Debatt i eller utanför salen?
Jag har ägnat dagen åt höstens första fullmäktigemöte i Vänersborg och det har varit en förhållandevis lugn tillställning för egen del. Förutom en fråga och en interpellation har jag kunnat "ta det lite lugnt" då det har varit andra frågor än hälso- och sjukvårdsfrågorna som har stått i fokus på den 24 punkter långa dagordningen.
På ett sätt är det väldigt skönt att inte behöva studsa upp i var och varannan debatt i salen som representant för hälso- och sjukvårdsutskottet, å andra sidan tycker jag alltid att det är förbaskat roligt att debattera - det är ju själva kärnan i demokratin att låta argumenten mötas och brytas mot varandra. Även om det är svårt som debattör att erkänna poänger i motståndarens argumentation under själva debatten så har det funnits tillfällen där "den andres" argument fått gro och växa för att senare anammas av en själv.
Ett regionfullmäktige är ju i stora stycken en redan regisserad föreställning där ärenden manglats olika nämnder, kommittér eller utskott innan regionstyrelsen också lämnat sitt förslag till beslut för regionfullmäktige. Med stabila majoritetsförhållanden mellan partierna i fullmäktige inträffar ytterst sällan några överraskningar i själva beslutsfattandet.
Ibland kan man fråga sig om vitsen med att samla 149 ledamöter och ett gäng ersättare till ett heldagssammanträde i Vänersborg, men mycket av det som händer denna dag händer utanför själva fullmäktigesalen. Det är onekligen lite intressant att vandra runt utanför salen och se vilka grupper av individer som samtalar med vem. Det är presidieträffar, det är rena partigrupper, enskilda ledamöter, till synes utan en naturlig koppling via parti, geografi eller uppdrag, som samtalar med varandra. Regionfullmäktige är kort sagt en dag för att dryfta en rad olika frågor och problem över en rad olika gränser.
Personligen brukar jag ha svårt att röra mig utanför salen utan att någon vill ställa en fråga, lämna en synpunkt eller ge ett gott råd kring en sjukvårdsfråga som borde uppmärksammas. Jag undrar nästan om jag kommer att minnas alla de frågor som jag lovar att titta lite närmre på - men jag tror det.
Jag funderar ibland på om vi skulle ha ett fullmäktigemöte utan dagordning och bara ha kvar minglat utanför salen. Vi kommer kanske att lösa fler problem på det sättet och dessutom skulle det vara till fördel också för debattklimatet som brukar vara bättre i små grupper än från talarstolar.
På ett sätt är det väldigt skönt att inte behöva studsa upp i var och varannan debatt i salen som representant för hälso- och sjukvårdsutskottet, å andra sidan tycker jag alltid att det är förbaskat roligt att debattera - det är ju själva kärnan i demokratin att låta argumenten mötas och brytas mot varandra. Även om det är svårt som debattör att erkänna poänger i motståndarens argumentation under själva debatten så har det funnits tillfällen där "den andres" argument fått gro och växa för att senare anammas av en själv.
Ett regionfullmäktige är ju i stora stycken en redan regisserad föreställning där ärenden manglats olika nämnder, kommittér eller utskott innan regionstyrelsen också lämnat sitt förslag till beslut för regionfullmäktige. Med stabila majoritetsförhållanden mellan partierna i fullmäktige inträffar ytterst sällan några överraskningar i själva beslutsfattandet.
Ibland kan man fråga sig om vitsen med att samla 149 ledamöter och ett gäng ersättare till ett heldagssammanträde i Vänersborg, men mycket av det som händer denna dag händer utanför själva fullmäktigesalen. Det är onekligen lite intressant att vandra runt utanför salen och se vilka grupper av individer som samtalar med vem. Det är presidieträffar, det är rena partigrupper, enskilda ledamöter, till synes utan en naturlig koppling via parti, geografi eller uppdrag, som samtalar med varandra. Regionfullmäktige är kort sagt en dag för att dryfta en rad olika frågor och problem över en rad olika gränser.
Personligen brukar jag ha svårt att röra mig utanför salen utan att någon vill ställa en fråga, lämna en synpunkt eller ge ett gott råd kring en sjukvårdsfråga som borde uppmärksammas. Jag undrar nästan om jag kommer att minnas alla de frågor som jag lovar att titta lite närmre på - men jag tror det.
Jag funderar ibland på om vi skulle ha ett fullmäktigemöte utan dagordning och bara ha kvar minglat utanför salen. Vi kommer kanske att lösa fler problem på det sättet och dessutom skulle det vara till fördel också för debattklimatet som brukar vara bättre i små grupper än från talarstolar.
Kommentarer
Trackback
