Försenad apoteksreglering
Idag vaknar jag av att socialminister Göran Hägglund skriver på GP Debatt om att omregleringen av apoteksmonopolet kommer att försenas ett halvår och istället träda ikraft vid halvårsskiftet om drygt ett år. Det är ett klokt beslut att skjuta på omregleringen.
Det finns en otålighet hos alliansregeringen som leder till att vissa förslag försöker forceras fram i högre tempo än vad som är möjligt. Jag kan ha förståelse för otåligheten framför allt när det gäller större reformer för de tar tid att både utreda och att sjösätta och då mandatperiodens längd är begränsad så måste det smidas medan det är möjligt.
Å andra sidan så kommer chanserna för den nuvarande regeringen att bli återvald att minska drastiskt om reformer genomförs så snabbt är de blir dåligt genomförda. Vad gäller omregleringen av apoteksmarknaden så har det funnits allt för många tecken som tytt på att alla viktiga delar inte skulle hinna vara färdiga i tid till 1 januari 2009.
Apoteksmarknaden är inte, som Hägglund också skriver, inte vilken marknad som helst. Det är för mycket som står på spel både för enskilda människors rätt att kunna få förskrivna läkemedel utan att nya databaser krånglar, och för regeringens förtroende och prestige, för att forcera frågan i för högt tempo.
Det vore också värdefullt om regeringen fortsatte betänka prismodellen på den nya apoteksmarknaden så att regioner och landsting som ska betala läkemedelsnotan får möjlighet att också påverka inköpspriset på läkemedel. Varför ska andra aktörer utanför det offentliga systemet få första tjing och göra de "första och enklare" vinsthämtagningarna när marknaden släpps loss?
Regeringen får gärna ta den tid de behöver på sig för att få fram ett bra förslag till omreglering. Om det innebär att man får släppa på prestigen en gång till och skjuta på införandet ytterligare något halvår så kan det mycket väl vara värt det.
Det finns en otålighet hos alliansregeringen som leder till att vissa förslag försöker forceras fram i högre tempo än vad som är möjligt. Jag kan ha förståelse för otåligheten framför allt när det gäller större reformer för de tar tid att både utreda och att sjösätta och då mandatperiodens längd är begränsad så måste det smidas medan det är möjligt.
Å andra sidan så kommer chanserna för den nuvarande regeringen att bli återvald att minska drastiskt om reformer genomförs så snabbt är de blir dåligt genomförda. Vad gäller omregleringen av apoteksmarknaden så har det funnits allt för många tecken som tytt på att alla viktiga delar inte skulle hinna vara färdiga i tid till 1 januari 2009.
Apoteksmarknaden är inte, som Hägglund också skriver, inte vilken marknad som helst. Det är för mycket som står på spel både för enskilda människors rätt att kunna få förskrivna läkemedel utan att nya databaser krånglar, och för regeringens förtroende och prestige, för att forcera frågan i för högt tempo.
Det vore också värdefullt om regeringen fortsatte betänka prismodellen på den nya apoteksmarknaden så att regioner och landsting som ska betala läkemedelsnotan får möjlighet att också påverka inköpspriset på läkemedel. Varför ska andra aktörer utanför det offentliga systemet få första tjing och göra de "första och enklare" vinsthämtagningarna när marknaden släpps loss?
Regeringen får gärna ta den tid de behöver på sig för att få fram ett bra förslag till omreglering. Om det innebär att man får släppa på prestigen en gång till och skjuta på införandet ytterligare något halvår så kan det mycket väl vara värt det.
Kommentarer
Trackback
