Många möten i vården
Cirka 135 000 invånare i Västra Götalandsregionen (9 procent) besöker varje vecka sjukvårdens olika inrättningar, det blir många möten i vården varje dag, varje vecka och varje månad. Det är en rätt intressant siffra när man ibland av media får intrycket att "knappt någon får vård".
Nu var det egentligen en annan typ av möten i vården som jag tänkte på. Som hälso- och sjukvårdspolitiker håller jag just på att föra in alla mötesdagar 2009 i den nya almanackan - många möten blir det. Många interna möten är det också i en stor och komplex organisation som hälso- och sjukvården för att verksamheten ska fungera så bra som möjligt. Arbetsplatsträffar, utvecklingsgrupper, informationsmöten, utvecklings- och lönesamtal och gemensamma arbetsgrupper inom och mellan avdelningar och kliniker. Till detta kommer utbildningsdagar och fortbildningsdagar.
En fråga som jag har grunnat på under en längre tid ger en läkare i Gävleborg idag uttryck för i lokalradion. Dagens Medicin rapporterar att Torbjörn Tuvesson vill förbjuda alla möten före klockan 15 som en effektiviseringsåtgärd.
Jag tror att vi på många sätt överorganiserar sjukvården med en lång rad möten till följd. Det är möjligt att vi emellanåt också har allt för långt drivna ideal om demokratisk förankring från i allt beslutsfattande så att alla måste vara delaktiga. Jag är övertygad om att det går att minska mötesfrekvensen på alla nivåer i hälso- och sjukvården. Vi kanske borde införa en regel om att ta bort vart sjätte möte av dem vi nu planerat in för 2009.
För min del skulle det innebära ungefär tre färre möten med hälso- och sjukvårdsutskottet, tre färre med regionstyrelsen, ett färre regionfullmäktige, sex färre möten med regionstyrelsegruppen, ett färre med FoU-beredningen, en till två färre resor till Stockholm och möten på Sveriges kommuner och landsting, ett färre samverkansmöte med Västkom (kommunförbundens samarbetsorgan i regionen), ett färre pensionärsrådsmöte och ett färre brukarrådsmöte - så har jag plötsligt frigjort nästan en månad i min kalender från möten. Men vilka konsekvenser skulle det få? Tja, inte särskilt stora. Vi kommer ändå att klara av att fatta de beslut vi behöver fatta beslut om, men det ger oss kanske lite mer tid till reflektion och studier inför beslutsfattandet som vore bra att ha.
Att friställa mig på ett 20-tal möten under ett år glädjer väl knappast någon patient, men jag är övertygad om att samma sak skulle kunna göras ute i vården, d v s färre interna möten utan att det får någon effekt i varken utvecklingen, i samverkan eller i den demokratiska förankringen.
Jag tror också att Torbjörn Tuvesson är något intressant på spåren när han säger nej till möten före klockan 15. Jag hörde för några år sedan om ett sjukhus i USA där inga möten fick förekomma på förmiddagarna. Då skulle alla, inklusive sjukhusdirektören, vara aktiva med patientarbete. Vid möten i samband med lunchen så bjöd sjukhuset på lunchen som kunde intas i mindre kombinerade sammanträdes- och matsalslokaler.
Jag tror det är nödvändigt att vi börjar se över de rutiner vi har för möten. Det är alltid mycket lättare att lägga till nya aktiviteter än att ifrågasätta och ta bort några andra. Klarar vi av att minska antalet interna möten av administrativ karaktär så kommer vi att skapa fler möten av annat slag - de mellan patient och vårdpersonal.
Nu var det egentligen en annan typ av möten i vården som jag tänkte på. Som hälso- och sjukvårdspolitiker håller jag just på att föra in alla mötesdagar 2009 i den nya almanackan - många möten blir det. Många interna möten är det också i en stor och komplex organisation som hälso- och sjukvården för att verksamheten ska fungera så bra som möjligt. Arbetsplatsträffar, utvecklingsgrupper, informationsmöten, utvecklings- och lönesamtal och gemensamma arbetsgrupper inom och mellan avdelningar och kliniker. Till detta kommer utbildningsdagar och fortbildningsdagar.
En fråga som jag har grunnat på under en längre tid ger en läkare i Gävleborg idag uttryck för i lokalradion. Dagens Medicin rapporterar att Torbjörn Tuvesson vill förbjuda alla möten före klockan 15 som en effektiviseringsåtgärd.
Jag tror att vi på många sätt överorganiserar sjukvården med en lång rad möten till följd. Det är möjligt att vi emellanåt också har allt för långt drivna ideal om demokratisk förankring från i allt beslutsfattande så att alla måste vara delaktiga. Jag är övertygad om att det går att minska mötesfrekvensen på alla nivåer i hälso- och sjukvården. Vi kanske borde införa en regel om att ta bort vart sjätte möte av dem vi nu planerat in för 2009.
För min del skulle det innebära ungefär tre färre möten med hälso- och sjukvårdsutskottet, tre färre med regionstyrelsen, ett färre regionfullmäktige, sex färre möten med regionstyrelsegruppen, ett färre med FoU-beredningen, en till två färre resor till Stockholm och möten på Sveriges kommuner och landsting, ett färre samverkansmöte med Västkom (kommunförbundens samarbetsorgan i regionen), ett färre pensionärsrådsmöte och ett färre brukarrådsmöte - så har jag plötsligt frigjort nästan en månad i min kalender från möten. Men vilka konsekvenser skulle det få? Tja, inte särskilt stora. Vi kommer ändå att klara av att fatta de beslut vi behöver fatta beslut om, men det ger oss kanske lite mer tid till reflektion och studier inför beslutsfattandet som vore bra att ha.
Att friställa mig på ett 20-tal möten under ett år glädjer väl knappast någon patient, men jag är övertygad om att samma sak skulle kunna göras ute i vården, d v s färre interna möten utan att det får någon effekt i varken utvecklingen, i samverkan eller i den demokratiska förankringen.
Jag tror också att Torbjörn Tuvesson är något intressant på spåren när han säger nej till möten före klockan 15. Jag hörde för några år sedan om ett sjukhus i USA där inga möten fick förekomma på förmiddagarna. Då skulle alla, inklusive sjukhusdirektören, vara aktiva med patientarbete. Vid möten i samband med lunchen så bjöd sjukhuset på lunchen som kunde intas i mindre kombinerade sammanträdes- och matsalslokaler.
Jag tror det är nödvändigt att vi börjar se över de rutiner vi har för möten. Det är alltid mycket lättare att lägga till nya aktiviteter än att ifrågasätta och ta bort några andra. Klarar vi av att minska antalet interna möten av administrativ karaktär så kommer vi att skapa fler möten av annat slag - de mellan patient och vårdpersonal.
Kommentarer
Trackback
