Diabetesresultat
Nationella diabetesregistret (NDR) har idag presenterat sin årsrapport kring 2007 års resultat av den svenska diabetsvården. Diabetesregistret är att av de kvalitetsregister som funnits längst och som också publicerar sina resultat publikt. Det är oerhört viktigt att hälso- och sjukvården fortsätter att utveckla former för att mäta och följa kvalitet och att mäta resultaten för att kunna göra jämförelser över tid och mellan olika enheter.
NDR är i det fallet, tillsammans med några andra register, förebilden och modellen för arbetet med kvalitetsregister. Att mäta resultat kan få ett antal olika effekter. En är att duktiga verksamheter (grattis till Jönköping som har bäst resultat i Landstingsindex!) får bekräftelse på ett bra jobb. En annan är att de som hamnar hyfsat till ser utvecklingspotentialen och förbättrar sig till nästa gång (varav Västra Götalandsregionen förhoppningsvis är en av dem). En tredje är att man stoppar huvudet i sanden och förklarar sina resultat med brister i mätmetoder eller någon annan yttre faktor.
De senaste åren med ökad öppenhet kring resultat i vården har också inneburit en mognad så att strutsmentalitet minskat kraftigt och det svenska mästerskapet i bortförklaringar har uteblivet. Visst finns det faktorer som det inte tas hänsyn till och visst finns särskilda omständigheter för vissa enheter eller vissa landsting som inte viktas i tillräcklig utsträckning. En närstående medarbetare till mig sa en gång det tankeväckande; "Visst kan man säga att vi jämför äpplen och päron, men vi jämför i alla fall frukt".
Jag vill dock hävda att vi inte jämför äpplen och päron - vi jämför möjligen olika äppelsorter.
Alla jämförelser i form av medicinska resultat kommer att leda till utveckling och förbättring i vården. Ingen vill vara sämst i klassen, och bra vill oftast bli bättre. Det stora problemet och som gör att resultateten i flera kvalitetsregister kan ifrågasättas är den bristande anslutningsgraden.
När NDR gör ett Landstingsindex och samlar poängen kring olika kvalitetsfaktorer så är det bara 16 av 21 landsting som klarar ribban på minst 40% registrering av patienterna. Inget av de båda andra stora regionerna - Stockholm och Skåne - klarar ribban. Det är också spännande att notera att man inte "fuskar till sig" en bra placering genom en selektiv registrering. Alla tre landstingen på pallplats (Jönköping, Östergötland och Gävleborg) hamnar också på Topp-5 i anslutningsgrad.
Västra Götalandsregionen hamnar på en sjunde plats i indexranking och på en nionde plats i anslutningsgrad. Det är OK, men inte mer.
Jag är övertygad om att alla som arbetar med diabetespatienter känner samma engagemang som vi politiker för att ytterligare förbättra resultaten till årsrapporten från 2008 som kommer om ett år.
Kvalitetsregistren är, och kommer i ännu högre grad att bli, en otroligt viktig förändrings- och förbättringsfaktor i svensk hälso- och sjukvård. Tack till Soffia Gudbjörnsdottir vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset som är registerhållare för NDR, och alla andra som driver på denna utveckling i sjukvården.
NDR är i det fallet, tillsammans med några andra register, förebilden och modellen för arbetet med kvalitetsregister. Att mäta resultat kan få ett antal olika effekter. En är att duktiga verksamheter (grattis till Jönköping som har bäst resultat i Landstingsindex!) får bekräftelse på ett bra jobb. En annan är att de som hamnar hyfsat till ser utvecklingspotentialen och förbättrar sig till nästa gång (varav Västra Götalandsregionen förhoppningsvis är en av dem). En tredje är att man stoppar huvudet i sanden och förklarar sina resultat med brister i mätmetoder eller någon annan yttre faktor.
De senaste åren med ökad öppenhet kring resultat i vården har också inneburit en mognad så att strutsmentalitet minskat kraftigt och det svenska mästerskapet i bortförklaringar har uteblivet. Visst finns det faktorer som det inte tas hänsyn till och visst finns särskilda omständigheter för vissa enheter eller vissa landsting som inte viktas i tillräcklig utsträckning. En närstående medarbetare till mig sa en gång det tankeväckande; "Visst kan man säga att vi jämför äpplen och päron, men vi jämför i alla fall frukt".
Jag vill dock hävda att vi inte jämför äpplen och päron - vi jämför möjligen olika äppelsorter.
Alla jämförelser i form av medicinska resultat kommer att leda till utveckling och förbättring i vården. Ingen vill vara sämst i klassen, och bra vill oftast bli bättre. Det stora problemet och som gör att resultateten i flera kvalitetsregister kan ifrågasättas är den bristande anslutningsgraden.
När NDR gör ett Landstingsindex och samlar poängen kring olika kvalitetsfaktorer så är det bara 16 av 21 landsting som klarar ribban på minst 40% registrering av patienterna. Inget av de båda andra stora regionerna - Stockholm och Skåne - klarar ribban. Det är också spännande att notera att man inte "fuskar till sig" en bra placering genom en selektiv registrering. Alla tre landstingen på pallplats (Jönköping, Östergötland och Gävleborg) hamnar också på Topp-5 i anslutningsgrad.
Västra Götalandsregionen hamnar på en sjunde plats i indexranking och på en nionde plats i anslutningsgrad. Det är OK, men inte mer.
Jag är övertygad om att alla som arbetar med diabetespatienter känner samma engagemang som vi politiker för att ytterligare förbättra resultaten till årsrapporten från 2008 som kommer om ett år.
Kvalitetsregistren är, och kommer i ännu högre grad att bli, en otroligt viktig förändrings- och förbättringsfaktor i svensk hälso- och sjukvård. Tack till Soffia Gudbjörnsdottir vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset som är registerhållare för NDR, och alla andra som driver på denna utveckling i sjukvården.
Kommentarer
Trackback
