Vårdval i Sverige
På eftermiddagen har regeringens utredare Toivo Heinsoo presenterat delbetänkandet SOU 2008:37 - Vårdval i Sverige. Det är en diger genomgång på nästan 250 sidor som är en del i den större utredningen om patienträttigheter i hälso- och sjukvården. En kortare sammanfattning av förslagen finns också på regeringens hemsida.
Utredaren lämnar förslag på ett obligatoriskt vårdvalsystem i primärvården för möjliggöra en ökad etableringsfrihet i primärvården för att därmed öka patientens valfrihet. Förslaget bygger på att landsting och regioner ska skapa etableringsfrihet via den föreslagna Lagen om valfrihetssystem - LOV som nu är ute på remiss.
I förra veckan presenterade Västra Götalandsregionen förslag om utveckling av primärvården med en idéskiss kring VG Primärvård. Det förslaget bygger på ett vårdvalssystem som det senaste året införts i Halland, Stockholm och Västmanland och som också är på gång i flera andra landsting och regioner, bland annat i Skåne.
Mycket är således på gång i flera regioner och landsting och den utvecklingen stärks nu av förslaget om att göra det till obligatoriskt för sjukvårdshuvudmännen att införa ett vårdvalsystem i landstingen och regionerna. I utredningen resoneras det kring olika modeller för att införa vårdvalsystem i primärvården.
Tyvärr går utredaren ett steg längre än vad jag tycker är önskvärt när han föreslår att det ska finnas ett nationellt reglerat grunduppdrag. Återigen visar statsmakten en allt för stor klåfingrighet i önskan att vilja detaljstyra. Ett smalt nationellt kravpaket hade vi kanske kunnat leva med då det ger utrymme för lokal utveckling och lokala variationer. Det som dock oroar mig mest är den diskussion som förs i utredningen om att detta bör vara ett första steg som, när erfarenheter har vunnits, "ses som ett led i en handlingslinje där regionala och lokala system alltmer övergår till ett nationellt enhetligt hälso- och sjukvårdssystem."
Förutsättningarna för att bedriva primärvård är skilda i olika delar av landet, och även inom olika regioner och landsting. Jag betvivlar inte ambitionen från utredaren om att öka möjligheten till vård på lika villkor i hela landet, men statsmakten måste någon gång förstå att lika villkor ibland bör innebära olika modeller utifrån olika förutsättningar.
Jag hoppas att förslaget efter remissinstansernas granskande justeras så att det slutgiltiga förslaget istället landar på det förslag som finns på sidan 100 i utredningen, avsnitt 7.2.3 om Fri etablering genom en regional vårdvalsmodell.
