Barnhjärtkirurgi
Jag skrev i går om att inte i onödan andvända allt för starka värdeord. Jag skulle trots allt idag vilja skriva att jag har varit med om att fatta ett historiskt beslut (å andra sidan är ju alla beslut i någon mening per definitation historiska).
Vid dagens sammanträde med Rikssjukvårdsnämnden fattade den ett år gamla nämnden sitt första tilldelningsbeslut om att få bedriva rikssjukvård. Beslutet handlade om pilotområdet barnhjärtkirurgi och som väntat blev det de två enheter som i redan i dag bedriver barnhjärtkirurgi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Universitetssjukhuset i Lund, som fått ett 5-årigt tillstånd att bedriva rikssjukvård inom barnhjärtkirurgin.
Institutet med Rikssjukvårdsnämnden är ytterst välkommet för hur vi inom några vissa mindre specialiteter ska samla kompetens och resurser till ett eller två av våra universitetssjukhus för en högre kvalitet och för ett mer effektivt resursutnyttjande. Tonen i diskussionerna i nämnden har varit mycket positiv i den meningen att det har varit mindre av geografiska särintressen än vad jag kanske befarade när man valde konstruktionen med att en majoritet av nämnden består av sex geografiskt utsedda representanter. Det är möjligt att den situationen kommer att förändras när vi ska ge oss in i svårare områden, och redan i höst påbörjas analysen av det kanske svåraste området - hjärt-, lung- och levertransplantationer.
Även processen med att ansöka om att få bedriva rikssjukvård är intressant och "tvingar" sjukvårdens verksamheter att på ett mycket tydligare sätt beskriva vad man gör, vilka resultat man når, hur man hanterar andra kvalitetsfrågor som patientsäkerhet, tillgänglighet och driver verksamheterna att bevisa att man driver en kunskapsbaserad verksamhet och hur man säkerställer framtida forskning och utveckling.
De krav vi ställer på vårdgivarna för att bedriva rikssjukvård borde i ökad utsträckning tjäna som förebild för vilka krav och villkor vi i övrigt ställer på våra sjukhus för att få bedriva länsssjukvård eller regionsjukvård. Varför skulle vi ställa lägre krav bevisad evidens, kvalitet och säkerhet för att få bedriva denna sjukvård?
Jag tror, och hoppas, att Rikssjukvårdsnämndens arbete på lite längre sikt kommer att påverka vår syn totalt sett på vilka krav vi ställer på såväl de offentliga och de privata vårdgivarna som önskar få förmånen att ge våra invånare hälso- och sjukvård.
Vid dagens sammanträde med Rikssjukvårdsnämnden fattade den ett år gamla nämnden sitt första tilldelningsbeslut om att få bedriva rikssjukvård. Beslutet handlade om pilotområdet barnhjärtkirurgi och som väntat blev det de två enheter som i redan i dag bedriver barnhjärtkirurgi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Universitetssjukhuset i Lund, som fått ett 5-årigt tillstånd att bedriva rikssjukvård inom barnhjärtkirurgin.
Institutet med Rikssjukvårdsnämnden är ytterst välkommet för hur vi inom några vissa mindre specialiteter ska samla kompetens och resurser till ett eller två av våra universitetssjukhus för en högre kvalitet och för ett mer effektivt resursutnyttjande. Tonen i diskussionerna i nämnden har varit mycket positiv i den meningen att det har varit mindre av geografiska särintressen än vad jag kanske befarade när man valde konstruktionen med att en majoritet av nämnden består av sex geografiskt utsedda representanter. Det är möjligt att den situationen kommer att förändras när vi ska ge oss in i svårare områden, och redan i höst påbörjas analysen av det kanske svåraste området - hjärt-, lung- och levertransplantationer.
Även processen med att ansöka om att få bedriva rikssjukvård är intressant och "tvingar" sjukvårdens verksamheter att på ett mycket tydligare sätt beskriva vad man gör, vilka resultat man når, hur man hanterar andra kvalitetsfrågor som patientsäkerhet, tillgänglighet och driver verksamheterna att bevisa att man driver en kunskapsbaserad verksamhet och hur man säkerställer framtida forskning och utveckling.
De krav vi ställer på vårdgivarna för att bedriva rikssjukvård borde i ökad utsträckning tjäna som förebild för vilka krav och villkor vi i övrigt ställer på våra sjukhus för att få bedriva länsssjukvård eller regionsjukvård. Varför skulle vi ställa lägre krav bevisad evidens, kvalitet och säkerhet för att få bedriva denna sjukvård?
Jag tror, och hoppas, att Rikssjukvårdsnämndens arbete på lite längre sikt kommer att påverka vår syn totalt sett på vilka krav vi ställer på såväl de offentliga och de privata vårdgivarna som önskar få förmånen att ge våra invånare hälso- och sjukvård.
Kommentarer
Trackback
