Pedagogiskt problem
Stimulanspaket nummer 2 kom i går från regeringen på 28 miljarder kronor för att stärka fordonsindustrin.
Efterlysning av stimulanspaket nummer 3 kom i dag från styrelsen för Sveriges kommuner och landsting (SKL).
Redan förra fredagen, i samband med det första stimulanspaketet, bloggade jag om det sannolika behovet av någon form av stimulanspaket riktat mot den offentliga sektorns kommuner, landsting och regioner. Precis som jag skrev då så är det viktigt att den kommunala sektorn inte tvingas till en oönskad minskning av personalstyrkan som späder på arbetslösheten och inte heller tvingas till skattehöjningar på grund av den mer utsatta ekonomiska situationen som sektorn befinner sig i.
I SKL:s skrivelse till regeringen lyfts återigen det berättigade kravet på att de statsbidrag som vi erhåller ska indexregleras så att de inte år efter år urholkas till sitt innehåll.
Det pedagogiska problem som vi får i Västra Götalandsregionen är att förklara varför vi befinner oss i en ekonomiskt kärv situation samtidigt som vi på tisdag i nästan vecka ska behandla ekonomisk månadsrapport per oktober i regionstyrelsen.
I månadsrapporten prognosticeras ett ekonomiskt överskott på 750 miljoner kronor, vilket dessutom är en förbättrad prognos med 75 miljoner kronor sedan i augusti. Om inte de uppräkningstal för skatteintäkterna innevarande år drastiskt försämras från Ekonomistyrningsverket tills det är dags att göra bokslut så är min egen prognos att regionen har svårt att undvika ett överskott på 850 miljoner kronor för 2008. Ska jag nu leverera ett tips så blir resultatet till och med så stort som 922 miljoner kronor.
Jag väljer hundra gånger av hundra hellre det utgångsläget än att som hälften av de andra landstingen gå in i 2009 med en ryggsäck i form av ett underskott från 2008, men det skapar samtidigt ett pedagogiskt problem. Hur ska vi kunna få förståelse för aktiva anpassningsåtgärder av ekonomin när regionen totalt visar på ett överskott upp mot miljardnivån? Hur skapar vi engagemang och entusiasm för nödvändiga effektiviseringar för att förbättra kvalitet och kostnadskontroll när pengapåsen tycks full? Hur trovärdigt blir budskapet från politiska ledare och chefer om att vi går mot ett underskott på kanske 500 miljoner eller mer 2009 när vi så sent om i år gjort överskott på det dubbla?
Oviljan och oförmågan att se sanningen i vitöga finns hos oss alla, även hos mig. Måste vi verkligen vidta alla jobbiga och impopulära åtgärder, kan vi inte istället använda mer av vårt eget kapital? Den finansiella krisen går nog snart över så att hjulen och tillväxten åter börjar rulla i hög positiv takt.
De snabba svängningarna i den konjunkturkänsliga svenska ekonomin leder ofta till detta självbedrägliga synsätt och till detta pedagogiska problem och vi som på olika sätt har ett ledarskap i organisationen har ett särskilt ansvar för att kommunicera lägets allvar på just ett pedagogiskt sätt. Om vi kommer att lyckas eller inte kommer att vara svårt att bedöma på ytterligare ett halvår. Helt klart är att kostnadsökningstakten behöver sänkas, antalet anställda sluta öka samtidigt som användningen av bemanningsföretag behöver minska.
Jag är dock helt övertygad om att regionens hälso- och sjukvårdsorganisation har kompetensen och kraften att ta sig genom denna ekonomiska lågkonjunktur utan att det drabbar produktiviteten, tillgängligheten och den medicinsk utvecklingen.
Det finns fler pedagogiska problem. Varför skall nödvändigtvis staten betala alla stimulanspaket av olika slag? Landstingen och kommunerna har också befolkningsansvar och även beskattningsrätt precis som staten.
Om landstingen vill undvika späda på arbetslösheten, så gör dom detta mycket bättre själva än att invänta statliga paket och sammanhängande regelverk.
Det spelar väl ingen roll, om vi som skattebetalare betalar vi statsskatten eller landstingsskatten. Dessutom är VGR:s ekonomiska läge ungefärligen detsamma som statens. D.v.s. rätt gott. Detsamma gäller t.ex. Göteborgs kommun.
Lennart Duell
Jag begriper inte varför det är självklart att landsting och kommun skall invänta statliga "paket" av olika slag. Det är inte bara staten som har beskattningsrätt.
Om landstinget vill medverka till att hålla arbetslösheten låg, så gör dom det bäst själva, utan att invänta statliga medel och tillhörande regelverk.
När man betalar med egna medel blir oftast lite bättre nytta för pengarna.
Det spelar ingen roll om man som skattebetalare får betala ett antal anställda via statsskatten eller landstingsskatten. En ökad rundgång av pengar minskar däremot effektiviteten.
Lennart Duell
Hej Lennart,
kul att få kommentarer på sidan. Om du läser noga vad jag skriver så tycker inte jag att det är självklart att staten ska skicka in ett "paket" till offentlig sektor - och gör de det ska det inte vara kravlöst utan kopplas till kvalitetsutvecklingsarbete i kommuner, regioner och landsting.
Problemet med lokala skattehöjningar i lågkonjunkturer är att de alldeles för sällan sänks i högkonjunkturer. Totalt ökar skattetrycket i samhället och det är de kommunala skatterna som slår relativt sett hårdast mot dem med minst pengar i lön, pension eller från A-kassan.
Jag tycker att regionen ska ta ett eget ansvar för sin ekonomi över konjunkturcyklerna, men tyvärr tillåts vi inte det med dagens balanskrav där vi enligt lagen inte får använda tidigare upparbetade överskott till att täcka underskott i en lågkonjunktur. Nu har vi i regionen valt att "utmana" lagstiftningen med en budget som inte är i balans enligt viss tolkning av lagstiftningen. Vi får se vad som händer.
/Jonas
