Vad får vården kosta?
Under den senaste månaden har jag i denna blogg kommenterat satsningar som regeringen har meddelat kring budgetpropositionen. I dag presenterades helheten och det fanns inte så mycket kvar av större satsningar inom vårdområdet som inte tidigare var känt. Det som faktiskt har varit känt ett tag men som fått väldigt litet utrymme i olika medier är den föreslagna sänkningen av arbetsgivaravgifterna. För kommun- och landstingssektorn som är personalintensiv så motsvarar den föreslagna sänkningen med en procentenhet ca 3 miljarder kronor.
Trots välkomna satsningar som förstärker regioner och landstings möjligheter att utföra sina uppdrag så är den allmänna ekonomiska utvecklingen i avmattning för närvarande mer oroande än de tillkommande förstärkningar som görs i form av olika statsbidrag.
Under året har vi också haft både en konflikt och en het debatt om lönevillkoren för dem som arbetar i hälso- och sjukvården, och de allra flesta anser att viktiga jobb i sjukvården är undervärderade jämfört med en hel del andra arbeten. Beror det på att vården är en kvinnodominerad bransch? Ja, traditionellt har det säkert spelat in. Beror det på att kommuner och landsting har en monopolliknande ställning? Ja, jag tror att även det har spelat in, men framför allt beror det på att det finns ett tak för utgifterna. Ett tak som motsvaras av skatteuttaget.
Hälso- och sjukvårdens andel av BNP har de senaste åren klättrat upp mot 9,5% av BNP från att legat kring drygt 8% under större delen av 1990-talet. Jämfört med många (men långt ifrån alla) andra jämförbara länder så går en mindre del av de offentliga utgifterna i Sverige till hälso- och sjukvårdsområdet.
Efter de senaste åren skattesänkningar från regeringen lär Sverige har lämnat över platsen som världens hårdast beskattade folk till danskarna, men de allra flesta är nog trots allt ense om att vi inte finns något större utrymme för att höja skatterna ytterligare för att finansiera en ökad hälso- och sjukvård även om en majoritet av befolkningen i olika undersökningar säger sig vara beredda att ta ytterligare skatteökningar om pengarna går till sjukvården.
Jag har vid flera tillfällen tidigare på dessa sidor sagt att vi har en egen hemläxa i vården av att öka kvalitet och effektivitet för att nyttja våra resurser bättre. Vissa talar om kvalitetsbristkostnader i sjukvården på 20%. Det skulle motsvara drygt sex miljarder kronor bara i Västra Götalandsregionen. Sex miljarder motsvarar en skattesänkning med en krona, höjd lön för alla anställda med 15% och en miljard över till utvecklingssatsningar i vården. Det är ett spännande perspektiv, även om vi ska vara på det klara med att vi aldrig kommer att hitta alla de sex miljarderna, men kan vi hitta två eller tre?
Förutom vår egen hemläxa tror jag det är viktigt att vi på hela samhällsnivån får en tydligare debatt om hur vi prioriterar bland de offentliga utgifterna. Är 9-10% en acceptabel nivå till sjukvården jämfört med hur mycket som satsas på rättsväsendet, på skola och utbildning, på försvaret, på infrastruktur, på äldreomsorgen, på kulturen osv.
Personligen tror jag sjukvården på sikt behöver öka sin andel av samhällets resurser om vi ska kunna fortsätta ligga i framkant med den medicinska utvecklingen, men låt oss börja föra debatten i Sverige. För att prioritera mer resurser till hälso- och sjukvården är lätt att säga, det är svårare att säga vad som i så fall ska prioriteras bort.
Trots välkomna satsningar som förstärker regioner och landstings möjligheter att utföra sina uppdrag så är den allmänna ekonomiska utvecklingen i avmattning för närvarande mer oroande än de tillkommande förstärkningar som görs i form av olika statsbidrag.
Under året har vi också haft både en konflikt och en het debatt om lönevillkoren för dem som arbetar i hälso- och sjukvården, och de allra flesta anser att viktiga jobb i sjukvården är undervärderade jämfört med en hel del andra arbeten. Beror det på att vården är en kvinnodominerad bransch? Ja, traditionellt har det säkert spelat in. Beror det på att kommuner och landsting har en monopolliknande ställning? Ja, jag tror att även det har spelat in, men framför allt beror det på att det finns ett tak för utgifterna. Ett tak som motsvaras av skatteuttaget.
Hälso- och sjukvårdens andel av BNP har de senaste åren klättrat upp mot 9,5% av BNP från att legat kring drygt 8% under större delen av 1990-talet. Jämfört med många (men långt ifrån alla) andra jämförbara länder så går en mindre del av de offentliga utgifterna i Sverige till hälso- och sjukvårdsområdet.
Efter de senaste åren skattesänkningar från regeringen lär Sverige har lämnat över platsen som världens hårdast beskattade folk till danskarna, men de allra flesta är nog trots allt ense om att vi inte finns något större utrymme för att höja skatterna ytterligare för att finansiera en ökad hälso- och sjukvård även om en majoritet av befolkningen i olika undersökningar säger sig vara beredda att ta ytterligare skatteökningar om pengarna går till sjukvården.
Jag har vid flera tillfällen tidigare på dessa sidor sagt att vi har en egen hemläxa i vården av att öka kvalitet och effektivitet för att nyttja våra resurser bättre. Vissa talar om kvalitetsbristkostnader i sjukvården på 20%. Det skulle motsvara drygt sex miljarder kronor bara i Västra Götalandsregionen. Sex miljarder motsvarar en skattesänkning med en krona, höjd lön för alla anställda med 15% och en miljard över till utvecklingssatsningar i vården. Det är ett spännande perspektiv, även om vi ska vara på det klara med att vi aldrig kommer att hitta alla de sex miljarderna, men kan vi hitta två eller tre?
Förutom vår egen hemläxa tror jag det är viktigt att vi på hela samhällsnivån får en tydligare debatt om hur vi prioriterar bland de offentliga utgifterna. Är 9-10% en acceptabel nivå till sjukvården jämfört med hur mycket som satsas på rättsväsendet, på skola och utbildning, på försvaret, på infrastruktur, på äldreomsorgen, på kulturen osv.
Personligen tror jag sjukvården på sikt behöver öka sin andel av samhällets resurser om vi ska kunna fortsätta ligga i framkant med den medicinska utvecklingen, men låt oss börja föra debatten i Sverige. För att prioritera mer resurser till hälso- och sjukvården är lätt att säga, det är svårare att säga vad som i så fall ska prioriteras bort.
Kommentarer
Trackback
