Vårdbarometern
Idag presenteras resultaten från 2007 års vårdbarometer. Vårdbarometern är ett instrument för att mäta befolkningens (inte bara patienternas) syn och uppfattning om hälso- och sjukvården. Det är en stor undersökning som omfattar 43 000 svar, varav nästan 10 000 svar från invånare i Västra Götalandsregionen.
Jag får ofta frågan från lite mer utomstående om "hur går det med sjukvården i regionen?". Det svar jag brukar ge bekräftas av årets vårdbarometer. Jag brukar säga att i det stora perspektivet och på den generella nivån så pekar i princip alla kurvor åt rätt håll. Vi får bättre tillgänglighet, bättre kvalitet, högre nöjdhet och så vidare, men en stor del av bilden handlar om Ture, 83 år, som fått vänta 14 timmar på akuten, eller Greta, 78 år, som har upplevt ett dåligt bemötande, eller Klas-Göran, 47 år, som inte fått den hjälp han borde få i psykiatrin.
Vi måste jobba vidare med att förbättra våra svagheter, men det är svårt att klaga när utvecklingen, trots allt, går åt rätt håll.
Det som är lite slående i resultaten från vårdbarometern är att invånarna i Västra Götalandsregionen inte är riktigt lika nöjda som snittbefolkningen i landet. Det är en bild som vi också sett tidigare. Samtidigt ser vi i andra objektiva jämförelser att Västra Götalandsregionen står sig väl i jämförelsen med andra landsting. Varför skiljer sig medborgarnas subjektiva bild från olika registers objektiva data? Är invånarna i Västra Götaland mer krävande än andra? Ställer vi större krav och har ännu större förväntningar?
Det kanske är så. För mig är inte det ett sätt att bortförklara något sämre utfall för Västra Götaland, utan en sporre om att vi måste bli ännu bättre för att ge våra invånare vad de förväntar sig. Lyckas vi med det så kommer vi absolut att ligga i topp rent objektivt.
Jag får ofta frågan från lite mer utomstående om "hur går det med sjukvården i regionen?". Det svar jag brukar ge bekräftas av årets vårdbarometer. Jag brukar säga att i det stora perspektivet och på den generella nivån så pekar i princip alla kurvor åt rätt håll. Vi får bättre tillgänglighet, bättre kvalitet, högre nöjdhet och så vidare, men en stor del av bilden handlar om Ture, 83 år, som fått vänta 14 timmar på akuten, eller Greta, 78 år, som har upplevt ett dåligt bemötande, eller Klas-Göran, 47 år, som inte fått den hjälp han borde få i psykiatrin.
Vi måste jobba vidare med att förbättra våra svagheter, men det är svårt att klaga när utvecklingen, trots allt, går åt rätt håll.
Det som är lite slående i resultaten från vårdbarometern är att invånarna i Västra Götalandsregionen inte är riktigt lika nöjda som snittbefolkningen i landet. Det är en bild som vi också sett tidigare. Samtidigt ser vi i andra objektiva jämförelser att Västra Götalandsregionen står sig väl i jämförelsen med andra landsting. Varför skiljer sig medborgarnas subjektiva bild från olika registers objektiva data? Är invånarna i Västra Götaland mer krävande än andra? Ställer vi större krav och har ännu större förväntningar?
Det kanske är så. För mig är inte det ett sätt att bortförklara något sämre utfall för Västra Götaland, utan en sporre om att vi måste bli ännu bättre för att ge våra invånare vad de förväntar sig. Lyckas vi med det så kommer vi absolut att ligga i topp rent objektivt.
Kommentarer
Trackback
