Ett år till valet
Blev lite dålig bloggat även under denna vecka. Onsdag - lördag spenderades i Stockholm och det brukar skapa utrymme och tid för att skriva ner tankar och reflektioner, men inte denna gång. Stockholm erbjöd denna gång de månatliga SKL-dagarna och jag hade sammanträde med det FoU-råd som jag leder på SKL. Fredag och lördag ägnades åt folkpartiets årliga landstingskonferens.
I lördags var det den 19 september och precis ett år kvar till nästa allmänna val. Det märktes på upplägget av landstingskonferensen, men också av att de kommunala gruppledarna som hade konferens samtidigt gjorde om sitt program för att hinna vara med på Alliansdagen på Sergels torg på lördagens eftermiddag.
Det faktum att det är ett år kvar till valet sätter igång en rad aktiviteter i partiorganisationen, men det påverkar till viss del också vardagsarbetet i politiken. Vid den konferens som jag var på så försökte jag mig på en form av reflektion som gick ut på följande.
Svenska folket rankar hälso- och sjukvårdsfrågorna som några av de allra viktigaste frågorna, samtidigt kommer hälso- och sjukvårdsfrågorna nästan aldrig i centrum för valdebatten. Jag tror att huvudorsaken till detta är att det inte finns någon tydlig målkonflikt i politiken kring hälso- och sjukvårdsfrågorna. Vi är nästan helt överens från höger till vänster på den politiska skalen om målen för hälso- och sjukvårdspolitiken. Det handlar om en säker sjukvård med hög kvalitet och bra tillgänglighet som i huvudsakska vara finansierad solidariskt via skatten. Om detta är vi i stort överens, och det politiska partier är överens om blir inte de stora valfrågorna.
Vad vi traditionellt har bråkat om i hälso- och sjukvården har istället för målen varit medlen för att nå målen. Länge gick det en skiljelinje kring om vårdgaranti var rätt metod för ökad tillgänglighet. Socialdemokraterna höll emot nationellt, men var sen den regering som införde den nationella vårdgarantin 2005. Flera borgerliga partier, men främst moderaterna har länge drivit frågan om fler privata inslag i vården som ett medel för att nå en bättre sjukvård. Med de nya moderaterna har även denna fråga tonats ner.
De sista veckorna har en debatt om "vinster i vården" snurrat runt och frågan berörs i förslag till (s)-kongressen nästa månad, men partistyrelsen förslag, efter vad jag förstår, innehåller inget förbud för vårdföretag att gå med vinst, och så var den frågan desarmerad. (Det omvända vore egentligen lite lustigt om det bara var företag som gick med förlust som fick driva verksamhet. Det skulle nog inte bli så många.)
Jag har ärligt talat svårt för att redan idag kunna peka ut vilken vårdfråga som eventuellt kommer att stå i fokus för att kunna påverka hur invånarna röstar i valet nästa år. Det jag med säkerhet vet är att vi kommer att jobba fram ett mycket ambitiöst regionprogram för folkpartiet i Västra Götalandsregionen, och att jag kommer att jobba hårt för att få stöd för en liberal politik i regionens hälso- och sjukvård också under nästa mandatperiod.
Om det räcker till att göra 2010 års val till ett sjukvårdsval återstår att se.
I lördags var det den 19 september och precis ett år kvar till nästa allmänna val. Det märktes på upplägget av landstingskonferensen, men också av att de kommunala gruppledarna som hade konferens samtidigt gjorde om sitt program för att hinna vara med på Alliansdagen på Sergels torg på lördagens eftermiddag.
Det faktum att det är ett år kvar till valet sätter igång en rad aktiviteter i partiorganisationen, men det påverkar till viss del också vardagsarbetet i politiken. Vid den konferens som jag var på så försökte jag mig på en form av reflektion som gick ut på följande.
Svenska folket rankar hälso- och sjukvårdsfrågorna som några av de allra viktigaste frågorna, samtidigt kommer hälso- och sjukvårdsfrågorna nästan aldrig i centrum för valdebatten. Jag tror att huvudorsaken till detta är att det inte finns någon tydlig målkonflikt i politiken kring hälso- och sjukvårdsfrågorna. Vi är nästan helt överens från höger till vänster på den politiska skalen om målen för hälso- och sjukvårdspolitiken. Det handlar om en säker sjukvård med hög kvalitet och bra tillgänglighet som i huvudsakska vara finansierad solidariskt via skatten. Om detta är vi i stort överens, och det politiska partier är överens om blir inte de stora valfrågorna.
Vad vi traditionellt har bråkat om i hälso- och sjukvården har istället för målen varit medlen för att nå målen. Länge gick det en skiljelinje kring om vårdgaranti var rätt metod för ökad tillgänglighet. Socialdemokraterna höll emot nationellt, men var sen den regering som införde den nationella vårdgarantin 2005. Flera borgerliga partier, men främst moderaterna har länge drivit frågan om fler privata inslag i vården som ett medel för att nå en bättre sjukvård. Med de nya moderaterna har även denna fråga tonats ner.
De sista veckorna har en debatt om "vinster i vården" snurrat runt och frågan berörs i förslag till (s)-kongressen nästa månad, men partistyrelsen förslag, efter vad jag förstår, innehåller inget förbud för vårdföretag att gå med vinst, och så var den frågan desarmerad. (Det omvända vore egentligen lite lustigt om det bara var företag som gick med förlust som fick driva verksamhet. Det skulle nog inte bli så många.)
Jag har ärligt talat svårt för att redan idag kunna peka ut vilken vårdfråga som eventuellt kommer att stå i fokus för att kunna påverka hur invånarna röstar i valet nästa år. Det jag med säkerhet vet är att vi kommer att jobba fram ett mycket ambitiöst regionprogram för folkpartiet i Västra Götalandsregionen, och att jag kommer att jobba hårt för att få stöd för en liberal politik i regionens hälso- och sjukvård också under nästa mandatperiod.
Om det räcker till att göra 2010 års val till ett sjukvårdsval återstår att se.
Kommentarer
Trackback
