Människovärdet
Dygnet har gått över till fredag när dessa rader skrivs, och det jag tänkte blogga om idag (eller igår) var det som hände allra först i morse. På väg in till höstens första ordförandekonferens med de medicinska sektorsråden fick jag i radion höra ett mycket nedslående reportage om situationen för så kallat papperslösa personer i Sverige.
"Papperslösa vågar inte söka vård" var rubriken för inslaget där det dessutom hävdades att det är på goda grunder som papperslösa inte vågar söka vård på grund av tidigare händelser där vårdpersonal meddelat myndigheter om närvaron så att de kunnat gripas.
Det är inte bara så att vi är dåliga i Sverige, vi är dessutom sämre på att möta dessa människor och erbjuda dem grundläggande mänskligt skydd än vad man är i flera andra europeiska länder.
I regionen antog vi för ungefär ett och ett halvt år sedan en regiongemensam policy kring vård till papperslösa. Utgångspunkten var att vårdpersonal i första hand skulle se till patientens medicinska behov och i andra hand till hennes eventuella betalningsförmåga. Syftet har varit dubbelt så till vida att garantera alla människor som vistas i Sverige den vård de behöver, men också att inte utsätta vårdpersonal för svåra etiska dilemman. Policyn är i den delen väldigt tydlig, och det är jag glad och stolt över.
Fler andra regioner och landsting har antagit liknande policydokument i avvaktan på att regeringen får fart på sitt tröga arbete med att få fram nationella regler och riktlinjer. Det är skämmigt att inte regeringen har kunnat samla sig till ett gemensamt ställningstagande i den här frågan. Kan man hoppas att dagens reportage kan flytta fram positionerna på regeringskansliet å det snaraste?
"Papperslösa vågar inte söka vård" var rubriken för inslaget där det dessutom hävdades att det är på goda grunder som papperslösa inte vågar söka vård på grund av tidigare händelser där vårdpersonal meddelat myndigheter om närvaron så att de kunnat gripas.
Det är inte bara så att vi är dåliga i Sverige, vi är dessutom sämre på att möta dessa människor och erbjuda dem grundläggande mänskligt skydd än vad man är i flera andra europeiska länder.
I regionen antog vi för ungefär ett och ett halvt år sedan en regiongemensam policy kring vård till papperslösa. Utgångspunkten var att vårdpersonal i första hand skulle se till patientens medicinska behov och i andra hand till hennes eventuella betalningsförmåga. Syftet har varit dubbelt så till vida att garantera alla människor som vistas i Sverige den vård de behöver, men också att inte utsätta vårdpersonal för svåra etiska dilemman. Policyn är i den delen väldigt tydlig, och det är jag glad och stolt över.
Fler andra regioner och landsting har antagit liknande policydokument i avvaktan på att regeringen får fart på sitt tröga arbete med att få fram nationella regler och riktlinjer. Det är skämmigt att inte regeringen har kunnat samla sig till ett gemensamt ställningstagande i den här frågan. Kan man hoppas att dagens reportage kan flytta fram positionerna på regeringskansliet å det snaraste?
Kommentarer
Trackback
