Olycklig politisering av konflikten
I morgon börjar den fjärde strejkveckan för Vårdförbundet och konsekvenserna för den planerade vården blir allt tydligare. Tidigare i veckan rapporterades det om att minst 4 000 planerade operationer har ställts in i landet till följd av strejken. Det kommer att ta ett tag att återta den förlorade marken i jakten på full måluppfyllelse för vårdgarantin.
Det kommer att bli en intressant vecka sett ur ett konfliktperspektiv. På tisdag samlas Vårdförbundet för kongress och ska bland annat välja en ny styrelse. Kommer majoriteten av den nuvarande styrelsen som är föreslagna till omval (bland annat hela presidiet) att bli omvalda? Kommer vårdförbundets kongress att öppna förhandlingsdörren eller slå in fler spikar i den redan stängda dörren?
Jag är rädd att kongressen blir ett tillfälle att ytterligare visa en tuff inställning och att visa på kampvilja. Kongressen riskerar snarare att låsa läget ytterligare. Vilka blir medlarnas möjligheter att senare i veckan flytta fram positionerna hos parterna? När kommer storleken på strejkkassan att bli besvärande för Vårdförbundet?
Under den gångna veckan har konflikten politiserats på ett olyckligt sätt. Mona Sahlin, partiledare för (s), har lyckats göra ett uttalande där hon inte säger någonting mer än att försöka ge sken av ett stöd för Vårdförbundets krav. Skulle hon anklagas för att ha blandat sig i konflikten så har hon full möjlighet att förneka att hon egentligen sagt någon, men tanken är väl att hennes uttalande ska uppfattas som en stöd utan att det egentligen är det.
S-kvinnornas ordförande Nalin Pekgul är också lite luddig i sitt uttalande om strejken samma dag, men s-kvinnornas uttalande har tydligare uppfattats som ett stöd för Vårdförbundets strejk.
Först ut av alla i familjen av arbetarrörelsens organ var ungdomsförbundet, och SSU gjorde ett tydligt ställningstagande till stöd för strejken.
Det är mer förståligt att Landsorganisationen - LO - varit tystare, och frågan är vad de egentligen tycker om att "deras" parti nu gör uttalanden till stöd för Vårdförbundets krav som ju innebär dubbelt så mycket som Kommunalarbetarförbundets medlemmar redan har förhandlat till sig. Kommunals medlemmar fick bra betalt i och med LO:s samordning och satsning på lågavlönade kvinnoyrken. Men vad tycker LO egentligen när Partiet nu i olika former och olika skepnader gladeligen stödjer det dubbla för andra grupper?
Den partipolitisering som också förstärktes med framträndet på Vänsterpartiets 1 maj-tåg från Vårdförbundets ordförande Anna-Karin Eklund är olycklig. Ju mer partipolitisk inblandning i avtalsrörelsen desto knepigare framtida spelregler på avtalsmarknaden. Jag tror egentligen inte det är det är en utveckling som Vårdförbundet önskar.
Det ska hur som helst bli en intressant vecka på avtalsfronten. Tyvärr ökar väl risken att en rapport nästa vecka får titeln "På avtalsfronton intet nytt"
Det kommer att bli en intressant vecka sett ur ett konfliktperspektiv. På tisdag samlas Vårdförbundet för kongress och ska bland annat välja en ny styrelse. Kommer majoriteten av den nuvarande styrelsen som är föreslagna till omval (bland annat hela presidiet) att bli omvalda? Kommer vårdförbundets kongress att öppna förhandlingsdörren eller slå in fler spikar i den redan stängda dörren?
Jag är rädd att kongressen blir ett tillfälle att ytterligare visa en tuff inställning och att visa på kampvilja. Kongressen riskerar snarare att låsa läget ytterligare. Vilka blir medlarnas möjligheter att senare i veckan flytta fram positionerna hos parterna? När kommer storleken på strejkkassan att bli besvärande för Vårdförbundet?
Under den gångna veckan har konflikten politiserats på ett olyckligt sätt. Mona Sahlin, partiledare för (s), har lyckats göra ett uttalande där hon inte säger någonting mer än att försöka ge sken av ett stöd för Vårdförbundets krav. Skulle hon anklagas för att ha blandat sig i konflikten så har hon full möjlighet att förneka att hon egentligen sagt någon, men tanken är väl att hennes uttalande ska uppfattas som en stöd utan att det egentligen är det.
S-kvinnornas ordförande Nalin Pekgul är också lite luddig i sitt uttalande om strejken samma dag, men s-kvinnornas uttalande har tydligare uppfattats som ett stöd för Vårdförbundets strejk.
Först ut av alla i familjen av arbetarrörelsens organ var ungdomsförbundet, och SSU gjorde ett tydligt ställningstagande till stöd för strejken.
Det är mer förståligt att Landsorganisationen - LO - varit tystare, och frågan är vad de egentligen tycker om att "deras" parti nu gör uttalanden till stöd för Vårdförbundets krav som ju innebär dubbelt så mycket som Kommunalarbetarförbundets medlemmar redan har förhandlat till sig. Kommunals medlemmar fick bra betalt i och med LO:s samordning och satsning på lågavlönade kvinnoyrken. Men vad tycker LO egentligen när Partiet nu i olika former och olika skepnader gladeligen stödjer det dubbla för andra grupper?
Den partipolitisering som också förstärktes med framträndet på Vänsterpartiets 1 maj-tåg från Vårdförbundets ordförande Anna-Karin Eklund är olycklig. Ju mer partipolitisk inblandning i avtalsrörelsen desto knepigare framtida spelregler på avtalsmarknaden. Jag tror egentligen inte det är det är en utveckling som Vårdförbundet önskar.
Det ska hur som helst bli en intressant vecka på avtalsfronten. Tyvärr ökar väl risken att en rapport nästa vecka får titeln "På avtalsfronton intet nytt"
Kommentarer
Trackback
