Rättspsykiatrisk reform
Socialminister Göran Hägglund och justitieminister Beatrice Ask skriver på DN-debatt att regeringen vid morgondagens sammanträde äntligen kommer att plocka fram Psykansvarskommitténs slutbetänkande ur den byrålåda där det legat och väntat på handling i sex år.
Det är oerhört glädjande att denna regering, till skillnad från den förra, vågar gå vidare utifrån Psykansvarskommitténs förslag. Bland de viktigaste inslagen i denna är att de som bedöms som helt otillräkneliga inte ska dömas för sina brott i domstol. Sverige är ett av mycket få länder i världen där personer som är otillräkneliga döms i domstolar. Hägglund och Ask formulerar en sådan förändring väl i sin debattartikel.
"Det skulle innebära att en gärning inte medför ansvar för den som till följd av en allvarlig psykisk störning, en tillfällig sinnesförvirring, en svår utvecklingsstörning eller ett allvarligt demenstillstånd har saknat förmåga att inse innebörden av en gärning eller att anpassa sitt handlande efter en sådan insikt. "
Signalerna från regeringen ger också upphov till vissa frågetecken som det vore önskvärt att få klarhet i så snart som möjligt, och som för vår del i Västra Götalandsregionen inte kan vänta ytterligare två år som den nya utredningen får på sig.
Tidigare har diskussionen förts om att de som döms till rättspsykiatrisk vård skall få sitt straff tidsbedömt så att en person som "blir frisk" inte ska friges från rättspsykiatrin utan avtjäna eventuell återstående tid av sitt straff på fängelse.
I dagens artikel låter det som att ingen skall dömas till rättspsykiatrisk vård, utan att alla som anses tillräkneliga skall dömas till fängelsestraff.
Ministrarna konstaterar att det kommer att "leda till ökade förväntningar på en mer tillgänglig psykiatrisk vård för alla dem som vistas inom fängelse ". Ja, det kan man väl lugnt säga och den försiktiga skrivningen ger upphov till oro. Dagens intagna i landets fängelser är redan starkt underförsörjda på resurser för vård och rehabilitering för psykiatriskt relaterade problem, vilket jag bloggat om tidigare. Ska majoriteten av de som idag döms till rättspsykiatrisk vård i fortsättningen dömas till fängelse så kommer det behovet att kraftigt behöva öka. Minst de resurser som idag finns inom rättspyskiatrin behöver överföras till kriminalvården.
En positiv signal från ministrarna och regeringen är att staten ska ta ett större kostnadsansvar för vård och behandling, vilket blir den logiska följden om patienterna överförs till kriminalvården. Under ett antal år har statsmakten genom att allt fler döms till rättspykiatrisk vård överfört kostnader på landets regioner och landsting. Det är viktigt att staten tar det större ansvaret och tydliggör det framöver.
Västra Götalandsregionen och flera andra landsting och regioner står i startgroparna (både bildligt och bokstavligen) med att genomföra nya rättspsykiatriska byggnationer, bland annat till följd av skärpta säkerhetskrav från staten på de rättspsykiatriska anstalterna. Ska vi köra ner spaden i jorden, eller ska vi återigen avvakta två år på att få ett klart besked från regeringen om rättspykiatrins framtid? Vill kriminalvården ta över våra rättspsykiatriska anstalter och bedriva kriminalvård för de svårast psykiskt sjuka fångarna i det nya systemet?
Positiva signaler från regeringen följs också av ett antal frågetecken som snarast möjligt behöver rätas ut å det snaraste, annars riskerar regeringens initiativ bara att leda till mer frustration bland politiker och personal i regioner och landstings rättspsykiatriska vård.
Det är oerhört glädjande att denna regering, till skillnad från den förra, vågar gå vidare utifrån Psykansvarskommitténs förslag. Bland de viktigaste inslagen i denna är att de som bedöms som helt otillräkneliga inte ska dömas för sina brott i domstol. Sverige är ett av mycket få länder i världen där personer som är otillräkneliga döms i domstolar. Hägglund och Ask formulerar en sådan förändring väl i sin debattartikel.
"Det skulle innebära att en gärning inte medför ansvar för den som till följd av en allvarlig psykisk störning, en tillfällig sinnesförvirring, en svår utvecklingsstörning eller ett allvarligt demenstillstånd har saknat förmåga att inse innebörden av en gärning eller att anpassa sitt handlande efter en sådan insikt. "
Signalerna från regeringen ger också upphov till vissa frågetecken som det vore önskvärt att få klarhet i så snart som möjligt, och som för vår del i Västra Götalandsregionen inte kan vänta ytterligare två år som den nya utredningen får på sig.
Tidigare har diskussionen förts om att de som döms till rättspsykiatrisk vård skall få sitt straff tidsbedömt så att en person som "blir frisk" inte ska friges från rättspsykiatrin utan avtjäna eventuell återstående tid av sitt straff på fängelse.
I dagens artikel låter det som att ingen skall dömas till rättspsykiatrisk vård, utan att alla som anses tillräkneliga skall dömas till fängelsestraff.
Ministrarna konstaterar att det kommer att "leda till ökade förväntningar på en mer tillgänglig psykiatrisk vård för alla dem som vistas inom fängelse ". Ja, det kan man väl lugnt säga och den försiktiga skrivningen ger upphov till oro. Dagens intagna i landets fängelser är redan starkt underförsörjda på resurser för vård och rehabilitering för psykiatriskt relaterade problem, vilket jag bloggat om tidigare. Ska majoriteten av de som idag döms till rättspsykiatrisk vård i fortsättningen dömas till fängelse så kommer det behovet att kraftigt behöva öka. Minst de resurser som idag finns inom rättspyskiatrin behöver överföras till kriminalvården.
En positiv signal från ministrarna och regeringen är att staten ska ta ett större kostnadsansvar för vård och behandling, vilket blir den logiska följden om patienterna överförs till kriminalvården. Under ett antal år har statsmakten genom att allt fler döms till rättspykiatrisk vård överfört kostnader på landets regioner och landsting. Det är viktigt att staten tar det större ansvaret och tydliggör det framöver.
Västra Götalandsregionen och flera andra landsting och regioner står i startgroparna (både bildligt och bokstavligen) med att genomföra nya rättspsykiatriska byggnationer, bland annat till följd av skärpta säkerhetskrav från staten på de rättspsykiatriska anstalterna. Ska vi köra ner spaden i jorden, eller ska vi återigen avvakta två år på att få ett klart besked från regeringen om rättspykiatrins framtid? Vill kriminalvården ta över våra rättspsykiatriska anstalter och bedriva kriminalvård för de svårast psykiskt sjuka fångarna i det nya systemet?
Positiva signaler från regeringen följs också av ett antal frågetecken som snarast möjligt behöver rätas ut å det snaraste, annars riskerar regeringens initiativ bara att leda till mer frustration bland politiker och personal i regioner och landstings rättspsykiatriska vård.
Kommentarer
Trackback
