All you need is LOVE?
Det finns ingen politiker som jag känner som älskar det så kallade nationella taxan (egentligen Lag om läkarvårdsersättning, LOL). Jag känner heller ingen sjukvårdspolitiker som inte ser problemen med LOU (Lag om offentlig upphandling) ur en kontinuitetsaspekt, och ogillar fyrkantigheten med LOU. Sedan förra årsskiftet har möjligheten öppnats för alternativ i sjukvården genom Lag om valfrihetssystem, LOV, som en möjlighet att förena fler alternativ och långsiktighet i uppdraget med tydliga krav på uppdraget från sjukvårdshuvudmannen.
Nu blir det snart kanske dags också för Lag om vårdgivaretablering, LOVE. Kommer då detta förslag på ny lag att välkomnas med kärlek från sjukvårdspolitiker i Sverige. En spontan gissning är nej. LOVE kommer inte att möta massornas bifall bland politiker och tjänstemän, och jag är heller inte säker på att den kommer att hyllas av de potentiella vårdgivare som är tänka att kunna dra fördel av förslaget.
Inte heller regeringen, som beställt utredning, avger någon initial kärleksförklaring. När utredningen igår presenteras fanns ingen information om detta på regeringens första sida på nätet. Under socialdepartementets hemsida gick det dock att hitta uppgifter, men denna nyhet fokuserar främst på att det var slutbetänkandet som igår presenterades - den sista av fyra delar, än på det som var själva nyheten, SOU 2009:84 Regler för etablering av vårdgivare.
Om innehållet i detta betäkande/utredning sägs inget mer än hänvisning till en webutsänd presskonferens och till hela utredningen på närmare 270 sidor.
Jag ska inte försöka ge sken av att jag har läst alla sidorna ännu, men jag har skummat lite och hört utredaren Toivoo Henso vid ett par tillfällen redogöra för de större dragen i utredningen, så jag ska fortsätta vara lite försiktig med allt för kategoriska uttalanden.
Bakgrunden till detta betänkande är domar i Europadomstolen som underkänt den nuvarande svenska modellen med nationella taxan för specialistläkare i öppenvård och för sjukgymnaster. Utredningen har ett antal goda förtjänster då den eftersträvar ökad kvalitets- och kostnadskontroll jämfört med nuvarande system, och jag gillar också tanken på att bättre ta tillvara initiativ och innovationskraft bättre än nuvarande ordning med bland annat LOU.
Däremot förfaller upplägget i övrigt att bli väldigt byråkratiskt. Kombinationen av en ny nationell myndighet som fastställer etableringsplattformar och minimiersättningar med möjlighet för landsting/regioner att påverka utbudet beroende på vilka andra lagliga regelverk vi väljer att utnyttja i vår arsenal riskerar att inte leda till de mer långsiktigt stabila spelregler som krävs för att någon ska vilja satsa på denna bransch. Jag är heller inte övertygad om att den kostnadskontroll som utredaren söker kommer att infrias. Samtidigt är jag övertygad om att delar av den specialiserade öppenvården som idag huvudsakligen utförs vid sjukhusen både kan göras bättre och billigare på andra håll i organisationen.
Utredaren har haft till uppgift att balansera privata vårdgivares intressen och sjukvårdshuvudmännens intressen och jag är rädd att den utmärkte utredaren, Toivoo Henso, denna gång inte lyckats lika väl som han har gjort med mycket annat som hans magiska fingrar har rört vid i utredningsvärlden de senaste åren.
Risken är uppenbar att det blir obesvarad kärlek till LOVE från många håll.
Nu blir det snart kanske dags också för Lag om vårdgivaretablering, LOVE. Kommer då detta förslag på ny lag att välkomnas med kärlek från sjukvårdspolitiker i Sverige. En spontan gissning är nej. LOVE kommer inte att möta massornas bifall bland politiker och tjänstemän, och jag är heller inte säker på att den kommer att hyllas av de potentiella vårdgivare som är tänka att kunna dra fördel av förslaget.
Inte heller regeringen, som beställt utredning, avger någon initial kärleksförklaring. När utredningen igår presenteras fanns ingen information om detta på regeringens första sida på nätet. Under socialdepartementets hemsida gick det dock att hitta uppgifter, men denna nyhet fokuserar främst på att det var slutbetänkandet som igår presenterades - den sista av fyra delar, än på det som var själva nyheten, SOU 2009:84 Regler för etablering av vårdgivare.
Om innehållet i detta betäkande/utredning sägs inget mer än hänvisning till en webutsänd presskonferens och till hela utredningen på närmare 270 sidor.
Jag ska inte försöka ge sken av att jag har läst alla sidorna ännu, men jag har skummat lite och hört utredaren Toivoo Henso vid ett par tillfällen redogöra för de större dragen i utredningen, så jag ska fortsätta vara lite försiktig med allt för kategoriska uttalanden.
Bakgrunden till detta betänkande är domar i Europadomstolen som underkänt den nuvarande svenska modellen med nationella taxan för specialistläkare i öppenvård och för sjukgymnaster. Utredningen har ett antal goda förtjänster då den eftersträvar ökad kvalitets- och kostnadskontroll jämfört med nuvarande system, och jag gillar också tanken på att bättre ta tillvara initiativ och innovationskraft bättre än nuvarande ordning med bland annat LOU.
Däremot förfaller upplägget i övrigt att bli väldigt byråkratiskt. Kombinationen av en ny nationell myndighet som fastställer etableringsplattformar och minimiersättningar med möjlighet för landsting/regioner att påverka utbudet beroende på vilka andra lagliga regelverk vi väljer att utnyttja i vår arsenal riskerar att inte leda till de mer långsiktigt stabila spelregler som krävs för att någon ska vilja satsa på denna bransch. Jag är heller inte övertygad om att den kostnadskontroll som utredaren söker kommer att infrias. Samtidigt är jag övertygad om att delar av den specialiserade öppenvården som idag huvudsakligen utförs vid sjukhusen både kan göras bättre och billigare på andra håll i organisationen.
Utredaren har haft till uppgift att balansera privata vårdgivares intressen och sjukvårdshuvudmännens intressen och jag är rädd att den utmärkte utredaren, Toivoo Henso, denna gång inte lyckats lika väl som han har gjort med mycket annat som hans magiska fingrar har rört vid i utredningsvärlden de senaste åren.
Risken är uppenbar att det blir obesvarad kärlek till LOVE från många håll.
Kommentarer
Trackback
