Privatvård en bluffmarknad?
Hade egentligen tänk ägna dagens blogginlägg (när jag äntligen fått lite tid till att blogga) åt en av förra veckans nyhet om vårdgarantin har en baksida, men efter dagens huvudnyhet i radions Morgon-Ekot om att "privata vårdgivare lurar landstingen" så blir det istället dagens huvudnummer, och jag får återkomma till frågan om vårdgarantins baksida.
Dagens första nyhet när satte på radion i bilen i morse handlade om att privata vårdgivare fuskar med redovisningen till landstingen för att tillskansa sig mer ersättning än vad de är berättigade till. Det framgick inte helt och hållet av inslaget, men jag uppfattar att det handlar om läkare och sjukgymnaster som arbetar enligt den så kallade nationella taxan. Det förekommer exempel på registrering av åtgärder som mer komplicerade än vad de egentligen är, om registrering av besök som aldrig ägt rum och om registrering av samma besök två eller fler gånger.
Radions Ekoredaktion gör beräkningen att detta svindleri kan uppgå till 100-120 miljoner kronor per år i landet. Med tanke på att sjukvården i totalt omsätter upp emot en kvarts biljon, ca 230 miljarder kronor så är det en relativt liten del av sjukvårdens samlade resurser, men samtidigt är drygt 100 miljoner kronor naturligtvis en väldigt massa pengar att förlora på fusk till vårdgivare på nationella taxan. Det är rent ut sagt för jävligt.
Att en och annan felregistrering kan göras har jag full förståelse för, men ett systematiskt utnyttjande för att lura till sig mer ersättning än man har rätt till är för jävligt. Det är för jävligt att några privata vårdgivare (för jag vill både tro och hävda att de är en relativt liten minoritet av de privata vårdgivarna) förstör för alla andra privata vårdgivare och stämplar dem som fuskare. Det blir inte lättare för oss som gärna ser en mångfald av vårdgivare att tala om det positiva med detta när hela den privata vårdgivarbranschen riskerar att stämplas som fuskare som skor sig på systemet.
Egentligen är dagens nyhet inte någon nyhet. Ett antal läkare har tidigare dömts för fusk med redovisningarna runt om i landet, också i Västra Götaland. Sammanställningen och beräkningen av omfattningen av fusket är möjligen en nyhet, men framför allt aktualiserar det på nytt frågan om den nationella taxan. Den nationella taxan ger i princip läkare eller sjukgymnaster som har tillstånd att arbeta enligt lagarna LOL eller LOS fri dragningsrätt gentemot landsting. Vi kan inte ställa krav på vilken vård de ska bedriva eller vilka patientgrupper de ska prioritera, och det finns svårigheter i att göra uppföljningar.
Den nationella taxan har aldrig varit älskad av landstingspolitiker av just skälet att vi egentligen inte riktigt vet vad vi får för pengarna. Att vissa individer dessutom väljer att utnyttja dessa luckor i styrnings- och granskningsmöjligheten för egen vinning gör väl inga av oss mer positiva till nationella taxan. Med upphandling enligt lagen om offentlig upphandling (LOU) eller enligt lagen om valfrihetssystem (LOV) som vi har i primärvården så får vi som finansiär helt andra möjligheter att både styra, granska och följa upp vad privata vårdgivare gör.
För att försöka besvara frågan i rubriken så är privat vård inte en bluffmarknad. Däremot så finns det bluffare inom den privata vården och störst möjlighet att bluffa finns hos dem som verkar enligt den nationella taxan. Jag tycker det är hög tid att ordentligt strama upp reglerna kring den nationella taxan, eller rent av överväga om den ska finnas kvar över huvud taget.
Dagens första nyhet när satte på radion i bilen i morse handlade om att privata vårdgivare fuskar med redovisningen till landstingen för att tillskansa sig mer ersättning än vad de är berättigade till. Det framgick inte helt och hållet av inslaget, men jag uppfattar att det handlar om läkare och sjukgymnaster som arbetar enligt den så kallade nationella taxan. Det förekommer exempel på registrering av åtgärder som mer komplicerade än vad de egentligen är, om registrering av besök som aldrig ägt rum och om registrering av samma besök två eller fler gånger.
Radions Ekoredaktion gör beräkningen att detta svindleri kan uppgå till 100-120 miljoner kronor per år i landet. Med tanke på att sjukvården i totalt omsätter upp emot en kvarts biljon, ca 230 miljarder kronor så är det en relativt liten del av sjukvårdens samlade resurser, men samtidigt är drygt 100 miljoner kronor naturligtvis en väldigt massa pengar att förlora på fusk till vårdgivare på nationella taxan. Det är rent ut sagt för jävligt.
Att en och annan felregistrering kan göras har jag full förståelse för, men ett systematiskt utnyttjande för att lura till sig mer ersättning än man har rätt till är för jävligt. Det är för jävligt att några privata vårdgivare (för jag vill både tro och hävda att de är en relativt liten minoritet av de privata vårdgivarna) förstör för alla andra privata vårdgivare och stämplar dem som fuskare. Det blir inte lättare för oss som gärna ser en mångfald av vårdgivare att tala om det positiva med detta när hela den privata vårdgivarbranschen riskerar att stämplas som fuskare som skor sig på systemet.
Egentligen är dagens nyhet inte någon nyhet. Ett antal läkare har tidigare dömts för fusk med redovisningarna runt om i landet, också i Västra Götaland. Sammanställningen och beräkningen av omfattningen av fusket är möjligen en nyhet, men framför allt aktualiserar det på nytt frågan om den nationella taxan. Den nationella taxan ger i princip läkare eller sjukgymnaster som har tillstånd att arbeta enligt lagarna LOL eller LOS fri dragningsrätt gentemot landsting. Vi kan inte ställa krav på vilken vård de ska bedriva eller vilka patientgrupper de ska prioritera, och det finns svårigheter i att göra uppföljningar.
Den nationella taxan har aldrig varit älskad av landstingspolitiker av just skälet att vi egentligen inte riktigt vet vad vi får för pengarna. Att vissa individer dessutom väljer att utnyttja dessa luckor i styrnings- och granskningsmöjligheten för egen vinning gör väl inga av oss mer positiva till nationella taxan. Med upphandling enligt lagen om offentlig upphandling (LOU) eller enligt lagen om valfrihetssystem (LOV) som vi har i primärvården så får vi som finansiär helt andra möjligheter att både styra, granska och följa upp vad privata vårdgivare gör.
För att försöka besvara frågan i rubriken så är privat vård inte en bluffmarknad. Däremot så finns det bluffare inom den privata vården och störst möjlighet att bluffa finns hos dem som verkar enligt den nationella taxan. Jag tycker det är hög tid att ordentligt strama upp reglerna kring den nationella taxan, eller rent av överväga om den ska finnas kvar över huvud taget.
Kommentarer
Trackback
