100 år av politik
Måndag morgon och om en knapp timma ska majoriteten i Västra Götalandsregionen presentera vårt förslag till budget för 2010 och en plan för åren som följer. Det kommer att vara en budget som är den kärvaste på flera år, men det är samtidigt en budget som präglas av ansvarstagande för nuet och för framtiden. Mer om budgeten i senare blogginlägg på denna sida. Jag kan inte avslöja innehållet före klockan 10.00.
Ägnade hela lördagen åt olika former av politiskt engagemang. Under dagen befann jag mig i Skövde för diskussion tillsammans med handikapporganisationerna som jag normalt träffar fyra gånger per år för så kallad brukarsamverkan, där HSU:s preseidium och brukarorganisationerna har information, diskussion och samtal om aktuella frågor i hälso- och sjukvården. Syftet med lördagen för brukarna var att utvärdera våra samarbetsformer, och till lördagen var jag inbjuden för att ge min syn på vår samverkan. Vi var rättt överens om att vi har trevliga och rätt bra arbetsformer, men att dessa kan utvecklas och förbättras ytterligare. Det ska vi arbeta vidare med.
På lördagkvällen fick jag vara med på en trevlig middag när Folkpartiet i Södra Älvsborg firade sitt 100 års jubileum. Det är i samband med evenemang som dessa som jag ibland blir lite avundsjuk på dem som fick vara politiskt aktiva på den tiden, avundsjuk på dem som fick vara med och genomföra riktigt stora reformer som allmän och lika rösträtt, sjukförsäkringssystemet, pensionssystemet och ytterligare 60 år tidigare den allmänna folkskolan. Ibland känns det idag som att vi bara putsar lite på välfärdssystemen, och de stora reformernas tid är kanske över?
Som sjukvårdspolitiker måste jag dock säga att det sannolikt är mycket mer spännande att vara politiker idag än för 100 år sedan. För 100 år sedan hade ännu inte de stora medicinska genombrotten kommit, och frågan är om inte den medicinska personalen gjorde lika mycket skada som nytta i sin goda strävan. En fråga som då lyfte hälsostatusen i Sverige var hygienfrågorna, och de är åter heta frågor för hur vi ytterligare ska höja kvaliteten i svensk hälso- och sjukvård. Vissa saker går onekligen igen, men för övrigt så är våra möjligheter att kunna påverka framtiden inom det medicinska området så oändligt mycket större idag för ett sekel sedan. Det ställer dock också andra krav på oss kring prioriteringar kring allt det vi kan göra, det ställer krav på oss att kunna finansiera allt (eller det mesta) av det vi kan göra, det ställer krav på oss att också föra den etiska och moraliska debatten kring dessa frågor.
I diskussionen med brukarorganisationerna så efterlyste de ett ännu större engagemang för "deras" frågor och de såg inga riktigt tydliga profiler i politiken efter Bengt Lindkvist (s) och Bengt Westerberg (fp) inom detta område. Bengt Westerberg genomförde den kanske senaste stora reformen i svensk politik med LSS - stöd och service till funktionshindrade - som ur en liberal synvinkel var en frihetsreform för stora grupper nu kan leva ett mer självständigt och oberoende liv med hjälp av assistenter. Det är nu 15 år sedan och kommunpolitiker svär över de stora kostnadsökningarna för reformen, och det har genom decennierna svurits över många reformer, men under 100 år har vi totalt sett fått ett välfärdssystem som invånarna i många andra länder avundas oss.
Ägnade hela lördagen åt olika former av politiskt engagemang. Under dagen befann jag mig i Skövde för diskussion tillsammans med handikapporganisationerna som jag normalt träffar fyra gånger per år för så kallad brukarsamverkan, där HSU:s preseidium och brukarorganisationerna har information, diskussion och samtal om aktuella frågor i hälso- och sjukvården. Syftet med lördagen för brukarna var att utvärdera våra samarbetsformer, och till lördagen var jag inbjuden för att ge min syn på vår samverkan. Vi var rättt överens om att vi har trevliga och rätt bra arbetsformer, men att dessa kan utvecklas och förbättras ytterligare. Det ska vi arbeta vidare med.
På lördagkvällen fick jag vara med på en trevlig middag när Folkpartiet i Södra Älvsborg firade sitt 100 års jubileum. Det är i samband med evenemang som dessa som jag ibland blir lite avundsjuk på dem som fick vara politiskt aktiva på den tiden, avundsjuk på dem som fick vara med och genomföra riktigt stora reformer som allmän och lika rösträtt, sjukförsäkringssystemet, pensionssystemet och ytterligare 60 år tidigare den allmänna folkskolan. Ibland känns det idag som att vi bara putsar lite på välfärdssystemen, och de stora reformernas tid är kanske över?
Som sjukvårdspolitiker måste jag dock säga att det sannolikt är mycket mer spännande att vara politiker idag än för 100 år sedan. För 100 år sedan hade ännu inte de stora medicinska genombrotten kommit, och frågan är om inte den medicinska personalen gjorde lika mycket skada som nytta i sin goda strävan. En fråga som då lyfte hälsostatusen i Sverige var hygienfrågorna, och de är åter heta frågor för hur vi ytterligare ska höja kvaliteten i svensk hälso- och sjukvård. Vissa saker går onekligen igen, men för övrigt så är våra möjligheter att kunna påverka framtiden inom det medicinska området så oändligt mycket större idag för ett sekel sedan. Det ställer dock också andra krav på oss kring prioriteringar kring allt det vi kan göra, det ställer krav på oss att kunna finansiera allt (eller det mesta) av det vi kan göra, det ställer krav på oss att också föra den etiska och moraliska debatten kring dessa frågor.
I diskussionen med brukarorganisationerna så efterlyste de ett ännu större engagemang för "deras" frågor och de såg inga riktigt tydliga profiler i politiken efter Bengt Lindkvist (s) och Bengt Westerberg (fp) inom detta område. Bengt Westerberg genomförde den kanske senaste stora reformen i svensk politik med LSS - stöd och service till funktionshindrade - som ur en liberal synvinkel var en frihetsreform för stora grupper nu kan leva ett mer självständigt och oberoende liv med hjälp av assistenter. Det är nu 15 år sedan och kommunpolitiker svär över de stora kostnadsökningarna för reformen, och det har genom decennierna svurits över många reformer, men under 100 år har vi totalt sett fått ett välfärdssystem som invånarna i många andra länder avundas oss.
Kommentarer
Trackback
