Patientavgifter
Under den senaste veckan har det kommit information om att patientavgifterna kommer att höjas i ett stort antal landsting från och med nästa år. Den troliga bakgrunden är i de allra flesta fall den kärvare ekonomiska utvecklingen och där en höjning av patientavgifterna förväntas ge ett litet bidrag till att klara av en oförändrad verksamhet och budgetbalans.
Det är väl viktigt att påpeka att en höjning av patientavgifterna i bästa fall är just ett litet bidrag. I Västra Götalandsregionen utgör intäkterna av patientavgifter mindre än 3% av våra sammanlagda intäkter, och en höjning av våra avgifter eller något annat landstings avgifter ger ingen märkbar effekt på denna intäkt till följd av det högkostnadsskydd om 900 kronor för en 12-månadersperiod som finns.
När P1-morgon på Sveriges Radio rapporterade om de höjda patientavgifterna i ett antal landsting nämndes inte högkostnadsskyddet med ett ord när det rapporterades om hur patienterna skulle komma att "drabbas".
Syftet med patientavgifterna är i första hand inte heller en ekonomisk intäktskälla utan tänka att utgöra ett visst styrmedel för att undanhålla omotiverad vård och för att styra mot rätt vårdnivå. Konstruktionen med ett högkostnadsskydd är i grunden genial då den som har ett stort behov av hälso- och sjukvård inte ska drabbas på ett orimligtvis av höga personliga kostnader.
I mer än tio år har högkostnadsskyddet för öppen hälso- och sjukvård varit oförändrad på 900 kronor. För regioner och landsting innebär det oförändrade storleken på högkostnadsskyddet att våra möjligheter att styra minskar när det i de flesta fall räcker med tre läkarbesök vid sjukhusen för att slå i taket i högkostnadsskyddet. I dagens penningvärde motsvarar högkostnadsskyddet på 900 kronor inte mer än 500 kronor jämfört med när nivån sattes.
Högkostnadsskyddet är generöst och det ska också vara generöst, men det är också frågan om hur stor andel av köpkraften som vi anser det är angeläget att rikta mot hälso- och sjukvård. Vore det orimligt att det höjdes med någon eller ett par hundralappar. En höjning av högkostnadsskyddet med t ex 300 kronor till 1 200 kronor skulle innebära en intäktsförstärkning på ca 100 miljoner kronor i Västra Götalandsregionen, vilket fortfarande skulle vara ett litet bidrag men inte oviktigt för hälso- och sjukvården.
Nivån på högkostnadsskyddet har blivit närmast helig. Ingen majoritet i riksdagen har vågat förändra nivån, vilket successivt har minskat regioner och landstings möjlighet att finansiera den hälso- och sjukvård som alla anser behöver mer pengar inte mindre.
Om 900 kronor var en rimlig nivå i mitten av 90-talet så vore inte 1 200 kronor en orimlig nivå i slutet av 00-talet.
Det är väl viktigt att påpeka att en höjning av patientavgifterna i bästa fall är just ett litet bidrag. I Västra Götalandsregionen utgör intäkterna av patientavgifter mindre än 3% av våra sammanlagda intäkter, och en höjning av våra avgifter eller något annat landstings avgifter ger ingen märkbar effekt på denna intäkt till följd av det högkostnadsskydd om 900 kronor för en 12-månadersperiod som finns.
När P1-morgon på Sveriges Radio rapporterade om de höjda patientavgifterna i ett antal landsting nämndes inte högkostnadsskyddet med ett ord när det rapporterades om hur patienterna skulle komma att "drabbas".
Syftet med patientavgifterna är i första hand inte heller en ekonomisk intäktskälla utan tänka att utgöra ett visst styrmedel för att undanhålla omotiverad vård och för att styra mot rätt vårdnivå. Konstruktionen med ett högkostnadsskydd är i grunden genial då den som har ett stort behov av hälso- och sjukvård inte ska drabbas på ett orimligtvis av höga personliga kostnader.
I mer än tio år har högkostnadsskyddet för öppen hälso- och sjukvård varit oförändrad på 900 kronor. För regioner och landsting innebär det oförändrade storleken på högkostnadsskyddet att våra möjligheter att styra minskar när det i de flesta fall räcker med tre läkarbesök vid sjukhusen för att slå i taket i högkostnadsskyddet. I dagens penningvärde motsvarar högkostnadsskyddet på 900 kronor inte mer än 500 kronor jämfört med när nivån sattes.
Högkostnadsskyddet är generöst och det ska också vara generöst, men det är också frågan om hur stor andel av köpkraften som vi anser det är angeläget att rikta mot hälso- och sjukvård. Vore det orimligt att det höjdes med någon eller ett par hundralappar. En höjning av högkostnadsskyddet med t ex 300 kronor till 1 200 kronor skulle innebära en intäktsförstärkning på ca 100 miljoner kronor i Västra Götalandsregionen, vilket fortfarande skulle vara ett litet bidrag men inte oviktigt för hälso- och sjukvården.
Nivån på högkostnadsskyddet har blivit närmast helig. Ingen majoritet i riksdagen har vågat förändra nivån, vilket successivt har minskat regioner och landstings möjlighet att finansiera den hälso- och sjukvård som alla anser behöver mer pengar inte mindre.
Om 900 kronor var en rimlig nivå i mitten av 90-talet så vore inte 1 200 kronor en orimlig nivå i slutet av 00-talet.
Kommentarer
Trackback
