Svensk sjukvård halkar efter?
På Text-TV möts vi idag av en nyhet med rubriken "Svensk sjukvård halkar efter". Bakgrunden är en artikel i tidskiften Health Affairs där artikelförfattarna har mätt graden av åtgärdbar dödlighet bland personer under 75 år i 19 industrialiserade länder under åren 1997-98 samt 2002-03. Med åtgärdbar dödlighet avses dödlighet som hade kunnat undvikas med en effektiva och korrekta sjukvårdsinsatser i tid.
Bakgrunden till rubriken om att svensk sjukvård har halkat efter ligger att Sverige har tappat som det land som 1997-98 hade den femte lägsta åtgärdbara dödligheten bland de 19 länderna, till att under perioden 2002-03 hamna på en nionde plats, passerade av Italien, Kanada, Norge och Holland.
Jag har idag inte kunnat ta del av hela artikeln, men det framgår av artikelns abstact att den åtgärdbara dödligheten totalt i de 19 länderna har minskat med 16 procent under 5-årsperioden, vilket naturligtvis är glädjande och en kraftig förbättring. Hur utvecklingen ser ut för de enskilda länderna vet jag således inte, men att den svenska relativa försämringen har inneburit en praktisk förbättring står ändå klart.
Är det oroande? Både ja och nej. Vi skall självklart ha ambitionen i svensk sjukvård att ligga i internationell toppklass i alla avseenden, men att vi i en enskild studie får ett relativt mindre förbättrat utfall än vissa andra länder oroar mig inte särskilt mycket.
Att det fortfarande finns en potential till att ytterligare höja kvaliteten och minska den åtgärdbara dödligheten är en viktig utmaning som vi måste försöka ta oss an.
Av rapporten Öppna Jämförelser 2007 framgår att det finns stora skillnader i den åtgärdbara dödligheten mellan de olika landstingen och regionerna. Den åtgärdbara dödligheten är kring 50% högre i landsting som Stockholm och Gotland jämfört med Jönköping och Västerbotten. Västra Götalandsregionen hamnar i den nationella jämförelsen på den övre halvan bland landstingen och regionerna med en 10:e plats för både män och kvinnor.
Skulle Västra Götalandsregionen ligga på samma nivåer som de bästa landstingen skulle sjukvården klara av att rädda 70-80 liv om året genom att erbjuda rätt vård i rätt tid. Detta visar att kvalitetsfrågorna måste få komma i fokus i hälso- och sjukvården för att förbättra utfallet för medborgare och patienter.
Bakgrunden till rubriken om att svensk sjukvård har halkat efter ligger att Sverige har tappat som det land som 1997-98 hade den femte lägsta åtgärdbara dödligheten bland de 19 länderna, till att under perioden 2002-03 hamna på en nionde plats, passerade av Italien, Kanada, Norge och Holland.
Jag har idag inte kunnat ta del av hela artikeln, men det framgår av artikelns abstact att den åtgärdbara dödligheten totalt i de 19 länderna har minskat med 16 procent under 5-årsperioden, vilket naturligtvis är glädjande och en kraftig förbättring. Hur utvecklingen ser ut för de enskilda länderna vet jag således inte, men att den svenska relativa försämringen har inneburit en praktisk förbättring står ändå klart.
Är det oroande? Både ja och nej. Vi skall självklart ha ambitionen i svensk sjukvård att ligga i internationell toppklass i alla avseenden, men att vi i en enskild studie får ett relativt mindre förbättrat utfall än vissa andra länder oroar mig inte särskilt mycket.
Att det fortfarande finns en potential till att ytterligare höja kvaliteten och minska den åtgärdbara dödligheten är en viktig utmaning som vi måste försöka ta oss an.
Av rapporten Öppna Jämförelser 2007 framgår att det finns stora skillnader i den åtgärdbara dödligheten mellan de olika landstingen och regionerna. Den åtgärdbara dödligheten är kring 50% högre i landsting som Stockholm och Gotland jämfört med Jönköping och Västerbotten. Västra Götalandsregionen hamnar i den nationella jämförelsen på den övre halvan bland landstingen och regionerna med en 10:e plats för både män och kvinnor.
Skulle Västra Götalandsregionen ligga på samma nivåer som de bästa landstingen skulle sjukvården klara av att rädda 70-80 liv om året genom att erbjuda rätt vård i rätt tid. Detta visar att kvalitetsfrågorna måste få komma i fokus i hälso- och sjukvården för att förbättra utfallet för medborgare och patienter.
Kommentarer
Trackback
