Pensionärs- och brukarråd
4-5 gånger om året har jag, tillsammans med några kollegor, träffar med det regionala pensionärsrådet (RPR) och den regionala brukarsamverkan med representanter för handikapporganisationerna. Ett par gånger om året brukar vi lyckas placera dessa träffar på samma torsdagar. Så var det igår på skärtorsdagen.
09.30 - 12.30 träff med pensionärsrådet i Residenset i Vänersborg
13.00 - 16.00 brukarsamverkan i Regionens Hus i Vänersborg
Det är inte utan att jag känner mig rätt så mör efter en sådan dag. Tur att det i alla fall ges tid att förflytta sig mellan husen, och att inte Vänersborg är någon storstad. Det gör att det fungerar trots allt.
I mötet med RPR deltar regionstyrelsens presidium, Roland Andersson (s) och Jonny Magnussson (m), och hälso- och sjukvårdsutskottets presidium som inkluderar mig själv och Martin Andreasson (m) tillsammans med 20-talet representanter för pensionärsorganisationerna. Roland leder mötet och gör det bra. I pensionärsrådet har flera av ledamöterna tidigare haft politiska förtroendeuppdrag, och inte sällan i något av de tidigare landstingen. Det blir därför ibland nästan komiskt när de tycker det är svagt av oss att inte lyckas lösa frågor som de själva inte lyckades lösa för 10-20 år sedan när de själva satt på makten.
Samtidigt ska sägas att de ledamöter med ett politiskt förflutet i flera fall också har en större förståelse för svårigheter, komplexiteter och för att vissa saker kan ta sin tid att förändra i en offentlig politiskt styrd verksamhet.
Gårdagens möte kom i stor utsträckning att handla om ekonomi - bokslut 2008, läget 2009 och budget 2010. Alla runt bordet var fullt medvetna om allvaret i den ekonomiska situationen och den "kravmaskin" som RPR ofta blir var igår lågmäld. Önskan var dock stor på oss förtroendevalda politiker att inte minska på vårdverksamheten. Såväl skattehöjning som nonchalans av balanskravet var förslag på åtgärder från pensionärsorganisationerna.
Vid mötet gjordes också Lars Ganberg från folktandvården en intressant och uppskattad dragning av det projekt regionen i ett par år arbetet med kring äldretandvård. Kunskapen om äldres munhälsa visade sig vara betydligt mer bristfällig än jag visste tidigare, samtidigt som tandstatusen kraftigt har förbättrats. Om jag inte minns helt fel från Lars bilder så var det 1985 cirka 60% av alla 65-75-åringar som inte hade några egna tänder i käken. Idag är den siffran under 10% i samma åldersgrupp. Lars pekade också på problemet kring de äldre som befinner sig i läget mellan att kunna leva ett i stort självständigt liv och de som har ett större omsorgsbehov, den "sköra" mellangruppen som inte klarar av sin egen tandskötsel ordentligt, men heller inte fångas upp av samhällets olika system med bland annat uppsökande tandvård. Här finns mer att göra.
I brukarsamverkan deltar endast jag och Martin Andreasson som HSU:s presidium tillsammans med 15-20 representanter för handikapporganisationernas olika grupper. Det brukar vara riktigt trivsamma möten och jag uppfattar att vi har en stor respekt för varandras kunskaper och ansvar.
Gårdagens möte kom till stor del att handla om diskussioner kring det regionala vårdprogrammet för medicinsk fotvård. Under året så kommer riktlinjer att utarbetas för vilka typ av fotbesvär som ska vara grund för behovet av medicinsk fotvård. Riktlinjen kommer till stora delar att vara bildbaserad vilket känns spännande och kan lägga en grund för att i framtiden kunna göra bedömningar av fotproblem via bilder med den mobilkamera som nästan finns i var mans hand och ett MMS till vårdpersonal som kan göra behovsbedömningar.
Frågan om medicinsk fotvård har levt med oss i brukarsamverkan allt sedan mitt första möte med gruppen våren 2004. Vid mitt första brukarsamverkansmöte så möttes jag av kritik att den medicinska fotvården bara gavs till diabetiker och att det bara var diabetsfoten som diskuterades. Var fanns reumafoten, psoriasisfoten med flera fötter?
Nu är vi snart där och det är jag stolt och glad över. Utan brukarsamverkansrådet så tror jag inte vi hade kommit så långt som vi ändå har gjort, även om det tagit betydligt längre tid än trodde våren 2004.
Vi hade också en längre diskussion om olika former av vårdplaner. Signalen från brukarorganisationerna är solklar - de vill vara med och vara engagerade i sin vård. De vill ha vårdplaner eller kontrakt på vad som förväntas av dem och vad de kan förvänta sig av sjukvårdsorganisationen i form av stöd och hjälp. Brukarna besitter både en kunskap och kraft som vi i betydligt större utsträckning måste ta till vara i vårdarbetet. För mig står det för en av delarna i God Vård-konceptet om en patientfokuserad vård.
I en parallell diskussion under torsdagen om kvalitetsindikatorer tryckte de mycket tydligt på att patientupplevda kvalitetsmått som livskvalitet också med när vi pratar om att både mäta och erästta vårdens kvalitet.
