(s)jukvårdsprogram
Socialdemokraternas hälso- och sjukvårdspolitiska program presenteras i en artikel i Dagens Nyheter på lördagen. Det är naturligtvis svårt att ge en heltäckande kommentar av programmet endast utifrån en artikel i tidningen, men innehållsmässigt är det väl läge att ge både ris och ros.
Varför bry sig om vad en arbetsgrupp i det socialdemokratiska partiet skriver? Tja, för det första är socialdemokraterna intressant utifrån att de är Sveriges största parti och styr i många regioner och landsting och har alltid chansen att återta regeringsmakten. För det andra har vi sett väldigt lite av alternativa förslag från (s) på nationellt plan till den förda regeringspolitiken och det är spännande att se vart partiet är på väg. För det tredje samarbetar jag med (s) och (c) i Västra Götalandsregionen och då är det bra att förbereda sig på vilka förslag som kan komma att komma.
Jag blir lite besviken på att förslaget andas väl mycket överbudspolitik. En tidigare kollega till mig berättade att han en gång i St Petersburg, efter kommunismens fall, mött en före detta militär som gett sig in i politiken och bedrev valkampanj under parollen: "Allt gott till alla - och särskilt till de äldre". Förrförrförre Folkpartiledaren Bengt Westerberg uttryckte det som "den stora välviljans hyckleri" - att lova mer än man vet att man har möjlighet att hålla. Tittar man bara på den hälso- och sjukvårdspolitiska programmet så blir det inte mycket resurser över till andra politikområden.
Det är roligt att den idé som föddes i vårt arbete med VG Primärvård om patientavgiftsfrihet vid den vårdcentral man är listad får genomslag i (s)-programmet. Vi vet redan nu att det är svårare att gå från bra idé till verkligt genomförande. Det är också lite oroande att (s) föreslår ett nationellt centifieringssystem för primärvården. De senaste dagarnas, berättigade kritik mot att det kommunala självstyret begränsas i "Vårdval Sverige" skorrar när det kommer till "Patientval Sverige" a la (s)-modell.
I flera fall tycker jag att (s) rör sig mer mot mittenfåran i svensk politik och det är positivt att ingen ny stopplag (förutom för Universitetssjukhusen) föreslås. Det är också positivt att man i programmet tycks se till behovet av ökad närhet till akutare vårdinsatser än bara vid sjukhusen. Däremot är jag lite förvånad över att också (s)-arbetsgruppen lägger förslag på en akutvårdsgaranti på fyra timmar.
Bättre tillgänglighet, service, information och bemötande behövs på våra sjukhus akutmottagningar, och vi har i Västra Götalandsregionen strax före sommaren startat ett arbete för att förbättra oss inom det området och vi avser att arbeta med olika former av måltal. Själva syftet med en garanti är att den ska garantera något. På en akutmottagning kan man per definition inte garantera något. Ingen annanstans i sjukvården är prioriteringen av mest sjuk patient så tydlig som vi akutmottagningen. Ingen kan garanteras något där.
Dessutom är ju tanken med den vårdgaranti som redan finns för besök och operation att man ska erbjudas annan vårdgivare om inte mottagande enhet klarar av att uppfylla garantin. Det är svårt att i praktiken klara av att erbjuda en alternativ vårdgivare inom en tidsgräns på fyra timmar. Tyvärr är en akutvårdsgaran ytterligare ett utslag av "den goda välviljans hyckleri".
Jag kan till sist inte heller låta bli att notera att den forskningssatsning som jag berömde i torsdags har mötts av kritik från den socialdemokratiska oppositionen. Regerings satsning med en nivåhöjning av forskningsanslagen med 5 miljarder kronor över fem år kritiserar för att vara för lite. Under den förra mandatperiodens (s)-styre blev nivåhöjningen 2,34 miljarder. Totalt under perioden 2009-2012 tillförs forskningen 14,7 miljarder och under den förra perioden blev det 4,14 miljarder.
Marie Granlund säger dock i sitt uttalande att (s) satsat mer än regeringen på forskning i sin alternativa budget både 2007 och 2008 och att de kommer att göra det igen.
