Trött på politik (ibland)

Ett halvår innan jag fyllde 14 år skickade jag in en talong om att jag var intresserad av att veta mer om Folkpartiets Ungdomsförbund (FPU). Det är snart 30 år sedan och det beslutet har på många sätt kommit att prägla mitt liv. Regionombudsman och Förbundsombudsman i sju år efter gymnasiet följdes av en tid som ledamot i ungdomsförbundets styrelse och mitt första sjukvårdsuppdrag i Göteborgs hälso- och sjukvårdsstyrelse och de senaste tio årens arbete i Västra Götalandsregionen.

Det har varit en fantastisk tid på många sätt och förmånen att få jobba med de svåra och komplexa hälso- och sjukvårdsfrågorna som intresserar och engagerar så många berikar nästan varje dag i mitt politiska liv. Jag har genom politiken fått massor med vänner och också en livskamrat. Jag har fått chansen att påverka utvecklingen av samhället och fått möjlighet att diskutera, debattera och för dialog med många kunniga och intresserade människor. I eftermiddag fick jag chansen att samtala med SPF-pensionärer från Bohuslän i Ljungskile och förklara mina visioner för framtiden om en mer kvalitetsdriven utveckling av hälso- och sjukvården.

När jag startade denna blogg vid förra årsskiftet så bestämde jag mig för att det skulle vara just en sjukvårdsblogg som skulle handla om sjukvårdspolitik. Låt mig i detta inlägg göra ett undantag.

På väg hem från Ljungskile hann jag lyssna till "Kvart i sex Ekot" som följde upp dagens nyhet (som egentligen är nästa veckans nyhet när rapporten verkligen kommer) om att allt fler slår i taket för A-kassan med en intervju med Mona Sahlin (s).

Låt mig först klargöra att jag själv är en stark anhängare av generella välfärdssystem som bygger på inkomstbortfallsprincipen för de allra flesta. Jag tycker det är misslyckande att så många som 75% inte når målet om 80% ersättning vid arbetslöshet, men jag trodde nästan jag skulle köra av vägen när jag hörde Mona Sahlin på radion.

I intervjun krävde hon höjt tak i A-kassan (en åsikt jag alltså delar), men sedan vräkte hon ur sig följande om regeringens politik; "Det är sataniskt, elakt och väldigt konservativt"

Jag tar det en gång till. Hon säger att "Det är sataniskt, elakt och väldigt konservativt"

Jag är ledsen att jag upptar utrymme här för den som vill läsa om sjukvårdspolitik, men jag blir så trött på framför allt rikspolitiker och deras nivå på debatten. När jag i ungdomsförbundet först gick och sedan ledde utbildningar i retorik och presentationsteknik så fanns den gyllene regeln om att aldrig ifrågasätta den politiska motståndarens goda avsikter hur fel man än kunde tycka att förslaget i sak var.

Fakta i målet i denna fråga är att under den förra socialdemokratiska regeringens sista mandatperiod så ökade de som slog i taket från 25% till 50% utan att taket höjdes. Med denna alliansregeringen har utvecklingen fortsatt i samma takt och ökat från 50% till 75% som slår i taket då taket legat still och lönerna har höjts.

Var det en satanisk, elak och konservativ politik som också (s)-regeringen bedrev? Det måste ändå finnas någon måtta på hur en kandidat till landets statsministerpost väljer att uttrycka sig om vi ska kunna bevara någon respekt för politiken. Med dagens kommentar från (s)-ledaren ger hon en indirekt stöd till alla de mörka krafter som i grunden föraktar demokratin. Jag tror allvarligt talat att jag aldrig har blivit så illa berörd av ett politiskt uttalande under mina snart 30 år som aktiv (och det är väl därför jag känner att jag måste meddela detta).

Ibland hörs krav från rikspolitiskt håll om att sjukvården borde förstatligas. Bevare sjukvården, om den i högre utsträckning skulle drabbas av rikspolitisk retorikdiskussion.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0