare i Västra Götalandsregionen vad gäller den "vanliga" influensavaccinationen varje höst. Regionen är ett av få landsting som fortfarande tar ut en (visserligen subventionerad) patientavgift också av riskgrupperna. Det är inte populärt bland pensionärsorganisationerna, men vi har resonerat som så att det är en rimlig insats från den enskilde för att få det skyddet, och de 20 miljoner som gratis influensavaccin skulle kosta kan användas till högre prioriterad verksamhet.
Med tanke på de höga kostnader som kommer att drabba regioner och landsting i samband med att vi ska försöka ge två sprutor till hela befolkningen är det också rimligt att se en mindre egeninsats från den enskilde, för det finns ju trots allt inget som är helt gratis. Vaccinationen ska betalas med skattepengar eller av den enskilde.
Jag har ändå landat i slutsatsen att det rimliga i dagsläget är att inte ta ut någon patientavgift, trots att jag har mina dubier mot hela projektet med massvaccination. Mina skäl för det är tre. För det första är det viktigt att vi får en hög täckningsgrad , att så många som möjligt väljer att vaccinera sig. Även en mindre avgift kommer att minska intresset för att vaccinera sig och vi får en lägre täckningsgrad. För det andra så kommer en avgift att kosta rent administrativt för de enheter som ska utföra vaccinationerna, vilket både innebär merarbete och förlorad tid i ett läge när hela vården kommer att vara pressad. För det tredje är pandemin klassad som allmän farlig sjukdom och med den definitionen så ska inte ens en mycket låg avgift riskera att styra folks beslut om de ska vaccinera sig eller inte.
Däremot tycker jag att det är viktigt att vi försöker hitta en gemensam linje i Sverige för att slippa diskussioner om varför det är gratis i ett antal landsting, men kostar 50:- i något annat och 100:- i ytterligare några andra. Mina argument ovan talar för att den gemensamma hållningen bör vara att det ska vara avgiftsfritt för den enskilde.
För att underlätta ett sådant beslut i vårt gemensamma samarbetsorgan, SKL, vore det välkommet om regeringen gav ett tydligt besked om att de kommer att vara med och bära delar av kostnaderna som massvaccineringen kommer att kosta.
Då var det dags igen
Det är möjligen lite udda att börja jobba efter ledigheten på en fredag, men vi hade en längre sittning med politiker och politiska sekreterare från majoriteten i hälso- och sjukvårdsutskottet (HSU). Det är viktigt att få några extra gemensamma timmar tillsammans ibland. Dagens möte handlade naturligtvis om vad vi har framför oss under hösten och i vilka frågor som det är angeläget att agera. Vad vi pratade om mer specifikt? Nja, det håller vi internt tills vidare, men vissa saker är inte så svåra att räkna ut och det handlar bland annat om de frågor som journalister har "stört" min ledighet med - influensavaccin och VG Primärvård.
I maj godkände regionstyrelsen 224 vårdcentraler för att starta verksamhet inom VG Primärvård. Jag bloggade om det då och tippade att alla 224 nog inte skulle fullfölja och skriva kontrakt med hälso- och sjukvårdsnämnderna. Min gissning i det inlägget var att det skulle bli 207 vårdcentraler. Resultatet blev 206 vårdcentraler som startar den 1 oktober. (Ytterligare en vårdcentral är för övrigt på väg att godkännas för planerad verksamhetsstart den 1 februari i Strömstad, så min gissning var ju inte så dålig ändå).
206 vårdcentraler innebär en utökning med 65 nya vårdcentraler i regionen. Det går inte att kalla det något annat är SUCCÉ innan det har börjat. 65 nya vårdcentraler är lika många nya som tillkom i Stockholm, Skåne och Halland tillsammans när de startade sina vårdvalsmodeller. Nu får vi hoppas att det inte bara blir succé innan starten den 1 oktober, utan också succé efter den 1 oktober.
I nästa vecka kommer vårdvalsblanketter att trilla ner i brevlådorna hos alla västragötalänningar över 16 år. Det ska bli mycket spännande att se hur folk kommer att välja. Det finns ett intressant kartverktyg på VG Primärvårds hemsida för hur områdesfördelningen mellan de 206 vårdcentralerna blir, innan folk gör sina egna val. Jag kommer med all sannolikhet att återkomma till VG Primärvård i flera inlägg under hösten.
Starten av VG Primärvård den 1 oktober kommer att sammanfalla med starten av den mest omfattande vaccinationsinsatsen i sjukvårdens historia. Under tre månader kommer 3 miljoner doser vaccin att levereras till regionen för att möjliggöra två doser vaccin per person. Det finns mycket att säga om detta, och en följetong i sommar har varit frågan om vem som ska betala för vaccinet. Jag hade tillsammans med mina kollegor i Stockholm och Sörmland ett debattartikel i ämnet på SvD:s brännpunkt i sommar (men hittar ingen länk till den nu).
Med tanke på det ekonomiska läge som regioner och landsting befinner sig i, och med tanke på den så kallade finansieringsprincipen så borde staten ta ett större finansieringsansvar för influensavaccinskostnaderna. Glädjande är att folkhälsominister Maria Larsson idag öppnade en tidigare stängd regeringsdörr på glänt i frågan.
Jaha, då var vi alltså igång. Utmaningarna är fortfarande många i regionens hälso- och sjukvård, men det är också möjligheterna. Det ska bli en mycket intressant och spännande höst som jag ska ta mig an med nyvunna krafter från sommarens ledighet.
