Ökning av HIV-fallen
Gårdagens inlägg på bloggen blev aldrig publicerat. Så jag försöker igen.
Smittskyddsinstitutet rapporterade i dag om att preliminära siffror visar på en ökning av antalet HIV-smittade i Sverige under förra året ökade med mer än 20% och översteg totalt 500 personer. Det är främst smitta inom landet som står för ökningen och i grupperna intravenösa missbrukare och män som har sex med män.
De preliminära siffrorna visar att ökningen av antalet HIV-smittade främst skett i Stockholm och i Skåneregionen, medan vi i Västra Götalandsregionen tycks ha klarat oss undan den kraftiga ökningen. Tyvärr måste jag nog tro att det snarare beror på tur än skicklighet.
Hörde tidigare i dag också RFSL:s ordförande Sören Juvas på radion tala om behovet av att återigen öka informationen om förekomsten av och riskerna med HIV. Jag delar till fullo hans uppfattning i den frågan. Att vi nu kan se den utveckling som vi ser är väl ironiskt nog (återigen) resultatet av medicinska framsteg. Effektiva bromsmediciner har utvecklats vilket gör att de flesta i Sverige kan fortsätta leva ett hyfsat gott liv med sin sjukdom. Den dödsdom som HIV innebar för 20 år sedan är inte längre en verklighet. Detta har i sin tur lett fram till att allt fler skjuter undan faran för HIV och riskerar att utsätta sig själva och sin omgivning för onödiga risker.
Vi i regioner och landsting har ett absolut ansvar, men jag tycker att det är viktigt att vi tillsammans med centrala myndigheter som Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet och frivilligorganisationer som RFSL, RFSU, Poithiva gruppen med flera, återigen tar initiativ till ökade satsningar om riskerna med HIV och även andra sexuellt överförbara infektioner.
Sedan tidigare vet vi om att det finns en alarmerande utveckling av till exempel spridningen av klamydia.
Till sist kan man, trots allt, inte låta bli att notera vilken lycka vi har som "bara" har att hantera 500 nya fall av HIV-smittade personer i vårt land när man ser den stora epidemin i södra Afrika. Omvärldens insatser på det området förtjänar inget annat än skarp kritik, men det får bli ämnet för ett annat inlägg.
Smittskyddsinstitutet rapporterade i dag om att preliminära siffror visar på en ökning av antalet HIV-smittade i Sverige under förra året ökade med mer än 20% och översteg totalt 500 personer. Det är främst smitta inom landet som står för ökningen och i grupperna intravenösa missbrukare och män som har sex med män.
De preliminära siffrorna visar att ökningen av antalet HIV-smittade främst skett i Stockholm och i Skåneregionen, medan vi i Västra Götalandsregionen tycks ha klarat oss undan den kraftiga ökningen. Tyvärr måste jag nog tro att det snarare beror på tur än skicklighet.
Hörde tidigare i dag också RFSL:s ordförande Sören Juvas på radion tala om behovet av att återigen öka informationen om förekomsten av och riskerna med HIV. Jag delar till fullo hans uppfattning i den frågan. Att vi nu kan se den utveckling som vi ser är väl ironiskt nog (återigen) resultatet av medicinska framsteg. Effektiva bromsmediciner har utvecklats vilket gör att de flesta i Sverige kan fortsätta leva ett hyfsat gott liv med sin sjukdom. Den dödsdom som HIV innebar för 20 år sedan är inte längre en verklighet. Detta har i sin tur lett fram till att allt fler skjuter undan faran för HIV och riskerar att utsätta sig själva och sin omgivning för onödiga risker.
Vi i regioner och landsting har ett absolut ansvar, men jag tycker att det är viktigt att vi tillsammans med centrala myndigheter som Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet och frivilligorganisationer som RFSL, RFSU, Poithiva gruppen med flera, återigen tar initiativ till ökade satsningar om riskerna med HIV och även andra sexuellt överförbara infektioner.
Sedan tidigare vet vi om att det finns en alarmerande utveckling av till exempel spridningen av klamydia.
Till sist kan man, trots allt, inte låta bli att notera vilken lycka vi har som "bara" har att hantera 500 nya fall av HIV-smittade personer i vårt land när man ser den stora epidemin i södra Afrika. Omvärldens insatser på det området förtjänar inget annat än skarp kritik, men det får bli ämnet för ett annat inlägg.
Kommentarer
Trackback
