Läkemedelskostnader
För några veckor sedan bloggade jag om den saknade överenskommelsen om statsbidraget för 2009 avseende läkemedel. Vad jag vet så har det ännu inte rört på sig i den frågan och vi är inte närmare en lösning idag än i mitten av förra månaden. I samband med den bokslutskommuniké som regionen presenterade i går framgår också några intressanta siffror vad gäller just detta.
Västra Götalandsregionens kostnader för läkemedel för 2008 uppgick till 4 368 miljoner kronor, medan statsbidraget uppgick till 3 583 miljoner kronor - en differens på 785 miljoner kronor.
När staten växlade över kostnadsansvaret för läkemedel på regioner och landsting för 7-8 år sedan fick vi ersättning för våra kostnader för receptläkemedel, men inte för de läkemedel som skrivs ut direkt vid våra sjukhus, så kallade rekvisitionsläkemedel. Den andelen av läkemedlen och framför allt läkemedelsbudgeten har under perioden ökat kraftigt, och det är inom gruppen rekvisitionsläkemedel som också kostnadsökningstakten är som störst.
En av orsakerna till att regioner och landsting går över till en allt större andel rekvisitionsläkemedel är att det är smidigare för patienterna men också för att det blir en mer kostnadseffektiv hushållning av pengarna, vilket möjliggör ökad introduktion av nya dyrare läkemedel.
Detta är således en kostnad som inte syns när staten ser på kostnadsutvecklingen för läkemedel, utan de stirrar sig blinda på kostnadsutvecklingen för receptläkemedel som är betydligt lägre än för rekvisitionsläkemedel.
Jag tror det i de fortsatta läkemedelsförhandlingarna mellan staten och SKL är guldläge för regeringen att lösa flera problem på en gång. Se till att fullfinansiera läkemedelskostnaderna för regioner och landsting till en kostnad av ca 5 miljarder kronor, skriv ett riktigt långt avtal med uppräkningar av den nya högre statsbidraget på 2-3% per år och ställ krav på ett aktivt men ordnat införande av nya läkemedel hos alla sjukvårdshuvudmännen.
På detta sätt kan regeringen ge det nödvändiga stödet till regioner och landsting att klara den besvärliga ekonomiska situation många befinner sig i de kommande åren utan att behöva minska på vårdverksamheterna. Det ger stabila och långsiktiga förutsättningar vad gäller statsbidragen över en längre tid och det kommer att ställa krav på regioner och landsting att fortsatt effektivisera sin läkemedelshantering med 2-3% årligen för att kunna ligga i fas med en uppräkning på endast 2-3%.
Västra Götalandsregionens kostnader för läkemedel för 2008 uppgick till 4 368 miljoner kronor, medan statsbidraget uppgick till 3 583 miljoner kronor - en differens på 785 miljoner kronor.
När staten växlade över kostnadsansvaret för läkemedel på regioner och landsting för 7-8 år sedan fick vi ersättning för våra kostnader för receptläkemedel, men inte för de läkemedel som skrivs ut direkt vid våra sjukhus, så kallade rekvisitionsläkemedel. Den andelen av läkemedlen och framför allt läkemedelsbudgeten har under perioden ökat kraftigt, och det är inom gruppen rekvisitionsläkemedel som också kostnadsökningstakten är som störst.
En av orsakerna till att regioner och landsting går över till en allt större andel rekvisitionsläkemedel är att det är smidigare för patienterna men också för att det blir en mer kostnadseffektiv hushållning av pengarna, vilket möjliggör ökad introduktion av nya dyrare läkemedel.
Detta är således en kostnad som inte syns när staten ser på kostnadsutvecklingen för läkemedel, utan de stirrar sig blinda på kostnadsutvecklingen för receptläkemedel som är betydligt lägre än för rekvisitionsläkemedel.
Jag tror det i de fortsatta läkemedelsförhandlingarna mellan staten och SKL är guldläge för regeringen att lösa flera problem på en gång. Se till att fullfinansiera läkemedelskostnaderna för regioner och landsting till en kostnad av ca 5 miljarder kronor, skriv ett riktigt långt avtal med uppräkningar av den nya högre statsbidraget på 2-3% per år och ställ krav på ett aktivt men ordnat införande av nya läkemedel hos alla sjukvårdshuvudmännen.
På detta sätt kan regeringen ge det nödvändiga stödet till regioner och landsting att klara den besvärliga ekonomiska situation många befinner sig i de kommande åren utan att behöva minska på vårdverksamheterna. Det ger stabila och långsiktiga förutsättningar vad gäller statsbidragen över en längre tid och det kommer att ställa krav på regioner och landsting att fortsatt effektivisera sin läkemedelshantering med 2-3% årligen för att kunna ligga i fas med en uppräkning på endast 2-3%.
Kommentarer
Trackback
