Strukturförändringar
Jag borde egentligen sitta i Storliens fjällvärld och posta detta blogginlägg då detta är helgen som familjen av tradition åker till Storlien för att åka skidor en vecka. Istället sitter jag på Lundsbrunns kurort där 250 folkpartister från Västsverige samlats till den årliga vinterkonferensen. Mitt skäl att utebli från årets fjällresa är inte i första hand vinterkonferensen utan kommande tisdags sammanträde med regionfullmäktige där vi ska anta regionens vårdvalsmodell - VG Primärvård. Det är ett beslut som jag längtat efter och jobbat för under lång tid och som ska gå i mål vid tisdagens fullmäktigemöte.
Efter vissa schemaförändringar på vinterkonferensen blev min programpunkt om Västsvensk sjukvård på lördagens förmiddag istället för söndagens morgon. Det innebar tyvärr också att tiden för min föredrag kortades ned. Det fanns mycket mer av sjukvårdens spännande utveckling som jag hade önskat hinna förmedla till mina partikamrater, men jag får väl hoppas att min uppmaning till dem om att följa denna blogg för att få veta vad som händer i sjukvården i allmänhet och i regionens hälso- och sjukvård i synnerhet kan ge några lite ytterligare information.
Det finns ingenting i hälso- och sjukvården som väcker så starka känslor som strukturella förändringar och förändringar i utbudspunkter bland både medborgare, patienter och professionella grupper. Det är i grunden lite lustigt att en verksamhet som hela tiden strävar efter att ligga i framkant i att ta till sig ny kunskap och utveckla ny kunskap i grunden är så organisationskonservativ. Ska vi kunna möta krav på ökad kvalitet, patientsäkerhet med mera så måste vi också anpassa våra organisationer, även om det innebär mer omfattande strukturella förändringar och/eller förändringar i utbudsstrukturer.
Just nu är frågan mest aktuell i diskussioner om Skene lasaretts framtida utbud och vårdinnehåll, liksom de förändringar som sker inom NU-sjukvården med en tydligare arbetsfördelning mellan sjukhusen i Uddevalla och Trollhättan. Protesterna är många och ofta högljudda. Det är lätt att skapa engagemang och att samla in namnunderskrifter om protester mot förändringarna, och inte minst de professionella grupperna är ofta starkt kritiska.
Det var därför mycket spännande att i veckan ta del av den rapport som Sahlgrenska Universitetssjukhuset (SU) publicerade om iakttagna effekter av bildandet av SU för 12 år sedan. Majoritetens uppfattning är att bildandet av SU har stärkt kvaliteten på vården, de medicinska sambanden har förbättrats och förutsättningar för forskningen har föbättrats liksom samspelet med Sahlgrenska Akademin. Däremot finns fortfarande en kritik mot den senaste förändringen av ortopedin som samlades till Mölndals sjukhus.
Vad kan man dra för slutsatser av detta? Den första är väl att tiden ger perspektiv. Jag hör nu många från ortopedin vittna om stora fördelar. Samma personer skällde bokstavligen ut mig för tre år sedan. Jag säger inte att jag haft rätt hela tiden, många förändringar har varit dåligt förankrade och för hastigt genomförda, men ändå lett till bra resultat.
Jag tror också det är viktigt från beslutsfattare att inta en ödmjuk hållning till strukturförändringar. Det tar tid för en ny organisation att sätta sig och fungera effektivt. Det måste också finnas lyhördhet för att göra justeringar och kompletteringar om förväntade effekter uteblir.
Vi har gjort många strukturförändringar under regionens tio första år. Jag tror ibland att vi nu är "färdiga" med strukturella förändringar, men inser att jag då lurar mig själv. För att kunna möta och inlämma ny kunskap och nya behov kommer vi även fortsatt att också behöva arbeta med strukturfrågor i hälso- och sjukvården. Det viktigaste är att vi lär av tidigare arbeten med strukturförändringar och i det perspektivet är rapporten från SU ett viktigt bidrag för att vi ska bli bättre framöver.
