Brist på personal?
Det går knappt en dag utan att jag hör signaler från verksamheten om att det råder brist på personal, att det inte går att rekrytera eller att det råder en underbemanning i hälso- och sjukvården.
Det är inte sällan som jag själv också får hänvisa till bristen på personal som orsak till varför ett visst sjukhus har svårt att helt och hållet uppfylla vårdgarantin inom en viss specialitet, eller att jag har haft förmånen att kunna meddela att det inte är pengar som saknar i första hand utan brist på kompetens att anställa för de pengar som finns.
Jag har inte hört någon specialitet tala om att det finns för många läkare inom just deras specialitet.
I dag publicerar också Socialstyrelsen på en rapport men en framtidsprognos över personalläget i vården där de konstaterar att efterfrågan är större än tillgången på läkare, tandläkare och barnmorskor, medan det råder en viss balans när det gäller sjuksköterskor.
I samma rapport visas på utvecklingen under de tio åren mellan 1995 - 2005. Antalet läkare ökade under perioden med 24 procent och antalet sjuksköterskor och barnmorskor ökade med 13 procent.
Vad är det som händer. Vi har aldrig haft så många välutbildade medarbetare i hälso- och sjukvården och samtidigt känns det som att bristen aldrig har varit större nu. Den viktigaste frågan som vi sjukvårdspolitiker har att ställa oss är kanske framför allt hur vi utnyttjar den kompetensen som finns i våra organisationer? Låter vi varje yrkesgrupp göra det som de är utbildade för och bäst på? Kan vi med en bättre arbetsorganisation nå en bra balans med den personal vi har, och samtidigt få en effektivare vård med högre kvalitet?
Jag tror det. Sen ska det också försöka göras, och det är mycket svårare.
Det är inte sällan som jag själv också får hänvisa till bristen på personal som orsak till varför ett visst sjukhus har svårt att helt och hållet uppfylla vårdgarantin inom en viss specialitet, eller att jag har haft förmånen att kunna meddela att det inte är pengar som saknar i första hand utan brist på kompetens att anställa för de pengar som finns.
Jag har inte hört någon specialitet tala om att det finns för många läkare inom just deras specialitet.
I dag publicerar också Socialstyrelsen på en rapport men en framtidsprognos över personalläget i vården där de konstaterar att efterfrågan är större än tillgången på läkare, tandläkare och barnmorskor, medan det råder en viss balans när det gäller sjuksköterskor.
I samma rapport visas på utvecklingen under de tio åren mellan 1995 - 2005. Antalet läkare ökade under perioden med 24 procent och antalet sjuksköterskor och barnmorskor ökade med 13 procent.
Vad är det som händer. Vi har aldrig haft så många välutbildade medarbetare i hälso- och sjukvården och samtidigt känns det som att bristen aldrig har varit större nu. Den viktigaste frågan som vi sjukvårdspolitiker har att ställa oss är kanske framför allt hur vi utnyttjar den kompetensen som finns i våra organisationer? Låter vi varje yrkesgrupp göra det som de är utbildade för och bäst på? Kan vi med en bättre arbetsorganisation nå en bra balans med den personal vi har, och samtidigt få en effektivare vård med högre kvalitet?
Jag tror det. Sen ska det också försöka göras, och det är mycket svårare.
Kommentarer
Trackback
