Vård till papperslösa
I går kom handlingarna till nästa veckas sammanträde med hälso- och sjukvårdsutskottet (HSU) och det ärende som dragit till sig mest uppmärksamhet redan före beslutet är det uppdrag som HSU för några månader sedan gav till förvaltningen om att ta fram regiongemensamma riktlinjer för vård till gömda flyktingar och andra "papperlösa". Göteborgs-Posten har en artikel om det idag. (Tyvärr var jag inte anträffbar igår och kunde därför inte kommentera frågan för reportern.)
I grunden tycker jag att det egentligen inte borde behövas någon riktlinje eller policy i dessa frågor, utan att det är en fråga som redan i dag hanteras på ett tillfredsställande sätt i de allra flesta fall i sjukvårdsorganisationen. Det har dock funnits en osäkerhet bland viss personal om hur de ska hantera personer som är i behov av akut eller nödvändig sjukvård.
Vårdpersonal ska inte behöva tveka om eller tumma på sin yrkesetik i att de människor som är i behov av akut eller nödvändig vård verkligen ska få vård. Gömda flyktingar ska heller inte behöva vara rädda för att söka sjukvården för dessa behov. Kan jag som sjukvårdspolitiker hjälpa till att underlätta det genom tydligare regelverk så är det inte bara en möjlighet, utan också en medmänsklig skyldighet.
Rätten till akut och nödvändig sjukvård är en mänsklig rättighet och inte bara en medborglig rättighet. Vårdpersonal ska inte behöva fråga efter betalningsförmåga innan de gör de nödvändiga insatserna. Det är inte värdigt ett välfärdssamhälle.
Parallellt med detta ärende görs också en översyn av regionens regler för vård till personer med skyddad identitet. Trots att regionen sedan ett antal år tillbaka har ett tydligt regelverk om hur vård till personer med skyddad identitet ska ges så har vi hört exempel på motsatsen från personer som inte kunnat få vård när de inte velat uppge sitt personnummer. Dessa personer är i någon mening också "papperslösa" och redan ett utsatt grupp som inte också ska behöva slåss för sin rätt att få ta del av sjukvården när de behöver den.
Med besluten kommande onsdag så räknar jag med att vi kan göra vården lite mänskligare för något fler, och det känns bra att konstatera.
I grunden tycker jag att det egentligen inte borde behövas någon riktlinje eller policy i dessa frågor, utan att det är en fråga som redan i dag hanteras på ett tillfredsställande sätt i de allra flesta fall i sjukvårdsorganisationen. Det har dock funnits en osäkerhet bland viss personal om hur de ska hantera personer som är i behov av akut eller nödvändig sjukvård.
Vårdpersonal ska inte behöva tveka om eller tumma på sin yrkesetik i att de människor som är i behov av akut eller nödvändig vård verkligen ska få vård. Gömda flyktingar ska heller inte behöva vara rädda för att söka sjukvården för dessa behov. Kan jag som sjukvårdspolitiker hjälpa till att underlätta det genom tydligare regelverk så är det inte bara en möjlighet, utan också en medmänsklig skyldighet.
Rätten till akut och nödvändig sjukvård är en mänsklig rättighet och inte bara en medborglig rättighet. Vårdpersonal ska inte behöva fråga efter betalningsförmåga innan de gör de nödvändiga insatserna. Det är inte värdigt ett välfärdssamhälle.
Parallellt med detta ärende görs också en översyn av regionens regler för vård till personer med skyddad identitet. Trots att regionen sedan ett antal år tillbaka har ett tydligt regelverk om hur vård till personer med skyddad identitet ska ges så har vi hört exempel på motsatsen från personer som inte kunnat få vård när de inte velat uppge sitt personnummer. Dessa personer är i någon mening också "papperslösa" och redan ett utsatt grupp som inte också ska behöva slåss för sin rätt att få ta del av sjukvården när de behöver den.
Med besluten kommande onsdag så räknar jag med att vi kan göra vården lite mänskligare för något fler, och det känns bra att konstatera.
Kommentarer
Trackback