Det är väl just detta som jag tycker är det tråkigaste med politiken. Resultat mäts inte i vad man presenterar i skuggbudgetar, utan vad man konkret uträttar när man sitter vid makten.
Varför bry sig om vad en arbetsgrupp i det socialdemokratiska partiet skriver? Tja, för det första är socialdemokraterna intressant utifrån att de är Sveriges största parti och styr i många regioner och landsting och har alltid chansen att återta regeringsmakten. För det andra har vi sett väldigt lite av alternativa förslag från (s) på nationellt plan till den förda regeringspolitiken och det är spännande att se vart partiet är på väg. För det tredje samarbetar jag med (s) och (c) i Västra Götalandsregionen och då är det bra att förbereda sig på vilka förslag som kan komma att komma.
Jag blir lite besviken på att förslaget andas väl mycket överbudspolitik. En tidigare kollega till mig berättade att han en gång i St Petersburg, efter kommunismens fall, mött en före detta militär som gett sig in i politiken och bedrev valkampanj under parollen: "Allt gott till alla - och särskilt till de äldre". Förrförrförre Folkpartiledaren Bengt Westerberg uttryckte det som "den stora välviljans hyckleri" - att lova mer än man vet att man har möjlighet att hålla. Tittar man bara på den hälso- och sjukvårdspolitiska programmet så blir det inte mycket resurser över till andra politikområden.
Det är roligt att den idé som föddes i vårt arbete med VG Primärvård om patientavgiftsfrihet vid den vårdcentral man är listad får genomslag i (s)-programmet. Vi vet redan nu att det är svårare att gå från bra idé till verkligt genomförande. Det är också lite oroande att (s) föreslår ett nationellt centifieringssystem för primärvården. De senaste dagarnas, berättigade kritik mot att det kommunala självstyret begränsas i "Vårdval Sverige" skorrar när det kommer till "Patientval Sverige" a la (s)-modell.
I flera fall tycker jag att (s) rör sig mer mot mittenfåran i svensk politik och det är positivt att ingen ny stopplag (förutom för Universitetssjukhusen) föreslås. Det är också positivt att man i programmet tycks se till behovet av ökad närhet till akutare vårdinsatser än bara vid sjukhusen. Däremot är jag lite förvånad över att också (s)-arbetsgruppen lägger förslag på en akutvårdsgaranti på fyra timmar.
Bättre tillgänglighet, service, information och bemötande behövs på våra sjukhus akutmottagningar, och vi har i Västra Götalandsregionen strax före sommaren startat ett arbete för att förbättra oss inom det området och vi avser att arbeta med olika former av måltal. Själva syftet med en garanti är att den ska garantera något. På en akutmottagning kan man per definition inte garantera något. Ingen annanstans i sjukvården är prioriteringen av mest sjuk patient så tydlig som vi akutmottagningen. Ingen kan garanteras något där.
Dessutom är ju tanken med den vårdgaranti som redan finns för besök och operation att man ska erbjudas annan vårdgivare om inte mottagande enhet klarar av att uppfylla garantin. Det är svårt att i praktiken klara av att erbjuda en alternativ vårdgivare inom en tidsgräns på fyra timmar. Tyvärr är en akutvårdsgaran ytterligare ett utslag av "den goda välviljans hyckleri".
Jag kan till sist inte heller låta bli att notera att den forskningssatsning som jag berömde i torsdags har mötts av kritik från den socialdemokratiska oppositionen. Regerings satsning med en nivåhöjning av forskningsanslagen med 5 miljarder kronor över fem år kritiserar för att vara för lite. Under den förra mandatperiodens (s)-styre blev nivåhöjningen 2,34 miljarder. Totalt under perioden 2009-2012 tillförs forskningen 14,7 miljarder och under den förra perioden blev det 4,14 miljarder.
Marie Granlund säger dock i sitt uttalande att (s) satsat mer än regeringen på forskning i sin alternativa budget både 2007 och 2008 och att de kommer att göra det igen.
Det är väl just detta som jag tycker är det tråkigaste med politiken. Resultat mäts inte i vad man presenterar i skuggbudgetar, utan vad man konkret uträttar när man sitter vid makten.
Kommentarer
Trackback
