Finsam
Har ägnat större delen av dagen åt att åka bil från Partille till Tandådalen. Nu blir det en veckas skidåkning med familjen och lite jobb då det är svårt att förhindra telefonen från att ringa och förhoppningsvis blir det lite bloggande också från Sälen.
När jag kommer fram till Dalarna hör jag först till min glädje att Ylva Johansson (s) och den rådslagsgrupp hon leder om välfärden har tänkt lite nytt. Till ekot meddelar hon att ett antal myndigheter behöver samordna sina insatser för att bättre stödja enskilda människor.
Tyvärr har inte Ylva Johansson och (s) heller denna gång tänkt tillräckligt järvt. Samarbetet skall begränsas till försäkringskassan, arbetsförmedlingen och socialtjänsten för att hjälpa/stödja förtidspensionerade och långtidssjukskrivna. Det kan vara gott så, men varför lämna sjukvården utanför samarbetet?
Folkpartiet har föreslagit att de större sjukvårdsregionerna också ska bli huvudman för försäkringskassan för att på så sätt använda samhällets resurser mer optimalt. Med både sjukvården och försäkringskassan i samma organisation så ökar incitamenten för aktiva åtgärder istället för passiviserande bidrag, och det finns stora insatser att göra också för den grupp som inte är förtidspensionär (går på sjuk- och aktivitetsersättning) eller är långtidssjukskriven. Det är detta som vi i folkpartiet i många år kallat finsam, som en förkortning för finansiell samordning.
Tyvärr har vi under årens lopp mötts av stort motstånde från (s) om att utvidga möjligheterna till finansiell samordning. Bland de vanligaste frågorna som jag som politiker får från allmänheten är varför man inte kan använda samhällets resurser mer effektivt. Jag kan inte annat än att hålla med. Vi måste i betydligt utsträckning sätta samhällsekonomiskt vettiga insatser före vad som är bäst för den enskilda organisationen eller myndigheten. För att kunna göra bättre samhällsekonomiska satsningar (som i princip alltid gynnar den enskilde) måste vi våga och få möjlighet att använda systemet lite friare än vad som varit fallet tidigare.
Det är roligt att även (s) nu börjar tänka i de banorna. Kan vi hoppas på att det kommande rådslaget vågar föra debatten ytterligare ett steg framåt?
När jag kommer fram till Dalarna hör jag först till min glädje att Ylva Johansson (s) och den rådslagsgrupp hon leder om välfärden har tänkt lite nytt. Till ekot meddelar hon att ett antal myndigheter behöver samordna sina insatser för att bättre stödja enskilda människor.
Tyvärr har inte Ylva Johansson och (s) heller denna gång tänkt tillräckligt järvt. Samarbetet skall begränsas till försäkringskassan, arbetsförmedlingen och socialtjänsten för att hjälpa/stödja förtidspensionerade och långtidssjukskrivna. Det kan vara gott så, men varför lämna sjukvården utanför samarbetet?
Folkpartiet har föreslagit att de större sjukvårdsregionerna också ska bli huvudman för försäkringskassan för att på så sätt använda samhällets resurser mer optimalt. Med både sjukvården och försäkringskassan i samma organisation så ökar incitamenten för aktiva åtgärder istället för passiviserande bidrag, och det finns stora insatser att göra också för den grupp som inte är förtidspensionär (går på sjuk- och aktivitetsersättning) eller är långtidssjukskriven. Det är detta som vi i folkpartiet i många år kallat finsam, som en förkortning för finansiell samordning.
Tyvärr har vi under årens lopp mötts av stort motstånde från (s) om att utvidga möjligheterna till finansiell samordning. Bland de vanligaste frågorna som jag som politiker får från allmänheten är varför man inte kan använda samhällets resurser mer effektivt. Jag kan inte annat än att hålla med. Vi måste i betydligt utsträckning sätta samhällsekonomiskt vettiga insatser före vad som är bäst för den enskilda organisationen eller myndigheten. För att kunna göra bättre samhällsekonomiska satsningar (som i princip alltid gynnar den enskilde) måste vi våga och få möjlighet att använda systemet lite friare än vad som varit fallet tidigare.
Det är roligt att även (s) nu börjar tänka i de banorna. Kan vi hoppas på att det kommande rådslaget vågar föra debatten ytterligare ett steg framåt?
Kommentarer
Trackback
