Jonas sjukvårdsblogg

Får börja detta inlägg där jag slutade med det förra. Då lovade jag att sluta blogga för alltid om inte majoritetens budget vann bifall i fullmäktige. Lite dumt att efter det vänta en vecka med nästa blogginlägg. Nu kommer det i alla fall ett och då förstår den som eventuellt undrat att majoritetens budget vann bifall i fullmäktige förra tisdagen.

Detta inlägg ska dock handla om diskussionen om en akutvårdsgaranti som förts under de senaste veckorna. Tror att det var socialminister Göran Hägglund (kd) som startade, eller återväckte, debatten för ett par veckor sedan när han presenterade kristdemokraternas sjukvårdspolitiska manifest och utlovade en akutvårdsgaranti om maximal väntetid om fyra timmar på akuten. Frågan om en akutvårdsgaranti hördes också från talarstolarna under budgetfullmäktige förra veckan.

För mig är redan begreppet akutvårdsgaranti ett intellektuellt haveri. För det första är verksamheten vid en akutmottagning av den karaktären att det aldrig kan garanteras någonting. Hur ska ett sjukhus som plötsligt får in 4-5 svårt trafikskadade patienter kunna garantera att alla andra som sökt sig till akuten ska få en maximal väntetid på fyra timmar?

För det andra kan man fråga sig i vad garantin består? Den "vanliga" vårdgarantin innebär att man har rätt till operation/behandling inom 90 dagar vid annat sjukhus i landstinget/regionen eller i övriga landet. Ska en akutvårdsgaranti innebära att man har rätt till vård vid annat akutsjukhus i landet inom fyra timmar? Eller är garantin en målsättning, och varför kallar man det i så fall för en garanti? Eller ska man får patientavgiften tillbaka, och hur hanterar man då patienter med frikort?

I den debatt jag har tagit del av så är det också lite oklart vad den maximala väntetiden egentligen står för. Är det väntetid tills dess att behandling påbörjas eller avslutas på akutmottagningen?

Jag delar problembeskrivningen om att väntetiderna vid akutmottagningarna är den del av sjukvårdens verksamhet som för närvarande bidrar mest till sjukvårdens "badwill". Väntetiderna är emellanåt oacceptabelt långa för vissa patienter. En av orsakerna till att vissa ibland får vänta väldigt länge är att deras besvär egentligen inte motiverar ett besök på ett sjukhus akutmottagning, utan har besvär som borde tas om hand på vårdcentralen. Här måste vårdpersonalen bli duktigare och tuffare på att hänvisa patienterna till rätt vårdnivå. I Västra Götalandsregionen håller vi nu på att genomföra ett bokningssystem som gör det möjligt för sjukhusens akutmottagningar att boka tider på primärvårdens jourmottagningar eller dagen efter.

Häri ligger också det kanske allvarligaste problemet med begreppet akutvårdsgaranti. Om vi har en vårdgaranti i primärvården på att vid behov få träffa en läkare inom sju dagar och samtidigt en akutvårdsgaranti på fyra timmar. Vart tror ni det finns risk att otåliga patienter vänder sig, oavsett omfattning av sitt behov?

För att inte bli missförstådd vill jag avslutningsvis understryka vikten av att jobba med väntetiderna vid våra akutmottagningar, men jag är också övertygad om att det inte bara handlar om väntetider. Väl så viktigt är att se till information, service och bemötande medan man väntar. Att få information om varför det dröjer längre än förväntat, att få hjälp att få ett glas vatten eller en kopp kaffe, att någon kontinuerligt bryr sig och frågar om eventuella förändringar i hälsostatus medan man väntar.

I regionen jobbar vi som jag skrev ovan med att bättre försöka slussa patienter till rätt vårdnivå, men också med olika måltal för olika moment inom akutsjukvården. Vi har satt upp mål för hur snabbt 90% av patienterna (för vi kan aldrig garantera några 100% på en akutmottagning) ska bli bedömda och prioriterade efter att ha kommit till akuten, hur snabbt de ska få träffa en läkare för bedömning och hur snabbt de ska vara färdigutredda och färdigbehandlade på akuten och antingen hemskickade eller fått en vårdplats på sjukhuset.

Vi har nu kunnat mäta resultatet under tre månader och det är nästan lite förvånande hur stabil måluppfyllelsen är vid regionens olika sjukhus under dessa månader, och resultaten visar på att vi har en hyfsad bit kvar innan vi klarar en måluppfyllelse på 90%.

Den senaste mätningen visar att 2/3 blir bedömda och prioriterade inom de stipulerade 10 minuterna efter ankomst. Siffran har från i mars till i mars förbättrats från 64% till 66% i maj.

Sämst resultat når vi på måltalet för att få en första läkarbedömning inom 90 minuter. Det målet nås bara för drygt hälften av patienterna. 51% i måde mars och maj, med en liten "topp" i april på 53%.

Bäst resultat når vi vad gäller det vi kallar "total genomloppstid" med måltalet fem timmar, alltså tiden från ankomst tills att man är färdig på akuten. 3 av 4 patienter är färdigbehandlade på akuten inom denna tidsgräns. 75% måluppfyllelse i maj är dock en procentenhet lägre än i mars och april.

Nu gäller det för sjukhusen att analysera dessa siffror och fråga sig vad det ställer för krav på dem vad gäller bemanning och organisation för att nå en högre måluppfyllelse för att successivt förbättra sina målnivåer. Det tror jag är ett betydligt bättre arbetssätt än att införa olika former av akutvårdsgarantier.