Slutet nära?
För ett par timmar sedan överlämnade medlarna i vårdkonflikten mellan Sveriges Kommun och Landsting (SKL) och Vårdförbundet ett nytt förslag till avtal efter de intensiva kontakterna under den gångna veckan.
Klockan 18.00 i morgon ska båda parter ge besked om de antar eller förkastar det nya medlarbudet. För SKL ska förhandlingsdelegation och styrelse ta ställning till förslaget och för Vårdförbundet är avtalskongressen inkallad till i morgon förmiddag för att diskutera förslaget.
Vilka är möjligheterna till att konflikten verkligen tar slut? Då jag inte vet någonting om innehållet i medlarnas förslag så är det svårt att spekulera kring det. Det som ändå talar för att båda parter tar sitt ansvar och säger ja till medlarnas förslag är att båda parter sannolikt är trötta på konflikten i sig, och ingen av parterna önskar att nästa varselomgång från och med torsdag verkligen ska träda ikraft.
För arbetsgivarna innebär det svåra konsekvenser för vården vid fem av universitetssjukhusen och för Vårdförbundet innebär det ytterligare kraftiga utbetalningar ur en strejkkassa, som enligt uppgift, börjar tömmas.
Vad är det då som talar emot att parterna i morgon faktiskt ska enas? För det första har de parter som nu samtalar med medlarna redan varit överens en gång tidigare när både SKL och Vårdförbundets styrelse sa JA till medlarnas slutbud för knappt två månader sedan. Den gången blev Vårdförbundets styrelse överkörda av avtalskongressen. Jag bedömmer risken som mer än marginell att det kommer att hända en gång till.
Kampviljan är uppenbart stor bland Vårdförbundets medlemmar och förväntningarna på vad en strejk faktiskt kan leda till i ökade bud är oerhört uppskruvade till närmast orimliga nivåer.
De kommande 28 timmarna kommer att vara viktiga för svensk hälso- och sjukvård. Nås ingen överenskommelse i morgon så fruktar jag att det kommer att dröja en bra bit in på hösten innan vi ser ett slut på konflikten.
Klockan 18.00 i morgon ska båda parter ge besked om de antar eller förkastar det nya medlarbudet. För SKL ska förhandlingsdelegation och styrelse ta ställning till förslaget och för Vårdförbundet är avtalskongressen inkallad till i morgon förmiddag för att diskutera förslaget.
Vilka är möjligheterna till att konflikten verkligen tar slut? Då jag inte vet någonting om innehållet i medlarnas förslag så är det svårt att spekulera kring det. Det som ändå talar för att båda parter tar sitt ansvar och säger ja till medlarnas förslag är att båda parter sannolikt är trötta på konflikten i sig, och ingen av parterna önskar att nästa varselomgång från och med torsdag verkligen ska träda ikraft.
För arbetsgivarna innebär det svåra konsekvenser för vården vid fem av universitetssjukhusen och för Vårdförbundet innebär det ytterligare kraftiga utbetalningar ur en strejkkassa, som enligt uppgift, börjar tömmas.
Vad är det då som talar emot att parterna i morgon faktiskt ska enas? För det första har de parter som nu samtalar med medlarna redan varit överens en gång tidigare när både SKL och Vårdförbundets styrelse sa JA till medlarnas slutbud för knappt två månader sedan. Den gången blev Vårdförbundets styrelse överkörda av avtalskongressen. Jag bedömmer risken som mer än marginell att det kommer att hända en gång till.
Kampviljan är uppenbart stor bland Vårdförbundets medlemmar och förväntningarna på vad en strejk faktiskt kan leda till i ökade bud är oerhört uppskruvade till närmast orimliga nivåer.
De kommande 28 timmarna kommer att vara viktiga för svensk hälso- och sjukvård. Nås ingen överenskommelse i morgon så fruktar jag att det kommer att dröja en bra bit in på hösten innan vi ser ett slut på konflikten.
Kommentarer
Trackback