Nu blir det långhelg, och redan detta långa blogginlägg indikerar väl att jag inte tänker ägna dagen åt så mycket annat jobb.
GLAD PÅSK!
09.30 - 12.30 träff med pensionärsrådet i Residenset i Vänersborg
13.00 - 16.00 brukarsamverkan i Regionens Hus i Vänersborg
Det är inte utan att jag känner mig rätt så mör efter en sådan dag. Tur att det i alla fall ges tid att förflytta sig mellan husen, och att inte Vänersborg är någon storstad. Det gör att det fungerar trots allt.
I mötet med RPR deltar regionstyrelsens presidium, Roland Andersson (s) och Jonny Magnussson (m), och hälso- och sjukvårdsutskottets presidium som inkluderar mig själv och Martin Andreasson (m) tillsammans med 20-talet representanter för pensionärsorganisationerna. Roland leder mötet och gör det bra. I pensionärsrådet har flera av ledamöterna tidigare haft politiska förtroendeuppdrag, och inte sällan i något av de tidigare landstingen. Det blir därför ibland nästan komiskt när de tycker det är svagt av oss att inte lyckas lösa frågor som de själva inte lyckades lösa för 10-20 år sedan när de själva satt på makten.
Samtidigt ska sägas att de ledamöter med ett politiskt förflutet i flera fall också har en större förståelse för svårigheter, komplexiteter och för att vissa saker kan ta sin tid att förändra i en offentlig politiskt styrd verksamhet.
Gårdagens möte kom i stor utsträckning att handla om ekonomi - bokslut 2008, läget 2009 och budget 2010. Alla runt bordet var fullt medvetna om allvaret i den ekonomiska situationen och den "kravmaskin" som RPR ofta blir var igår lågmäld. Önskan var dock stor på oss förtroendevalda politiker att inte minska på vårdverksamheten. Såväl skattehöjning som nonchalans av balanskravet var förslag på åtgärder från pensionärsorganisationerna.
Vid mötet gjordes också Lars Ganberg från folktandvården en intressant och uppskattad dragning av det projekt regionen i ett par år arbetet med kring äldretandvård. Kunskapen om äldres munhälsa visade sig vara betydligt mer bristfällig än jag visste tidigare, samtidigt som tandstatusen kraftigt har förbättrats. Om jag inte minns helt fel från Lars bilder så var det 1985 cirka 60% av alla 65-75-åringar som inte hade några egna tänder i käken. Idag är den siffran under 10% i samma åldersgrupp. Lars pekade också på problemet kring de äldre som befinner sig i läget mellan att kunna leva ett i stort självständigt liv och de som har ett större omsorgsbehov, den "sköra" mellangruppen som inte klarar av sin egen tandskötsel ordentligt, men heller inte fångas upp av samhällets olika system med bland annat uppsökande tandvård. Här finns mer att göra.
I brukarsamverkan deltar endast jag och Martin Andreasson som HSU:s presidium tillsammans med 15-20 representanter för handikapporganisationernas olika grupper. Det brukar vara riktigt trivsamma möten och jag uppfattar att vi har en stor respekt för varandras kunskaper och ansvar.
Gårdagens möte kom till stor del att handla om diskussioner kring det regionala vårdprogrammet för medicinsk fotvård. Under året så kommer riktlinjer att utarbetas för vilka typ av fotbesvär som ska vara grund för behovet av medicinsk fotvård. Riktlinjen kommer till stora delar att vara bildbaserad vilket känns spännande och kan lägga en grund för att i framtiden kunna göra bedömningar av fotproblem via bilder med den mobilkamera som nästan finns i var mans hand och ett MMS till vårdpersonal som kan göra behovsbedömningar.
Frågan om medicinsk fotvård har levt med oss i brukarsamverkan allt sedan mitt första möte med gruppen våren 2004. Vid mitt första brukarsamverkansmöte så möttes jag av kritik att den medicinska fotvården bara gavs till diabetiker och att det bara var diabetsfoten som diskuterades. Var fanns reumafoten, psoriasisfoten med flera fötter?
Nu är vi snart där och det är jag stolt och glad över. Utan brukarsamverkansrådet så tror jag inte vi hade kommit så långt som vi ändå har gjort, även om det tagit betydligt längre tid än trodde våren 2004.
Vi hade också en längre diskussion om olika former av vårdplaner. Signalen från brukarorganisationerna är solklar - de vill vara med och vara engagerade i sin vård. De vill ha vårdplaner eller kontrakt på vad som förväntas av dem och vad de kan förvänta sig av sjukvårdsorganisationen i form av stöd och hjälp. Brukarna besitter både en kunskap och kraft som vi i betydligt större utsträckning måste ta till vara i vårdarbetet. För mig står det för en av delarna i God Vård-konceptet om en patientfokuserad vård.
I en parallell diskussion under torsdagen om kvalitetsindikatorer tryckte de mycket tydligt på att patientupplevda kvalitetsmått som livskvalitet också med när vi pratar om att både mäta och erästta vårdens kvalitet.
Nu blir det långhelg, och redan detta långa blogginlägg indikerar väl att jag inte tänker ägna dagen åt så mycket annat jobb.
GLAD PÅSK!
Kommentarer
Trackback
