Efterlängtat besked
Idag presenterade regeringen äntligen en gemensam hållning i regionfrågan i en artikel på DN debatt och även vid en presskonferens. Osäkerheten har varit stor kring hur regeringen avser att hantera ansökningar om regionbildningar och permanentandet av Västra Götalandsregionen och Region Skåne. Moderaterna har stävat emot regionbildandet medan övriga allianspartier har varit anhängare av en regionreform i Sverige.
Beskedet i sig har varit efterlängtat - allt för stor osäkerhet har rått i stora delar av landet om det har varit meningsfullt eller ej att inleda diskussioner om regionbildningar eller inte.
Beskedet till sitt innehåll är i huvudsak positivt, även om kompromissen innehåller mindre attraktiva delar sett ur mitt perspektiv. Det är bra att regeringen slår fast att Sverige fortsatt ska vara en 3-nivå demokrati med staten, regioner och kommuner. Det är bra att man avser att ta ett mer samlat grepp över ansökningar för att få en helhet i landet. Det är acceptabelt att det dröjer till efter 2015 innan vi kan se sammanläggningar av nuvarande landsting till större regioner, även om jag tillfullo förstår den frustration som uppstår i övre Norrland (Norrbotten, Västerbotten och stora delar av Västernorrland) som aktivt arbetat för att få bilda en gemensam region 2011.
Det är förvånande att regeringen väljer att godkänna ansökningar från Halland och Gotland som regioner redan nu när de väljer att låta övriga delar av landet avvakta. Jag har inget emot att Halland och Gotland får ett regionalt utvecklingsuppdrag, men det är förvånande att regeringen så uppenbart väljer att avvika från Ansvarskommitténs förslag om behovet av större regioner genom att släppa fram Halland och Gotland.
Sett ur ett sjukvårdsperspektiv finns det dock en rätt intressant diskussion som bör följas av en regionreform. Idag är landets 21 landsting indelade i sex sjukvårdsregioner (runt Universitetssjukhuset) för planering av bland annat den högspecialiserade vården. Med en regionreform i Ansvarskommitténs anda torde sjukvårdsregionerna bli överflödiga och ansvaret läggas på de nya regionkommunerna. Det förändrar i så fall förutsättningarna för t ex Halland. Halland tillhör i dagsläget två sjukvårdsregioner. De tre nordliga kommunerna ingår i den Västra sjukvårdsregionen och de tre sydliga kommunerna i den Södra sjukvårdsregionen. (Det är egentligen lite konstigt att förespråkarna för ett helt Halland accepterar detta.)
Om Halland väljer att bli en egen region måste det också innebära att Halland också måste ta ett större eget ansvar för sina patienters behov också av högspecialiserad vård. Dagens krav på samarbete med Västra Götalandsregionen måste förändras till en relation där Halland inte på samma sätt kan "kräva" saker av oss som rabatter på vården för hallänningarna i Västra Götaland.
Valet att bli en liten region utan det kostnadsansvar som följer med att t ex driva ett universitetssjukhus måste i det perspektivet också få ett pris. Är hallänningarna villiga att betala det?
Beskedet i sig har varit efterlängtat - allt för stor osäkerhet har rått i stora delar av landet om det har varit meningsfullt eller ej att inleda diskussioner om regionbildningar eller inte.
Beskedet till sitt innehåll är i huvudsak positivt, även om kompromissen innehåller mindre attraktiva delar sett ur mitt perspektiv. Det är bra att regeringen slår fast att Sverige fortsatt ska vara en 3-nivå demokrati med staten, regioner och kommuner. Det är bra att man avser att ta ett mer samlat grepp över ansökningar för att få en helhet i landet. Det är acceptabelt att det dröjer till efter 2015 innan vi kan se sammanläggningar av nuvarande landsting till större regioner, även om jag tillfullo förstår den frustration som uppstår i övre Norrland (Norrbotten, Västerbotten och stora delar av Västernorrland) som aktivt arbetat för att få bilda en gemensam region 2011.
Det är förvånande att regeringen väljer att godkänna ansökningar från Halland och Gotland som regioner redan nu när de väljer att låta övriga delar av landet avvakta. Jag har inget emot att Halland och Gotland får ett regionalt utvecklingsuppdrag, men det är förvånande att regeringen så uppenbart väljer att avvika från Ansvarskommitténs förslag om behovet av större regioner genom att släppa fram Halland och Gotland.
Sett ur ett sjukvårdsperspektiv finns det dock en rätt intressant diskussion som bör följas av en regionreform. Idag är landets 21 landsting indelade i sex sjukvårdsregioner (runt Universitetssjukhuset) för planering av bland annat den högspecialiserade vården. Med en regionreform i Ansvarskommitténs anda torde sjukvårdsregionerna bli överflödiga och ansvaret läggas på de nya regionkommunerna. Det förändrar i så fall förutsättningarna för t ex Halland. Halland tillhör i dagsläget två sjukvårdsregioner. De tre nordliga kommunerna ingår i den Västra sjukvårdsregionen och de tre sydliga kommunerna i den Södra sjukvårdsregionen. (Det är egentligen lite konstigt att förespråkarna för ett helt Halland accepterar detta.)
Om Halland väljer att bli en egen region måste det också innebära att Halland också måste ta ett större eget ansvar för sina patienters behov också av högspecialiserad vård. Dagens krav på samarbete med Västra Götalandsregionen måste förändras till en relation där Halland inte på samma sätt kan "kräva" saker av oss som rabatter på vården för hallänningarna i Västra Götaland.
Valet att bli en liten region utan det kostnadsansvar som följer med att t ex driva ett universitetssjukhus måste i det perspektivet också få ett pris. Är hallänningarna villiga att betala det?
Kommentarer
Trackback
