Kvalitet och vårdval
Jag har tillbringat större delen av dagen i Stockholm för konferenser. Allt för tidigt flyg på morgonen följdes av uppdraget att delta på två konferenser samma dager, innan jag nu på kvällen åter landat hemma i Partille för att bland annat delge lite reflektioner kring dagens händelser.
Min konferensdag började och slutade på Hotell Rival vid Mariatorget där Dagens Medicin arrangerade ett seminarium på temat "Vägval i vård med vårdval". Då jag var tidigt på plats lyckades jag hinna med en hel del minglande och tedrickande innan dagen började, och jag insåg att jag under åren som sjukvårdspolitiker lyckats skaffa ett rätt så brett nätverk med folk med många olika bakgrunder och intressen och hann prata med ett antal representanter för olika läkemedelsbolag (blev riktigt glad när en av dem meddelade att han följde min blogg), diverse folk från olika vårdgivare (många från Praktikertjänst), politiker från olika partier och olika delar av landet, myndighetsrepresentanter, enskilda läkare, ordföranden för olika föreningar och intresseorganisationerna samt tidigare kollegor. Då kändes det ändå som jag inte kände så många på konferensen.
Tillsammans med Mats Eriksson (m), Halland, Ingrid Lennerwald (s), Skåne och Filippa Reinfeldt (m), Stockholm utgjorde jag en panel som fick dela med oss av våra erfarenheter av vårdval. I mitt fall var det ju både lätt och svårt att besvara frågan då vi idag fullgör den första veckan med VG Primärvård. Det blev ett mycket trevligt samtal och frågestund där vi i stora stycken hade likartade intryck och en, i mitt tycke, gemensam ödmjuk inställning till möjligheterna till utveckling i framtiden.
På frågan om vad jag var mest nöjd respektive mest nöjd respektive mest missnöjd med med vår vårdvalsmodell så lyfte jag på pluskonton fram det fantastsika gensvar vi fått från vårdgivarna när 64 nya vårdcentraler har öppnat (tyckte mig märka en liten avundsjuka hos de andra). Jag ser det gensvaret som ett gott erkännande om hur vi har valt att utforma vår styrmodell och vårt ersättningssystem. Som nöjdfaktor framhöll jag också att vi vågade skjuta på vår beslutsprocess i två månader och genomförandet i sex månader, och att det säkert var en av de bidragande orsakerna till vår framgång. Det jag sa att jag var mest missnöjd med var att vi inte lyckades hitta tillräckligt bra indikatorer för att ge en högre andel av ersättningen som målrelaterad kvalitetsersättning.
Innan vårt panelsamtal presenterade regeringens utredare Toivo Heinsoo delar av innehållet i det som blir slutbetänkandet kring utredningarna om patientens rätt i vården. "Regler för etablering av vårdgivare" är titeln på denna fjärde del som kommer att presenteras i sin helhet den 2 november. En av de frågor utredningen har haft att finna lösningar på är hur den nationella taxan ska ersättas med något nytt.
Under vårt efterföljande panelsamtal noterade jag att det redan är många som har kommenterat en utredning som ännu inte presenterats och att jag gärna väntar tills i november med att ha säkra kommentarer, men av det Toivo presenterade under seminariet kan jag se en del spännande delar men jag kan också se vissa problem i hur jag just nu uppfattade upplägget av de framtida förslagen till regler för etablering av vårdgivare.
Ytterligare ett par intressanta föredrag följde på seminariet innan det blev lunchrast. En lunchrast som jag ägnade åt en långpromenad genom ett hösthärligt Stockholm till Norra Bantorget och Folkets Hus där den nationella kvalitetsregisterkonferensen 2009 skulle avslutas på eftermiddagen.
Jag hade fått äran att tillsammans med Göran Stiernstedt på SKL hålla i den avslutande plenasessionen och delge våra tankar om kvalitetsarbete i vården och kvalitetsregistrens roll. Titeln för mitt föredrag var "Varför behövs kvalitetsregister?". Mitt anförande handlade mer om "Därför behövs kvalitetsregister!" Jag talar ofta och gärna om kvalitetsfrågorna i hälso- och sjukvården, men kände mig rätt osäker om mitt budskap fungerade för en så pass kunnig åhörarskara. Uppmuntande ord från både kända och okända efter anförandet fick mig dock att glad ta tunnelbanan tillbaka till Mariatorget och den avslutande debatten på Vårdvalsseminariet.
Sju riksdagsledamöter hade uppgiften att besvara vad som kommer att hända efter nästa val. Jag ber om ursäkt men jag måste tillåta mig att sucka lite. Jag vet inte om det är diskussionsformen som är fel, antalet är för stort eller om det är något annat - men för mig som politiskt intresserad blev det verkligen inte spännande. Jag tyckte ändå att min partikamrat Barbro Westerholm försökte lyfta debatten något, men vad är det som gör att våra riksdagsledamöter ständigt hamnar i detta vem som gjort något eller inte gjort något nu, då eller senare. Blev också lite förvånad över flera grova generaliseringar i debatten och svartmålandet av hur vården ser ut idag eller hur den såg ut före förra valet.
Jag är naturligtvis part i målet (men detta är ju min blogg) men jämfört med diskussionen vi hade på förmiddagen så kändes det som att reflekterandet, självkritiken, idéerna, distansen och humorn var borta. Jag hoppas att förmiddagens samtal om vårdvalets framtid var bra mycket intressantare och mer informativt än den sena eftermiddagens pucklande på varandra.
Det blev trots allt en mycket trevlig och intressant dag i Stockholm, och jag fick dessutom trevligt sällskap på flyget på väg hem av en representant för en vårdgivare i VG Primärvård som gav mig nyttiga kunskaper om vad de pratar om i den nya tiden som börjar sin andra vecka i morgon.
