Omskärelse av pojkar
Under hösten har det uppstått en diskussion om omskärelse av pojkar i den svenska hälso- och sjukvården. Bakgrunden är en rekommendation från Sveriges kommuner och landsting (SKL) från i våras om att landstingen ska erbjuda också omskärelse av icke medicinska skäl.
För oss som är politiska aktiva i Västra Götalandsregionen är frågan inte ny. För 7-8 år sedan beslutade den dåvarande hälso- och sjukvårdsstyrelsen att sjukvården bör utföra detta, men att det skall klassificeras som en åtgärd inom prioriteringsgrupp 4 - "vård av annan orsak än sjukdom eller skada", och att det därför skulle utföras till självkostnadspris vilket nu uppskattas till 2 500 kronor.
SKL:s rekommendation grundade sig i att ungefär hälften av landsting/regioner inte utförde ingreppen i sin verksamhet, och jag har själv blivit uppmärksammad på att regionen, trots sina tidigare beslut, inte med givenhet erbjuder ingreppet till den satta patientavgiften till dem som efterfrågar sjukvårdens hjälp.
Västra Götalandsregionen har valt att ställa sig bakom den nya rekommendationen från SKL medan Västerbottens läns landsting har beslutat sig för att inte erbjuda omskärelse.
SKL uppskattar av en tredjedel av cirka 3 000 omskärelser om året görs i den offentliga hälso- och sjukvården. Jag tror att också flera av de andra 2 000 omskärelserna utförs av kompetent personal som förmedlas via församlingar eller andra organisationer.
Jag kan ha många synpunkter på om de religiösa och/eller kulturella skäl som ligger bakom föräldrars vilja att omskära sina nyfödda pojkar. Å ena sidan kan jag tycka att det idag känns aningen förlegat att upprätthålla en tradition som inte har något medicinskt syfte och som innebär ett, i princip, oåterkalleligt beslut för en annan enskild individ som inte har möjlighet att göra sin talan i frågan. Å andra sidan kan jag ha respekt för de religiösa/kulturella skäl som ligger bakom traditionen.
Jag har valt att inta en pragmatisk hållning i frågan. Så länge det finns en efterfrågan på att nyfödda pojkar ska omskäras så tycker jag att det är bättre att det görs av kompetenta personer med kunskap om hygien, smärtlindring med mera, än att så kallad "köksbordskirurgi" används.
Vissa läkarföreningar hänvisar till att omskärelsen är ett brott mot barnkonventionen. Jag ska inte ge mig på att tolka barnkonventionen, men frågan är om det inte är ett större brott mot barnen om vi med nästan full säkerhet vet att omskärelserna kommer att fortsätta, men utföras av mindre kompetent personal?
Jag har respekt för det beslut som de fattat i Västerbotten, men om de hänvisar till bristande vårdresurser så är frågan om de i sin kalkyl räknat in den vård de kan bli tvungna att ge till de barn vars omskärelse leder till komplikationer till följd av "köksbordskirurgin".
Min slutsats är att den offentliga vården ska erbjuda omskärelse till en rimlig självkostnadsersättning för att öka patientsäkerheten. Däremot är vi säkert fler som bör fortsätta för diskussionen om dessa omskärelser bör vara en del i ett modernt samhälle i syfte att försöka förmå fler föräldrar att avstå från att genomföra detta ingrepp på sina nyfödda pojkar.
För oss som är politiska aktiva i Västra Götalandsregionen är frågan inte ny. För 7-8 år sedan beslutade den dåvarande hälso- och sjukvårdsstyrelsen att sjukvården bör utföra detta, men att det skall klassificeras som en åtgärd inom prioriteringsgrupp 4 - "vård av annan orsak än sjukdom eller skada", och att det därför skulle utföras till självkostnadspris vilket nu uppskattas till 2 500 kronor.
SKL:s rekommendation grundade sig i att ungefär hälften av landsting/regioner inte utförde ingreppen i sin verksamhet, och jag har själv blivit uppmärksammad på att regionen, trots sina tidigare beslut, inte med givenhet erbjuder ingreppet till den satta patientavgiften till dem som efterfrågar sjukvårdens hjälp.
Västra Götalandsregionen har valt att ställa sig bakom den nya rekommendationen från SKL medan Västerbottens läns landsting har beslutat sig för att inte erbjuda omskärelse.
SKL uppskattar av en tredjedel av cirka 3 000 omskärelser om året görs i den offentliga hälso- och sjukvården. Jag tror att också flera av de andra 2 000 omskärelserna utförs av kompetent personal som förmedlas via församlingar eller andra organisationer.
Jag kan ha många synpunkter på om de religiösa och/eller kulturella skäl som ligger bakom föräldrars vilja att omskära sina nyfödda pojkar. Å ena sidan kan jag tycka att det idag känns aningen förlegat att upprätthålla en tradition som inte har något medicinskt syfte och som innebär ett, i princip, oåterkalleligt beslut för en annan enskild individ som inte har möjlighet att göra sin talan i frågan. Å andra sidan kan jag ha respekt för de religiösa/kulturella skäl som ligger bakom traditionen.
Jag har valt att inta en pragmatisk hållning i frågan. Så länge det finns en efterfrågan på att nyfödda pojkar ska omskäras så tycker jag att det är bättre att det görs av kompetenta personer med kunskap om hygien, smärtlindring med mera, än att så kallad "köksbordskirurgi" används.
Vissa läkarföreningar hänvisar till att omskärelsen är ett brott mot barnkonventionen. Jag ska inte ge mig på att tolka barnkonventionen, men frågan är om det inte är ett större brott mot barnen om vi med nästan full säkerhet vet att omskärelserna kommer att fortsätta, men utföras av mindre kompetent personal?
Jag har respekt för det beslut som de fattat i Västerbotten, men om de hänvisar till bristande vårdresurser så är frågan om de i sin kalkyl räknat in den vård de kan bli tvungna att ge till de barn vars omskärelse leder till komplikationer till följd av "köksbordskirurgin".
Min slutsats är att den offentliga vården ska erbjuda omskärelse till en rimlig självkostnadsersättning för att öka patientsäkerheten. Däremot är vi säkert fler som bör fortsätta för diskussionen om dessa omskärelser bör vara en del i ett modernt samhälle i syfte att försöka förmå fler föräldrar att avstå från att genomföra detta ingrepp på sina nyfödda pojkar.
Kommentarer
Trackback
