Jonas sjukvårdsblogg

I veckan som gick kom den senaste av de halvårsvisa uppföljningarna av tillgänglighet i primärvården. I sjukhusvården mäts tillgängligheten och måluppfyllelsen till vårdgarantin varje månad, medan vi olyckligtvis fortfarande bara gör det två gånger per år i primärvården.

Siffrorna för Västra Götalandsregionen var återigen förbättrade, och vi uppnådde nu en måluppfyllelse på 98% telefontillgänglighet, vilket innebar att 98% av de som kontakta primärvården kom i kontakt med primärvården samma dag. Två andra landsting uppnådde en nivå på 99%, men regionen är fortsatt klart över riksgenomsnittet.

Vad gäller tillgänglighet till läkarbesök inom senast sju dagar så nådde regionen en måluppfyllelse på 94%, återigen slagna av två andra landsting som nådde en procentenhets bättre resultat.

Vad gäller måluppfyllelse till vårdgarantin på sjukhusen så ligger Västra Götalandsregionen fortsatt högt (på en tredje plats i landet) vad gäller måluppfyllelse till ett första besök inom 90 dagar. I mars var resultatet 89% utifrån den nationella definitionen för hur detta mäts.

Måluppfyllelsen till operation/behandling inom 90 dagar uppgick i mars till 84% och här har flera andra landsting gjort framryckningar så att vår placering har fallit till en åttonde plats, vilket fortfarande är en bit över riksgenomsnittet.

Västra Götalandsregionen gör alltså fortsatta förbättringar inom tillgänglighetsområdet, men det gäller att också fortsätta att vara observant på utvecklingen. Jag hoppas och räknar med att måluppfyllelsen vid regionens sjukhus ska fortsätta att förbättras under april och maj för att sedan falla tillbaka någon under sommaren när den planerade vårdverksamheten i stora stycken ligger i träda till förmån för den akuta verksamheten när personal samtidigt ska ha semester.

Den stora utmaningen kopplat till tillgänglighetsfrågorna ligger i att se att en god tillgänglighet också är "lönsamt" för både patienterna och vården. Det är lätt att förledas att tro att förlängda väntetider kan spara pengar. I bästa fall skjuter längre väntetider endast på kostnadsproblemet. Väl så troligt kan patienters besvär förvärras och leda till mer komplicerade och dyrare operationer. Längre väntetider leder också till fler patienter att "administrera" vilket både kostar tid och kraft hos vårdpersonal som kan ägna sig åt andra verksamheter.

Utmaningen för regionen, och även för övriga sjukvårdslandet, är att nu både klara de ekonomiska utmaningarna och måluppfyllelsen till vårdgarantierna. Sifferserien 98-94-89-84 är den bästa i regionens historia, men vi kan inte vara helt nöjda förrän vid kan skriva 100-100-100-100 och att vi fullt ut klarar av att leva upp till våra åtaganden. Någon kan hävda att det är en utopi som aldrig kommer att inträffa. I så fall är jag tillräckligt naiv att tro att det faktiskt är möjligt.