Vårdplatser
Dagens (eller gårdagens eftersom kvällen gått fort) snackis i sjukvårdslandet har antagligen varit radions rapportering i morgon-ekot om bristen på vårdplatser vid landets sjukhus. Diskussionen är inte ny utan dyker upp med jämna mellanrum, att den dyker upp just nu är heller inte särskilt överaskande då många sjukhus har drabbats av en extra hård belastning de senaste veckorna till följd av begynnande influensa och en del vinterkräksjuka, och det är i lägen som dessa som de små marginalerna vad gäller vårdplatser blir som tydligast.
Måste, innan jag fortsätter mina reflektioner, konstatera att radion idag gav begreppet storsjukhus en ny innebörd när de konstaterade att det inte bara var de stora sjukhusen som drabbats av brist på vårdplatser utan också andra sjukhus som de i Karlstad, Sundsvall och Uppsala. Om Akademiska sjukhuset i Uppsala inte ska klassas som ett mindre sjukhus så är frågan hur vi på hemmaplan i fortsättningen ska benämna t ex Alingsås lasarett och Kungälvs sjukhus.
Vårdplatserna vid svenska sjukhus, och för all del vid sjukhus i hela västvärlden, har de senaste åren stadigt minskat i antal. Nya behandlingsmetoder, större möjligheter till kommunal hälso- och sjukvård, hemsjukvård, öppna returer med mera har minskat behovet av att vara inneliggande som patient. Få beklagar i grunden denna utveckling, men frågan är om systemen har trimmats för mycket?
De exempel som lyfts fram av radion idag och i andra sammanhang tyder definitivt på det. Samtidigt har sjukhusen ett närmast konstant problem med så kallade utskrivningsklara patienter som blir kvar på sjukhusen och upptar sängplatser då inte kommunerna klarar av att ta över behandlingsansvaret. För detta får kommunerna "böta", men en mindre summa än sjukhusens kostnader för vårdplatsen.
Det största problemen vid brist på vårdplatser är dels risken att det blir platstillgången som bidrar till avgörandet om en patient ska läggas in eller inte, och inte strikta medicinska bedömningar. Dessutom tvingas allt för mycket tid läggas av högt utbildad vårdpersonal till att leta vårdplatser till behövande patienter. Tid som borde ägnas åt mer patientnära arbete.
En av lösningarna ligger i att ytterligare utveckla utskrivningsprocessen med kommunerna för att slippa från problemet med utskrivningsklara patienter som blir kvar på sjukhuset. En annan lösning ligger i att sjukhusen själva ser över sina rutiner för när patienter skrivs ut. Ofta sker detta vid ett tillfälle per dygn vilket då frigör ett antal vårdplatser för några timmar innan det åter blir trångt. Ett jämnare flöde i utskrivningsprocessen skulle underlätta platstillgången över dagen.
En tredje lösning är naturligtvis att inrätta fler vårdplatser. Det kostar pengar även om det görs i form av vårdplatser på patienthotell eller annan form av mellanvårdformsplatser, och det kanske ska få kosta. De senaste fem åren har alla landsting och regioner, inte minst min egen, satsat stora pengar på de kirurgiska specialiteterna för att klara av att uppfylla vårdgarantin. Med den prioriteringen har de medicinska specialiteterna ofta fått stå tillbaka och det är främst där vi idag ser problemen med överbeläggningar.
Med allt fler äldre äldre är det mycket som talar för att nästa prioriterade område inom sjukhusvården måste bli de medicinska specialiteterna - och det är mycket som i sin tur talar för att fler vårdplatser bör vara en del av den prioriteringen.
Måste, innan jag fortsätter mina reflektioner, konstatera att radion idag gav begreppet storsjukhus en ny innebörd när de konstaterade att det inte bara var de stora sjukhusen som drabbats av brist på vårdplatser utan också andra sjukhus som de i Karlstad, Sundsvall och Uppsala. Om Akademiska sjukhuset i Uppsala inte ska klassas som ett mindre sjukhus så är frågan hur vi på hemmaplan i fortsättningen ska benämna t ex Alingsås lasarett och Kungälvs sjukhus.
Vårdplatserna vid svenska sjukhus, och för all del vid sjukhus i hela västvärlden, har de senaste åren stadigt minskat i antal. Nya behandlingsmetoder, större möjligheter till kommunal hälso- och sjukvård, hemsjukvård, öppna returer med mera har minskat behovet av att vara inneliggande som patient. Få beklagar i grunden denna utveckling, men frågan är om systemen har trimmats för mycket?
De exempel som lyfts fram av radion idag och i andra sammanhang tyder definitivt på det. Samtidigt har sjukhusen ett närmast konstant problem med så kallade utskrivningsklara patienter som blir kvar på sjukhusen och upptar sängplatser då inte kommunerna klarar av att ta över behandlingsansvaret. För detta får kommunerna "böta", men en mindre summa än sjukhusens kostnader för vårdplatsen.
Det största problemen vid brist på vårdplatser är dels risken att det blir platstillgången som bidrar till avgörandet om en patient ska läggas in eller inte, och inte strikta medicinska bedömningar. Dessutom tvingas allt för mycket tid läggas av högt utbildad vårdpersonal till att leta vårdplatser till behövande patienter. Tid som borde ägnas åt mer patientnära arbete.
En av lösningarna ligger i att ytterligare utveckla utskrivningsprocessen med kommunerna för att slippa från problemet med utskrivningsklara patienter som blir kvar på sjukhuset. En annan lösning ligger i att sjukhusen själva ser över sina rutiner för när patienter skrivs ut. Ofta sker detta vid ett tillfälle per dygn vilket då frigör ett antal vårdplatser för några timmar innan det åter blir trångt. Ett jämnare flöde i utskrivningsprocessen skulle underlätta platstillgången över dagen.
En tredje lösning är naturligtvis att inrätta fler vårdplatser. Det kostar pengar även om det görs i form av vårdplatser på patienthotell eller annan form av mellanvårdformsplatser, och det kanske ska få kosta. De senaste fem åren har alla landsting och regioner, inte minst min egen, satsat stora pengar på de kirurgiska specialiteterna för att klara av att uppfylla vårdgarantin. Med den prioriteringen har de medicinska specialiteterna ofta fått stå tillbaka och det är främst där vi idag ser problemen med överbeläggningar.
Med allt fler äldre äldre är det mycket som talar för att nästa prioriterade område inom sjukhusvården måste bli de medicinska specialiteterna - och det är mycket som i sin tur talar för att fler vårdplatser bör vara en del av den prioriteringen.
Kommentarer
Trackback
