Sjukvårdsbloggen goes Pravda
Under de åtta månader som jag har bloggat på denna sida har jag fått anledning att ett antal gånger kritisera regeringen för både saktfärdighet, underlåtenhet och felaktigheter. I slutet av förra veckan fick jag börja äta upp det när regeringen presenterade en långt större satsning på forskning än vad jag hade förväntat mig och till och med vågat hoppas på.
När jag sent på tisdagskvällen ska summera mina intryck från denna dag så känner jag att jag riskerar att omvandla bloggen till en ny variant av den gamla sovjetiska propagandaskriften Pravda som okritiskt hyllar regeringen. Nu blir det återigen ros, men också lite ris, och där de positiva förtecknen trots allt dominerar.
Sveriges kommuner och landsting (SKL) bekräftar idag att de träffat en överenskommelse med regeringen om finansiering av pneumokockvaccinet som införs i det allmänna barnvaccinationsprogrammet. Egentligen är det självklart att regeringen, i enlighet med finansieringsprincipen, ska skjuta till resurser när de också påför regioner och landsting nya uppdrag, men vi känner att vi allt för ofta får ett större uppdrag än vi får ersättning.
Även denna gång är ersättningen något lägre än vad SKL har begärt för full kostnadsteckning, 150 miljoner kronor per år istället för 180 miljoner kronor per år, men det finns sannolikt skäl för att vi som sjukvårdshuvudmän kommer att få en del positiva effekter av minskad sjuklighet och besök i sjukvården. Den stora vinnaren av reformen, förutom barnen själva, är staten som kommer att spara in stora delar av de satsade pengarna på en minskning av antalet föräldrar som är lediga för vård av sjukt barn, liksom arbetsgivarna som får behålla föräldrarna i produktionen.
Nästa positiva besked från regeringen var att antalet platser vid läkarutbildningen från nästa hösttermin ökar med ytterligare 110 platser. Högskoleminister Lars Leijonborg påpekar mycket riktigt för SVT att Sverige inte kan förlita sig på att andra länder ska sköta utbildningen av svenska läkare som fallet i allt för stor utsträckning är idag. Också här kritiserar SKL och även Högskoleverket att utbyggnadstakten är för låg. Jag är inte helt beredd att instämma i den kritiken då det är oerhört viktigt att kunna säkerställa kvaliteten i läkarutbildningen.
En allt för snabb ökningstakt av antalet utbildningsplatser kan få negativa effekter för kvaliteten. Här tror jag att de sex regioner och landsting som har förmånen av att vara hemmaplan för läkarutbildningarna tillsammans med universiteten och universitetssjukhusen måste jobba mer intensivt med att kvalitetssäkra utbildningen och även senare AT- och ST-utbildning.
Däremot blir jag mycket förvånad och lite förbannad när jag ser fördelningen av de 110 nya utbildningsplatserna.
Karolinska: 29 platser
Lund: 28 platser
Umeå: 17 platser
Uppsala: 13 platser
Göteborg: 13 platser
Linköping: 10 platser
Den enda informationen jag kunnat finna till denna nyhet just nu är inslaget på rapport och jag ser fram emot att få ta del av regeringens motivering till varför Göteborg tilldelas mindre än hälften så många nya platser som Stockholm och Skåne. Vilka är motiven till att de nya platserna fördelas så pass ojämlikt mellan regionerna? Kan regeringen inte presentera några vettiga motiv till detta är jag omedelbart beredd att ge upp ambitionen att bli regeringens Pravda.
När jag sent på tisdagskvällen ska summera mina intryck från denna dag så känner jag att jag riskerar att omvandla bloggen till en ny variant av den gamla sovjetiska propagandaskriften Pravda som okritiskt hyllar regeringen. Nu blir det återigen ros, men också lite ris, och där de positiva förtecknen trots allt dominerar.
Sveriges kommuner och landsting (SKL) bekräftar idag att de träffat en överenskommelse med regeringen om finansiering av pneumokockvaccinet som införs i det allmänna barnvaccinationsprogrammet. Egentligen är det självklart att regeringen, i enlighet med finansieringsprincipen, ska skjuta till resurser när de också påför regioner och landsting nya uppdrag, men vi känner att vi allt för ofta får ett större uppdrag än vi får ersättning.
Även denna gång är ersättningen något lägre än vad SKL har begärt för full kostnadsteckning, 150 miljoner kronor per år istället för 180 miljoner kronor per år, men det finns sannolikt skäl för att vi som sjukvårdshuvudmän kommer att få en del positiva effekter av minskad sjuklighet och besök i sjukvården. Den stora vinnaren av reformen, förutom barnen själva, är staten som kommer att spara in stora delar av de satsade pengarna på en minskning av antalet föräldrar som är lediga för vård av sjukt barn, liksom arbetsgivarna som får behålla föräldrarna i produktionen.
Nästa positiva besked från regeringen var att antalet platser vid läkarutbildningen från nästa hösttermin ökar med ytterligare 110 platser. Högskoleminister Lars Leijonborg påpekar mycket riktigt för SVT att Sverige inte kan förlita sig på att andra länder ska sköta utbildningen av svenska läkare som fallet i allt för stor utsträckning är idag. Också här kritiserar SKL och även Högskoleverket att utbyggnadstakten är för låg. Jag är inte helt beredd att instämma i den kritiken då det är oerhört viktigt att kunna säkerställa kvaliteten i läkarutbildningen.
En allt för snabb ökningstakt av antalet utbildningsplatser kan få negativa effekter för kvaliteten. Här tror jag att de sex regioner och landsting som har förmånen av att vara hemmaplan för läkarutbildningarna tillsammans med universiteten och universitetssjukhusen måste jobba mer intensivt med att kvalitetssäkra utbildningen och även senare AT- och ST-utbildning.
Däremot blir jag mycket förvånad och lite förbannad när jag ser fördelningen av de 110 nya utbildningsplatserna.
Karolinska: 29 platser
Lund: 28 platser
Umeå: 17 platser
Uppsala: 13 platser
Göteborg: 13 platser
Linköping: 10 platser
Den enda informationen jag kunnat finna till denna nyhet just nu är inslaget på rapport och jag ser fram emot att få ta del av regeringens motivering till varför Göteborg tilldelas mindre än hälften så många nya platser som Stockholm och Skåne. Vilka är motiven till att de nya platserna fördelas så pass ojämlikt mellan regionerna? Kan regeringen inte presentera några vettiga motiv till detta är jag omedelbart beredd att ge upp ambitionen att bli regeringens Pravda.
Kommentarer
Trackback