Min konferensdag började och slutade på Hotell Rival vid Mariatorget där Dagens Medicin arrangerade ett seminarium på temat "Vägval i vård med vårdval". Då jag var tidigt på plats lyckades jag hinna med en hel del minglande och tedrickande innan dagen började, och jag insåg att jag under åren som sjukvårdspolitiker lyckats skaffa ett rätt så brett nätverk med folk med många olika bakgrunder och intressen och hann prata med ett antal representanter för olika läkemedelsbolag (blev riktigt glad när en av dem meddelade att han följde min blogg), diverse folk från olika vårdgivare (många från Praktikertjänst), politiker från olika partier och olika delar av landet, myndighetsrepresentanter, enskilda läkare, ordföranden för olika föreningar och intresseorganisationerna samt tidigare kollegor. Då kändes det ändå som jag inte kände så många på konferensen.
Tillsammans med Mats Eriksson (m), Halland, Ingrid Lennerwald (s), Skåne och Filippa Reinfeldt (m), Stockholm utgjorde jag en panel som fick dela med oss av våra erfarenheter av vårdval. I mitt fall var det ju både lätt och svårt att besvara frågan då vi idag fullgör den första veckan med VG Primärvård. Det blev ett mycket trevligt samtal och frågestund där vi i stora stycken hade likartade intryck och en, i mitt tycke, gemensam ödmjuk inställning till möjligheterna till utveckling i framtiden.
På frågan om vad jag var mest nöjd respektive mest nöjd respektive mest missnöjd med med vår vårdvalsmodell så lyfte jag på pluskonton fram det fantastsika gensvar vi fått från vårdgivarna när 64 nya vårdcentraler har öppnat (tyckte mig märka en liten avundsjuka hos de andra). Jag ser det gensvaret som ett gott erkännande om hur vi har valt att utforma vår styrmodell och vårt ersättningssystem. Som nöjdfaktor framhöll jag också att vi vågade skjuta på vår beslutsprocess i två månader och genomförandet i sex månader, och att det säkert var en av de bidragande orsakerna till vår framgång. Det jag sa att jag var mest missnöjd med var att vi inte lyckades hitta tillräckligt bra indikatorer för att ge en högre andel av ersättningen som målrelaterad kvalitetsersättning.
Innan vårt panelsamtal presenterade regeringens utredare Toivo Heinsoo delar av innehållet i det som blir slutbetänkandet kring utredningarna om patientens rätt i vården. "Regler för etablering av vårdgivare" är titeln på denna fjärde del som kommer att presenteras i sin helhet den 2 november. En av de frågor utredningen har haft att finna lösningar på är hur den nationella taxan ska ersättas med något nytt.
Under vårt efterföljande panelsamtal noterade jag att det redan är många som har kommenterat en utredning som ännu inte presenterats och att jag gärna väntar tills i november med att ha säkra kommentarer, men av det Toivo presenterade under seminariet kan jag se en del spännande delar men jag kan också se vissa problem i hur jag just nu uppfattade upplägget av de framtida förslagen till regler för etablering av vårdgivare.
Ytterligare ett par intressanta föredrag följde på seminariet innan det blev lunchrast. En lunchrast som jag ägnade åt en långpromenad genom ett hösthärligt Stockholm till Norra Bantorget och Folkets Hus där den nationella kvalitetsregisterkonferensen 2009 skulle avslutas på eftermiddagen.
Jag hade fått äran att tillsammans med Göran Stiernstedt på SKL hålla i den avslutande plenasessionen och delge våra tankar om kvalitetsarbete i vården och kvalitetsregistrens roll. Titeln för mitt föredrag var "Varför behövs kvalitetsregister?". Mitt anförande handlade mer om "Därför behövs kvalitetsregister!" Jag talar ofta och gärna om kvalitetsfrågorna i hälso- och sjukvården, men kände mig rätt osäker om mitt budskap fungerade för en så pass kunnig åhörarskara. Uppmuntande ord från både kända och okända efter anförandet fick mig dock att glad ta tunnelbanan tillbaka till Mariatorget och den avslutande debatten på Vårdvalsseminariet.
Sju riksdagsledamöter hade uppgiften att besvara vad som kommer att hända efter nästa val. Jag ber om ursäkt men jag måste tillåta mig att sucka lite. Jag vet inte om det är diskussionsformen som är fel, antalet är för stort eller om det är något annat - men för mig som politiskt intresserad blev det verkligen inte spännande. Jag tyckte ändå att min partikamrat Barbro Westerholm försökte lyfta debatten något, men vad är det som gör att våra riksdagsledamöter ständigt hamnar i detta vem som gjort något eller inte gjort något nu, då eller senare. Blev också lite förvånad över flera grova generaliseringar i debatten och svartmålandet av hur vården ser ut idag eller hur den såg ut före förra valet.
Jag är naturligtvis part i målet (men detta är ju min blogg) men jämfört med diskussionen vi hade på förmiddagen så kändes det som att reflekterandet, självkritiken, idéerna, distansen och humorn var borta. Jag hoppas att förmiddagens samtal om vårdvalets framtid var bra mycket intressantare och mer informativt än den sena eftermiddagens pucklande på varandra.
Det blev trots allt en mycket trevlig och intressant dag i Stockholm, och jag fick dessutom trevligt sällskap på flyget på väg hem av en representant för en vårdgivare i VG Primärvård som gav mig nyttiga kunskaper om vad de pratar om i den nya tiden som börjar sin andra vecka i morgon.
Kommentarer
Trackback
