Mer jämlik sjukvård
Dagens stora sjukvårdsnyhet var nattens beslut i USA:s representanthus där en modifierad version av president Barack Obamas sjukvårdsreform vann bifall, om än med knapp marginal. Sju presidenter lär under de senaste 100 åren försökt reformera det amerikanska sjukvårdssystemet men misslyckats, så visst är det något av ett historiskt beslut även om det till relativt stor del fortfarande är oklart vad reformen faktiskt kommer att innebära i praktiken. Den ska heller inte sjösättas förrän 2013 och då finns risken att USA har en annan president än idag.
USA spenderar solklart mest pengar, mätt som andel av BNP, av världens rika länder på hälso- och sjukvård. Samtidigt är USA ett av de länder där möjligheten till god hälso- och sjukvård är allra mest ojämlikt fördelad. Den amerikanska sjukvården är i flera stycken ett föredöme sett till utveckling. Mycket av utvecklingen också i svensk hälso- och sjukvård har sina rötter i en utveckling som inte sällan har prövats i USA för upp emot ett decennium sedan. Vi har i det avseendet mycket att lära av sjukvården i USA.
Samtidigt förfasas vi som svenskar över att stora delar av befolkningen i USA står helt utanför den gemensamt finansierade sjukvården, och nattens beslut lär innebära att upp emot 30 miljoner invånare som stått helt utanför sjukvårdssystemet nu får möjlighet till åtminstone grundläggande och nödvändig sjukvård.
Det är fascinerande att en sådan stor välfärdsnation som USA inte tidigare lyckats involvera hela befolkningen i ett välfungerande sjukvårdssystem, och riktigt hela befolkningen kommer väl inte med i den här reformen heller.
Samtidigt tror jag det är viktigt att vi stannar upp i vårt förfasande över sakernas tillstånd i USA vad gäller bristande jämlikhet i vården och tittar på vårt eget sjukvårdssystem i Sverige. Jag tror att de allra flesta av oss har en bild av att om det är något som vi är riktigt bra på i Sverige så är det väl just jämlikhet.
Visst finns det, i alla fall ur mitt perspektiv, mycket som är vunnet med den svenska modellen med en gemensamt finansierad hälso- och sjukvård via skatten. Det tillförsäkrar alla tillgång till hälso- och sjukvård utan att den enskilde behöver vara beroende av egna eller arbetsgivarens försäkringar. Samtidigt har bristerna i den svenska sjukvårdsmodellen lett till en ökad jämlikhet de senaste decennierna. En OECD-rapport för några år sedan pekade faktiskt ut Sverige som ett av de länder med mest ojämlik sjukvård i OECD-området. Orsaken är att våra tillkortakommanden i form av bland annat köer och bristande valfrihet lett till att den det är de resursstarka (ofta i form av hög inkomst och/eller längre utbildning) som har möjligheter att ta sig fram i systemet.
Den allra största bristen är dock att vi vet alldeles för lite om den bristande jämlikheten. De senaste åren har det börjat komma fler uppföljningar och rapporter som pekar på att det bland annat är lättare att få ta del av nya och dyrare läkemedel om man är svenskfödd man med lång utbildning och hög inkomst än om man är invandrad kvinna med låg utbildning och låg inkomst.
Skillnader i ohälsa i olika socioekonomiska grupper har vi ingen möjlighet att sudda ut på kort sikt. Det kräver ett långsiktigt arbete där hälso- och sjukvårdens organisation bara är en av flera samhällsorgan och institutioner som har ett ansvar att försöka förändra detta faktum. Att vi däremot bemöter och behandlar människor olika på grund av deras kön, kunskap, etnicitet, utbildningsnivå och inkomstnivå är dock något som borde kunna åtgärdas med en gång.
Problemet är dock fortsatt att vi vet för lite om den problematiken med bristande jämlikhet. I lördagens upplaga av Svenska Dagbladet fanns viss information om förslag som diskuteras i vår Alliansarbetsgrupp. Ett av de viktigaste inslagen i det är att i högre utsträckning mäta och redovisa jämlikheten och ojämlikheten i svensk sjukvård.
Kan representanthusets beslut i natt på andra sidan Atlanten hjälpa till att ge oss perspektiv på våra egna framgångsfaktorer och våra egna brister så var det beslutet också bra för den svenska sjukvårdens framtid.
