Läkemedelskostnader
I Västra Götalandsregionens nyckeltalsuppföljning varje månad så har kostnadsutvecklingen de senaste månaderna nått en rekordnivå - vad gäller en låg kostnadsökningstakt. Per oktober var ökningstakten blygsamma 0,4% mätt med så kallat "rullande 12 månaders mätning", alltså den genomsnittliga kostnadsökningstakten de senaste 12 månaderna.
Samtidigt rapporterar Dagens Nyheter idag om att den kostnadsökningen borde kunnat vara ännu lägre, men att det prissättningssystem som Tandvårds- och läkaremedelsförmånsverket (TLV) använder sig av utnyttjas av läkemedelsbolagen till att tillfälligt dumpa priserna för att bli ett förstahandsval för att därefter höja sina priser.
Då förstahandsvalet av läkemedel, när det finns flera likvärdiga preparat, bara gäller i en månad så hade problemet varit litet då patienten nästa gång hon hämtar ut läkemedel på det receptet får ett annat (då billigaste) likvärdigt läkemedel. Problemet är att en patient som är nöjd med effekten av ett läkemedel ogärna byter ut detta och prövar ett nytt billigare även om de får information om att de är likvärdiga.
Inte heller detta är egentligen ett problem då patienten får betala mer för det läkemedel som höjt sitt pris jämfört med denna månads billigaste läkemedel, men många patienter har redan slagit i taket för högkostnadsskyddet vilket gör att kunden/patienten inte längre är priskänslig.
Det finns all anledning för TLV att se över om den nuvarande utformningen av prissättningen är rimlig sett till ett effektivt resursutnyttjande för sjukvården och trygghet för patienterna.
Ett sätt att komma runt ovanstående skulle vara att aktualisera den idé som stundtals dyker upp om att patienten ska betala en egenavgift för alla expidierade läkemedel, även efter att de slagit i taket till högkostnadsskyddet. Problemet med en sådan åtgärd är att den främst skulle drabba de allra sjukaste och de kroniskt sjuka, och det känns spontant som en felaktig åtgärd för att komma till rätta med i grunden andra problem med prissättningen.
En annan lösning är att helt övergå till förskrivning av substanser istället för av läkemedelsmärken. I flera länder förskrivs inte specifika läkemedel och dess firmanamn, utan istället den verkningsfulla substansen i läkemedlet. Det skulle pressa läkemedelsbolagen till att mer varaktigt hålla en rimlig prisnivå istället för att omväxlande dumpa och chockhöja priserna.
Sverige har, efter vad jag förstår, relativt rimliga kostnader för läkemedel sett i ett internationell perspektiv och jag kan i det perspektivet alltid hoppas på ännu lägre priser om än kanske inte kräva det. Däremot tror jag det finns all anledning för TLV att tillsammans med läkemedelsbranschen se om det finns vettigare prissättningssystem än det som nu tycks råda.
Samtidigt rapporterar Dagens Nyheter idag om att den kostnadsökningen borde kunnat vara ännu lägre, men att det prissättningssystem som Tandvårds- och läkaremedelsförmånsverket (TLV) använder sig av utnyttjas av läkemedelsbolagen till att tillfälligt dumpa priserna för att bli ett förstahandsval för att därefter höja sina priser.
Då förstahandsvalet av läkemedel, när det finns flera likvärdiga preparat, bara gäller i en månad så hade problemet varit litet då patienten nästa gång hon hämtar ut läkemedel på det receptet får ett annat (då billigaste) likvärdigt läkemedel. Problemet är att en patient som är nöjd med effekten av ett läkemedel ogärna byter ut detta och prövar ett nytt billigare även om de får information om att de är likvärdiga.
Inte heller detta är egentligen ett problem då patienten får betala mer för det läkemedel som höjt sitt pris jämfört med denna månads billigaste läkemedel, men många patienter har redan slagit i taket för högkostnadsskyddet vilket gör att kunden/patienten inte längre är priskänslig.
Det finns all anledning för TLV att se över om den nuvarande utformningen av prissättningen är rimlig sett till ett effektivt resursutnyttjande för sjukvården och trygghet för patienterna.
Ett sätt att komma runt ovanstående skulle vara att aktualisera den idé som stundtals dyker upp om att patienten ska betala en egenavgift för alla expidierade läkemedel, även efter att de slagit i taket till högkostnadsskyddet. Problemet med en sådan åtgärd är att den främst skulle drabba de allra sjukaste och de kroniskt sjuka, och det känns spontant som en felaktig åtgärd för att komma till rätta med i grunden andra problem med prissättningen.
En annan lösning är att helt övergå till förskrivning av substanser istället för av läkemedelsmärken. I flera länder förskrivs inte specifika läkemedel och dess firmanamn, utan istället den verkningsfulla substansen i läkemedlet. Det skulle pressa läkemedelsbolagen till att mer varaktigt hålla en rimlig prisnivå istället för att omväxlande dumpa och chockhöja priserna.
Sverige har, efter vad jag förstår, relativt rimliga kostnader för läkemedel sett i ett internationell perspektiv och jag kan i det perspektivet alltid hoppas på ännu lägre priser om än kanske inte kräva det. Däremot tror jag det finns all anledning för TLV att tillsammans med läkemedelsbranschen se om det finns vettigare prissättningssystem än det som nu tycks råda.
Kommentarer
Trackback
