Budgetfullmäktige
I måndags morse samlades regionfullmäktiges 149 ledamöter för vårens sista sammanträde med antagande av budget för 2011 som huvudnummer. Det började bra igår där vi hann med nästan alla andra ärenden på dagordningen utom budget före lunch, men sedan började det bli trögt när väl budgetdebatten kom igång. Efter den inledande gruppledardebatten om övergripande budgetinriktning så var det i år dags för frågorna inom det regionala utvecklingsområdet att diskuteras och debatteras först. Nästa år blir det hälso- och sjukvårdens tur först.
Detta blogginlägg nu skrivs en dygn senare utan att debatten om hälso- och sjukvården har kommit igång ännu. Skulle debattiden relateras till de olika verksamhetsområdenas ekonomiska betydelse så lär vi få hålla på fram till midsommar innan vi kan avsluta budgetfullmäktige.
Nu kommer inte sjukvårdsdebatten att ta lika lång tid, men ändå en bra stund då många är engagerade i frågan, men vi är i stora stycken rätt så överens. Visst kommer några partier att påpeka att de har ett par hundra miljoner mer till sjukvården i sina budgetförslag. De har ju under det gångna dygnet haft ett par hundra miljoner mindre till regional utveckling, kultur med mera och fått det påpekat för sig. Visst kommer några partier att peka på några egna käpphästar i det som de uppfattar som just sina profilfrågor. Visst finns det också ett och annat bra förslag i oppositionens budgetförslag som inte framgår alls eller lika tydligt i majoritetspartiernas budgetförslag, och det är saker som vi gemensamt får ta oss an, om bara de ekonomiska förutsättningarna finns för att ta oss an det.
Så här kommer det sannolikt alltid att vara. Oppositionspartierna, oavsett vilka de är, kommer alltid att prioritera ekonomiska resurser till sjukvården något högre. Oppositionspartierna, oavsett vilka de är, kommer alltid att kunna bidra med goda idéer. Oppositionspartierna, oavsett vilka de är, kommer att profilera sig för att försöka vinna stöd och gehör för det som är deras frågor. Det är inget fel i detta, mer än att debatten på fullmäktige riskerar att bli lite trist och förutsägbar.
Alla visste redan i samband med uppropet igår hur omröstningen i eftermiddag eller i kväll kommer att sluta, så man kan ibland undra över nyttan med två dagar av inlägg från talarstolen. MEN och det är väl viktigt att påminna sig själv om ibland när vi tycker att fullmäktiges arbetsformer är väl tröga, trista och förutsägbara. Det finns samtidigt människor på vår jord som fängslas, torteras och dödas för sin vilja att göra sin röst hörd i allmänna och fria val, att kunna kandidera till en offentlig församling och möjligheten att få sitta på ett lite trögt, trist och förutsägbart fullmäktigemöte i två dagar.
Om några timmar så kommer fullmäktige att bifalla majoritetspartiernas förslag till budget. Om så inte skulle ske lovar jag härmed att sluta blogga för alltid.
När (alltså inte om) majoritetspartiernas budgetförslag blir bifallet så innebär det för hälso- och sjukvården att vi fortsätter på den inriktning vi redan har. Det handlar mycket om GOD VÅRD, kvalitet, patientsäkerhet, tillgänglighet. Den huvudsakliga långsiktiga inriktningen ligger fast och, är jag övertygad om, kommer att ligga fast även om det blir en annan majoritet i Västra Götalandsregionen senare i höst för så pass överens är vi om sjukvårdens övergripande inriktning.