USA spenderar solklart mest pengar, mätt som andel av BNP, av världens rika länder på hälso- och sjukvård. Samtidigt är USA ett av de länder där möjligheten till god hälso- och sjukvård är allra mest ojämlikt fördelad. Den amerikanska sjukvården är i flera stycken ett föredöme sett till utveckling. Mycket av utvecklingen också i svensk hälso- och sjukvård har sina rötter i en utveckling som inte sällan har prövats i USA för upp emot ett decennium sedan. Vi har i det avseendet mycket att lära av sjukvården i USA.
Samtidigt förfasas vi som svenskar över att stora delar av befolkningen i USA står helt utanför den gemensamt finansierade sjukvården, och nattens beslut lär innebära att upp emot 30 miljoner invånare som stått helt utanför sjukvårdssystemet nu får möjlighet till åtminstone grundläggande och nödvändig sjukvård.
Det är fascinerande att en sådan stor välfärdsnation som USA inte tidigare lyckats involvera hela befolkningen i ett välfungerande sjukvårdssystem, och riktigt hela befolkningen kommer väl inte med i den här reformen heller.
Samtidigt tror jag det är viktigt att vi stannar upp i vårt förfasande över sakernas tillstånd i USA vad gäller bristande jämlikhet i vården och tittar på vårt eget sjukvårdssystem i Sverige. Jag tror att de allra flesta av oss har en bild av att om det är något som vi är riktigt bra på i Sverige så är det väl just jämlikhet.
Visst finns det, i alla fall ur mitt perspektiv, mycket som är vunnet med den svenska modellen med en gemensamt finansierad hälso- och sjukvård via skatten. Det tillförsäkrar alla tillgång till hälso- och sjukvård utan att den enskilde behöver vara beroende av egna eller arbetsgivarens försäkringar. Samtidigt har bristerna i den svenska sjukvårdsmodellen lett till en ökad jämlikhet de senaste decennierna. En OECD-rapport för några år sedan pekade faktiskt ut Sverige som ett av de länder med mest ojämlik sjukvård i OECD-området. Orsaken är att våra tillkortakommanden i form av bland annat köer och bristande valfrihet lett till att den det är de resursstarka (ofta i form av hög inkomst och/eller längre utbildning) som har möjligheter att ta sig fram i systemet.
Den allra största bristen är dock att vi vet alldeles för lite om den bristande jämlikheten. De senaste åren har det börjat komma fler uppföljningar och rapporter som pekar på att det bland annat är lättare att få ta del av nya och dyrare läkemedel om man är svenskfödd man med lång utbildning och hög inkomst än om man är invandrad kvinna med låg utbildning och låg inkomst.
Skillnader i ohälsa i olika socioekonomiska grupper har vi ingen möjlighet att sudda ut på kort sikt. Det kräver ett långsiktigt arbete där hälso- och sjukvårdens organisation bara är en av flera samhällsorgan och institutioner som har ett ansvar att försöka förändra detta faktum. Att vi däremot bemöter och behandlar människor olika på grund av deras kön, kunskap, etnicitet, utbildningsnivå och inkomstnivå är dock något som borde kunna åtgärdas med en gång.
Problemet är dock fortsatt att vi vet för lite om den problematiken med bristande jämlikhet. I lördagens upplaga av Svenska Dagbladet fanns viss information om förslag som diskuteras i vår Alliansarbetsgrupp. Ett av de viktigaste inslagen i det är att i högre utsträckning mäta och redovisa jämlikheten och ojämlikheten i svensk sjukvård.
Kan representanthusets beslut i natt på andra sidan Atlanten hjälpa till att ge oss perspektiv på våra egna framgångsfaktorer och våra egna brister så var det beslutet också bra för den svenska sjukvårdens framtid.
Kommentarer
Postat av: MN
Oroa dig inte över den ojämnlika vården. Snart är den borta helt. Ju längre sjukförsäkringslagen får fortgå, så blir fler människor utförsäkrade, fler sjuka orkar inta ta till sig - ta sig till vården, fler människor tar sitt liv
Märkligt att i USA så ökar drastist antal personer som kommer att ha sjukförsäkring. I Sverige minskar vi antalet, som har en sjukförsäkrign. Har du blivi utförsäkrad så har du!
Trackback
