Dagens Medicins maktlista
I dag har det varit "Stora fåfängans dag" för oss som har ledande poster i svensk hälso- och sjukvård. Tidningen Dagens Medicin (för övrigt en utmärkt tidskrift som varje sjukvårdspolitiker borde ha prenumeration på) (och nej, jag har ingen provision på detta budskap) publicerar för 13:e gången en 100-lista över sjukvårdens 100 mäktigaste makthavare.
För oss som har varit med på listan under ett antal år är det alltid lika spännande att få sin egen insats, om än subjektivt av en jury vid Dagens Medicins redatktion, värderad i relation till andra makthavare i svensk hälso- och sjukvården.
För min egen del innebar årets värdering en förändring från plats 17 till plats 16. Jag får väl se det som en uppåtgående trend som om 15 år kan nå till en första plats ;-)
Listan toppas, närmast självklart, av socialminister Göran Hägglund (kd) före ordföranden i SKL:s hälso- och sjukvårdberedning tillika ordförande i Skånes hälso- och sjukvårdsstyrelse Henrik Hammar (m). Den tredje platsen intog sjukvårdslandstingsrådet i Stockholm, Filippa Reinfeldt.
Mina kollegor i Skåne och Stockholm hamnar därmed en bra bit före mig, vilket är rätt naturligt sett till Henriks ansvar på Sveriges kommuner och landsting för hälso- och sjukvård och den speciella tillågng som Filippa, förutom sina egna meriter, till regeringsmakten.
Är det då viktigt att hamna högt upp på Dagens Medicins maktlista? Nja, det är kanske främst för den egna fåfängan, men möjligen också en viss värdering av ens insatser i hälso- och sjukvården.
Däremot är makt viktigt. För mig är makt ett viktigt redskap för att kunna uträtta förändringar och förbättringar i hälso- och sjukvården. Den som är maktlös har svårare att påverka utvecklingen och framtiden.
Min ambition är att även fortsättningsvis använda den makt som jag har till att bidra till utveckling av hälso- och sjukvården - om det sedan leder till en femte, en femtonde eller trettionde plats är mindre viktigt, utom möjligen för fåfängan.
För oss som har varit med på listan under ett antal år är det alltid lika spännande att få sin egen insats, om än subjektivt av en jury vid Dagens Medicins redatktion, värderad i relation till andra makthavare i svensk hälso- och sjukvården.
För min egen del innebar årets värdering en förändring från plats 17 till plats 16. Jag får väl se det som en uppåtgående trend som om 15 år kan nå till en första plats ;-)
Listan toppas, närmast självklart, av socialminister Göran Hägglund (kd) före ordföranden i SKL:s hälso- och sjukvårdberedning tillika ordförande i Skånes hälso- och sjukvårdsstyrelse Henrik Hammar (m). Den tredje platsen intog sjukvårdslandstingsrådet i Stockholm, Filippa Reinfeldt.
Mina kollegor i Skåne och Stockholm hamnar därmed en bra bit före mig, vilket är rätt naturligt sett till Henriks ansvar på Sveriges kommuner och landsting för hälso- och sjukvård och den speciella tillågng som Filippa, förutom sina egna meriter, till regeringsmakten.
Är det då viktigt att hamna högt upp på Dagens Medicins maktlista? Nja, det är kanske främst för den egna fåfängan, men möjligen också en viss värdering av ens insatser i hälso- och sjukvården.
Däremot är makt viktigt. För mig är makt ett viktigt redskap för att kunna uträtta förändringar och förbättringar i hälso- och sjukvården. Den som är maktlös har svårare att påverka utvecklingen och framtiden.
Min ambition är att även fortsättningsvis använda den makt som jag har till att bidra till utveckling av hälso- och sjukvården - om det sedan leder till en femte, en femtonde eller trettionde plats är mindre viktigt, utom möjligen för fåfängan.
Kommentarer
Trackback
