Uppvaktning
Jag har i eftermiddag gjort ett kortare besök på Alingsås lasarett för att både tacka och gratulera personalen till ett mycket väl utfört arbete med att öka tillgängligheten i hälso- och sjukvården. Vid årsskiftet kunde sjukhuset visa upp NOLL väntande patienter över vårdgarantins 90 dagar och NOLL väntande över 180 dagar för de patienter som valt att avstå från att utnyttja vårdgarantins möjligheter att få vård vid annat sjukhus.
Alingsås lasarett klarade detta på samtliga 33 mätpunkter vid sjukhuset vilket innebar en måluppfyllelse på 100%. Jag har de senaste åren fått frågan från flera sjukhus om vilken nivå som ska anses som godkänd, är det 95% eller 98% eller något annat. Mitt svar har alltid varit att jag förstår de sjukhus utifrån sitt perspektiv som kan anse sig nöjda med att uppnå 98% måluppfyllelse, men att vårdgarantin är en patienträttighet som alla patienter har rätt till, inte 95% eller 98% av patienterna.
Alingsås lasarett har gjort ett kanonjobb under de senaste åren med att öka tillgängligheten. Vårdpersonalen har tagit ett lokalt ansvar på avdelningar och kliniker och satt en ära i att klara vårdgarantierna. Jag tror också att den målrelaterade ersättning som hälso- och sjukvårdsutskottet kopplade till måluppfyllelse per den sista december 2008 har bidragit till att verkligen nå 100%. För Alingsås lasarett innebar den målrelaterade ersättningen att de får ut 6,6 miljoner kronor som de kommer att använda till kompetensutveckling som kommer personalen till del i nästa steg.
De 6,6 miljoner kronorna ska också ses i perspektivet att vi i ökad utsträckning försöker belöna dem som har gjort ett bra jobb, och inte som det ofta var tidigare att de med långa köer belönades med mer resurser för att de skulle kunna göra mera.
Ibland hör jag också att det är ju inte så svårt för Alingsås lasarett eller Frölunda specialistsjukhus att klara vårdgarantierna. Jämfört med andra sjukhus har de ett mindre uppdrag, mindre eller ingen akutverksamhet och har lättare att planera sin verksamhet. Jag vänder mig emot det synsättet och skulle vilja hävda att den relativa litenheten som Alingsås och Frölunda har samtidigt gör det svårare om det blir plötsliga förändringar eller glidningar i remissflödet in till sjukhuset. Med färre personal blir det då svårare att möta den typen av svängningar. I grund och botten handlar det om organisering, attityd och engagemang för uppgiften och det har Alingsås bevisat att de har och att de klarar.
Det var därför med glädje jag kunde överräcka ett diplom till sjukhusdirektör Ulla Stjärnlöf som ett bevis på min uppskattning för gjorda insatser och som ett bevis på att Alingsås lasarett i detta avseende är ett föredöme för övriga sjukhus i regionen och även i landet.
Alingsås lasarett klarade detta på samtliga 33 mätpunkter vid sjukhuset vilket innebar en måluppfyllelse på 100%. Jag har de senaste åren fått frågan från flera sjukhus om vilken nivå som ska anses som godkänd, är det 95% eller 98% eller något annat. Mitt svar har alltid varit att jag förstår de sjukhus utifrån sitt perspektiv som kan anse sig nöjda med att uppnå 98% måluppfyllelse, men att vårdgarantin är en patienträttighet som alla patienter har rätt till, inte 95% eller 98% av patienterna.
Alingsås lasarett har gjort ett kanonjobb under de senaste åren med att öka tillgängligheten. Vårdpersonalen har tagit ett lokalt ansvar på avdelningar och kliniker och satt en ära i att klara vårdgarantierna. Jag tror också att den målrelaterade ersättning som hälso- och sjukvårdsutskottet kopplade till måluppfyllelse per den sista december 2008 har bidragit till att verkligen nå 100%. För Alingsås lasarett innebar den målrelaterade ersättningen att de får ut 6,6 miljoner kronor som de kommer att använda till kompetensutveckling som kommer personalen till del i nästa steg.
De 6,6 miljoner kronorna ska också ses i perspektivet att vi i ökad utsträckning försöker belöna dem som har gjort ett bra jobb, och inte som det ofta var tidigare att de med långa köer belönades med mer resurser för att de skulle kunna göra mera.
Ibland hör jag också att det är ju inte så svårt för Alingsås lasarett eller Frölunda specialistsjukhus att klara vårdgarantierna. Jämfört med andra sjukhus har de ett mindre uppdrag, mindre eller ingen akutverksamhet och har lättare att planera sin verksamhet. Jag vänder mig emot det synsättet och skulle vilja hävda att den relativa litenheten som Alingsås och Frölunda har samtidigt gör det svårare om det blir plötsliga förändringar eller glidningar i remissflödet in till sjukhuset. Med färre personal blir det då svårare att möta den typen av svängningar. I grund och botten handlar det om organisering, attityd och engagemang för uppgiften och det har Alingsås bevisat att de har och att de klarar.
Det var därför med glädje jag kunde överräcka ett diplom till sjukhusdirektör Ulla Stjärnlöf som ett bevis på min uppskattning för gjorda insatser och som ett bevis på att Alingsås lasarett i detta avseende är ett föredöme för övriga sjukhus i regionen och även i landet.
Kommentarer
Trackback
