En olympiad med HSU
Först vill jag be alla trogna läsare av bloggen om ursäkt för att det inte bloggats på några dagar. Skälet är att blogg.se lagt om rutinerna och det har inte varit möjligt att lägga upp text.
I söndags hade jag egentligen tänkt skriva en blogg om HSU:s första olympiad. Vadå olympiad, undrar kanske någon? Jo olympiaden är ju den fyra års period som förflyter mellan de olympiska spelen. Många blandar ihop de olika begreppen till och från.
I söndags var det i alla fall fyra år sedan som regionstyrelsen utsåg det hälso- och sjukvårdsutskott (HSU) som ersatte den tidigare hälso- och sjukvårdsstyrelsen. Samma dag valdes jag själv till regionråd och senare till ordförande i HSU. Att det har gått fyra år sedan dess kan man knappt fatta. Det är ju tur att man själv inte har blivit äldre under tiden.
Den här typen av jubileumsdagar får en att minnas vad vi egentligen gjort och vad som hänt i hälso- och sjukvården under olympiaden med HSU, och det började nästan med ett fiasko. Tanken var att den avgående hälso- och sjukvårdsstyrelsen skulle fattat beslut om "Hälso- och sjukvårdens utvecklingsstrategi", eller kanske mer känt som "strukturdokumentet". På grund av fackliga förhandlingar hanns inte ärendet beredas utan det blev det första på mitt bord. Mandatperiodens kanske känsligaste politiska sjukvårdsärende skulle bli det första beslutet för mig som nyvald ordförande. Tuffare start på ett uppdrag får man leta efter.
När ärendet kom upp på HSU:s bord kunde vi konstatera att vi inte hade ett tillräckligt bra och komplett beslutsunderlag för att gå vidare med den föreslagna utvecklingsstrategin. Det kändes bra att kunna skjuta på ett ärendet trots att det var högprofilerat när beslutsunderlaget inte räckte till, men det kändes väl inte helt potent att inleda karriären med att kanske framstå som beslutsoförmögen.
Sedan dess har vi gjort mycket och sjösatt stora arbeten och trots fel och brister i vården måste man ändå konstatera att det mesta av utvecklingen i sjukvården pekat åt rätt håll under den senaste olympiaden. Vi har inlett stora och viktiga arbeten kring de regionala utvecklingsplanerna för psykiatrin och barn- och ungdomspsykistrin. Vi har mer än halverat antalet väntande till mottagningsbesök och operation/behandling i enlighet med vårdgarantin. Vi har börjat vandringen mot en mer kvalitetsdriven utveckling av hälso- och sjukvården och vi kommer i morgon att ta de första stegen i min absoluta hjärtefråga kring att utveckla primärvården i regionen och skapa långsiktiga förutsättningar för primärvården.
Det har varit fyra fantastiskt roliga år där jag lärt mig mycket, träffat m¨ånga kunniga och spännande människor, fattat tusentals beslut, besökt mängder med pensionärsorganisationer och brukarorganisationer och fått förmånen att jobba i den mest spännande sektorn i svenskt samhällsliv.
Min ambition för fyra år sedan är den samma som idag. Man kan nog aldrig bli populär som sjukvårdspolitiker, men jag är övertygad om att man kan vinna respekt med kunskap och viljan att förbättra och utveckla vården. Den ambitionen är minst lika stark idag som för fyra år sedan.
I söndags hade jag egentligen tänkt skriva en blogg om HSU:s första olympiad. Vadå olympiad, undrar kanske någon? Jo olympiaden är ju den fyra års period som förflyter mellan de olympiska spelen. Många blandar ihop de olika begreppen till och från.
I söndags var det i alla fall fyra år sedan som regionstyrelsen utsåg det hälso- och sjukvårdsutskott (HSU) som ersatte den tidigare hälso- och sjukvårdsstyrelsen. Samma dag valdes jag själv till regionråd och senare till ordförande i HSU. Att det har gått fyra år sedan dess kan man knappt fatta. Det är ju tur att man själv inte har blivit äldre under tiden.
Den här typen av jubileumsdagar får en att minnas vad vi egentligen gjort och vad som hänt i hälso- och sjukvården under olympiaden med HSU, och det började nästan med ett fiasko. Tanken var att den avgående hälso- och sjukvårdsstyrelsen skulle fattat beslut om "Hälso- och sjukvårdens utvecklingsstrategi", eller kanske mer känt som "strukturdokumentet". På grund av fackliga förhandlingar hanns inte ärendet beredas utan det blev det första på mitt bord. Mandatperiodens kanske känsligaste politiska sjukvårdsärende skulle bli det första beslutet för mig som nyvald ordförande. Tuffare start på ett uppdrag får man leta efter.
När ärendet kom upp på HSU:s bord kunde vi konstatera att vi inte hade ett tillräckligt bra och komplett beslutsunderlag för att gå vidare med den föreslagna utvecklingsstrategin. Det kändes bra att kunna skjuta på ett ärendet trots att det var högprofilerat när beslutsunderlaget inte räckte till, men det kändes väl inte helt potent att inleda karriären med att kanske framstå som beslutsoförmögen.
Sedan dess har vi gjort mycket och sjösatt stora arbeten och trots fel och brister i vården måste man ändå konstatera att det mesta av utvecklingen i sjukvården pekat åt rätt håll under den senaste olympiaden. Vi har inlett stora och viktiga arbeten kring de regionala utvecklingsplanerna för psykiatrin och barn- och ungdomspsykistrin. Vi har mer än halverat antalet väntande till mottagningsbesök och operation/behandling i enlighet med vårdgarantin. Vi har börjat vandringen mot en mer kvalitetsdriven utveckling av hälso- och sjukvården och vi kommer i morgon att ta de första stegen i min absoluta hjärtefråga kring att utveckla primärvården i regionen och skapa långsiktiga förutsättningar för primärvården.
Det har varit fyra fantastiskt roliga år där jag lärt mig mycket, träffat m¨ånga kunniga och spännande människor, fattat tusentals beslut, besökt mängder med pensionärsorganisationer och brukarorganisationer och fått förmånen att jobba i den mest spännande sektorn i svenskt samhällsliv.
Min ambition för fyra år sedan är den samma som idag. Man kan nog aldrig bli populär som sjukvårdspolitiker, men jag är övertygad om att man kan vinna respekt med kunskap och viljan att förbättra och utveckla vården. Den ambitionen är minst lika stark idag som för fyra år sedan.
Kommentarer
Trackback
