Stoppade utbetalningar
Jag bloggade under gårdagen om det stora floran av öronmärkta statsbidrag och olika stimulansmedel till hälso- och sjukvården och efterlyste mer av generella långsiktiga statsbidrag med möjlighet för regioner och landsting att långsiktigt kunna planera sin verksamhet.
Ett sådant statsbidrag är statsbidraget för läkemedel som finns sedan regioner och landsting tog över kostnadsansvaret också för receptläkemedel kring år 2000. Sedan dess har kostnadsutvecklingen för läkemedel i princip halverats. De senaste åren har vi dock endast haft avtal som löpt på ett år. Det gjorde att 2008 års läkemedelsstatsbidrag inte blev klart förrän i slutet av januari. Jag bloggade om detta i både januari och i februari och vi har nu kommit in i mars, och det finns fortfarande ingen överenskommelse för 2009.
Vad gör då regeringen i ett läge med en mycket trängd ekonomi i de allra flesta regioner och landsting? Beslutar de sig för att lyssna till argumenten och försöka nå ett överenskommelse med regioner och landsting? Nej, de beslutar sig för att inte betala ut något statsbidrag alls förrän det finns en underskriven överenskommelse.
Västra Götalandsregionen har ett statsbidrag på cirka 300 miljoner kronor i månaden - 3,6 miljarder på helår. I samband med nästa utbetalning lär vi erhålla noll kronor, samtidigt som våra kostnader för läkemedel ligger på nästan 400 miljoner kronor per månad. Tycker regeringen att vi ska sluta förskriva läkemedel i mars och april? Nej, självklart inte.
Vad vi ser är arrogant maktspråk för att förmå Sveriges kommuner och landsting (SKL) att skriva under en ofördelaktig överenskommelse om läkemedelsstatsbidraget för 2009. När hela landet inser behovet av förstärkta resurser till kommuner, regioner och landsting för att förhindra ökad arbetslöshet och lokala skattehöjningar väljer regeringen i det här fallet att ytterligare pressa en redan hårt pressad sektor. Jag hoppas att inte pressade regioner och landsting via SKL låter sig duperas så enkelt och ger efter för en ofördelaktig överenskommelse för att åtminstone få något.
Vi borde kanske i vår tur vägra att ta emot de (ofta för klent finansierade) öronmärkta statsbidragen och stimulansmedlen så att inte regeringen kan göra politik och slå sig på bröstet för satsningar som vi ska utföra i landsting och regioner.
Ett sådant statsbidrag är statsbidraget för läkemedel som finns sedan regioner och landsting tog över kostnadsansvaret också för receptläkemedel kring år 2000. Sedan dess har kostnadsutvecklingen för läkemedel i princip halverats. De senaste åren har vi dock endast haft avtal som löpt på ett år. Det gjorde att 2008 års läkemedelsstatsbidrag inte blev klart förrän i slutet av januari. Jag bloggade om detta i både januari och i februari och vi har nu kommit in i mars, och det finns fortfarande ingen överenskommelse för 2009.
Vad gör då regeringen i ett läge med en mycket trängd ekonomi i de allra flesta regioner och landsting? Beslutar de sig för att lyssna till argumenten och försöka nå ett överenskommelse med regioner och landsting? Nej, de beslutar sig för att inte betala ut något statsbidrag alls förrän det finns en underskriven överenskommelse.
Västra Götalandsregionen har ett statsbidrag på cirka 300 miljoner kronor i månaden - 3,6 miljarder på helår. I samband med nästa utbetalning lär vi erhålla noll kronor, samtidigt som våra kostnader för läkemedel ligger på nästan 400 miljoner kronor per månad. Tycker regeringen att vi ska sluta förskriva läkemedel i mars och april? Nej, självklart inte.
Vad vi ser är arrogant maktspråk för att förmå Sveriges kommuner och landsting (SKL) att skriva under en ofördelaktig överenskommelse om läkemedelsstatsbidraget för 2009. När hela landet inser behovet av förstärkta resurser till kommuner, regioner och landsting för att förhindra ökad arbetslöshet och lokala skattehöjningar väljer regeringen i det här fallet att ytterligare pressa en redan hårt pressad sektor. Jag hoppas att inte pressade regioner och landsting via SKL låter sig duperas så enkelt och ger efter för en ofördelaktig överenskommelse för att åtminstone få något.
Vi borde kanske i vår tur vägra att ta emot de (ofta för klent finansierade) öronmärkta statsbidragen och stimulansmedlen så att inte regeringen kan göra politik och slå sig på bröstet för satsningar som vi ska utföra i landsting och regioner.
Kommentarer
Trackback
