Sjukdomsförebyggande metoder
Har varit bortrest i sex dagar efter sex veckors valrörelse och sex veckors förhandlingsarbete. Välförtjänt? Det vet jag inte, men det var i alla fall väldigt skönt att komma till lite värme i Aten och jag lyckades dessutom låta bli datorn, mejlen och (nästan) telefonen alla dagarna.
Tillbaka sent måndagkväll och på tisdagmorgon trillade jag direkt tillbaka till vardagen med ett kunskapsseminarium tillsammans med Socialstyrelsen om de förestående nationella riktlinjerna kring sjukdomsförebyggande metoder med fokus på alkohol, tobak, motion och kost.
Försökte inför seminariet räkna ut hur många kunskapsseminariedagar kring nationella riktlinjer som jag inlett sedan 2004 då 2005 års utgåva av strokeriktlinjerna var de första riktlinjerna som förbereddes via denna typ av seminarier. Svaret jag kom fram till var cirka 15, och det var väl de sista på ett tag för mig som inledare i egenskapen av ordförande i hälso- och sjukvårdsutskottet. (Om någon uppfattar en viss bitterhet över att så blir fallet så är det helt rätt uppfattat.)
Dagens seminarie lockade ovanligt många deltagare och 130-talet personer var anmälda till dagen. Verksamhetsföreträdare, beställartjänstemän och politiker dominerade bland deltagarna och det blev en i många stycken väldigt bra dag.
I mitt inledningsanförande passade jag på att vara lite självkritisk i hur vi har jobbat med sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande metoder i regionen under de senaste åren. Det är långt ifrån så att vi har suttit passiva utan att göra något, men vi har duttat lite för mycket. Ett projekt här och en insats där har följts av fokus på något område ett visst år och något annat ett annat år. Jag hoppas att de nu planerade riktlinjerna kring sjukdomsförebyggande metoder kan utgöra stommen i ett helhetsgrepp kring området sjukdomsförebyggande insatser. Uppemot 20% av sjukdomsbördan i Sverige beror på osunda levnadsvanor och det borde därför vara självklart att vården fokuserar mer på att stödja och hjälpa enskilda människor till mer sunda levnadsvanor.
Under året har vi i hälso- och sjukvårdsutskottet ett flertal gånger diskuterat hur vi ska bli bättre på att ge framför allt primärvården verktyg för att mer strukturerat arbeta med dessa frågor. Ett av svaren är att jobba med det hälsoprofilsverktyg som primärvården i Göteborg utvecklat tillsammans med Sahlgrenska Akademien. Jag bloggade om det på våren 2008 i anslutning till ett inlägg om riskfyllt alkoholbruk. Det är fortfarande ett mycket bra verktyg som jag hoppas kan utgöra stommen i en offensiv satsning i primärvården för ett mer strukturerat arbetssätt för att stödja och möta enskilda människor på vägen mot bättre levnadsvanor.
Att få människor att leva sundare är dock inte bara primärvårdens ansvar. Först och främst är det den enskildes eget ansvar, men även personal på våra sjukhus måste bli mycket bättre på att lyfta upp riskfaktorer i levnadsvanorna när de träffar patienter som drabbats av olika sjukdomar eller skador som kan antas bero på bristande motion, felaktiga matvanor, riskbruk av alkohol eller för stor tobakskonsumtion. I flera av dessa frågor behöver fler samhällsinstitutioner än sjukvården engagera sig. Skola, föreningsliv, arbetsliv med flera är också viktiga aktörer för att vi ska kunna minska den höga sjukdomsbördan som följer av de osunda levnadsvanorna.
Min förhoppning är att Västra Götalandsregionen med stöd i de kommande riktlinjerna kan bli en organisation som på allvar och på bredden börjar jobba med dessa frågor.
Tillbaka sent måndagkväll och på tisdagmorgon trillade jag direkt tillbaka till vardagen med ett kunskapsseminarium tillsammans med Socialstyrelsen om de förestående nationella riktlinjerna kring sjukdomsförebyggande metoder med fokus på alkohol, tobak, motion och kost.
Försökte inför seminariet räkna ut hur många kunskapsseminariedagar kring nationella riktlinjer som jag inlett sedan 2004 då 2005 års utgåva av strokeriktlinjerna var de första riktlinjerna som förbereddes via denna typ av seminarier. Svaret jag kom fram till var cirka 15, och det var väl de sista på ett tag för mig som inledare i egenskapen av ordförande i hälso- och sjukvårdsutskottet. (Om någon uppfattar en viss bitterhet över att så blir fallet så är det helt rätt uppfattat.)
Dagens seminarie lockade ovanligt många deltagare och 130-talet personer var anmälda till dagen. Verksamhetsföreträdare, beställartjänstemän och politiker dominerade bland deltagarna och det blev en i många stycken väldigt bra dag.
I mitt inledningsanförande passade jag på att vara lite självkritisk i hur vi har jobbat med sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande metoder i regionen under de senaste åren. Det är långt ifrån så att vi har suttit passiva utan att göra något, men vi har duttat lite för mycket. Ett projekt här och en insats där har följts av fokus på något område ett visst år och något annat ett annat år. Jag hoppas att de nu planerade riktlinjerna kring sjukdomsförebyggande metoder kan utgöra stommen i ett helhetsgrepp kring området sjukdomsförebyggande insatser. Uppemot 20% av sjukdomsbördan i Sverige beror på osunda levnadsvanor och det borde därför vara självklart att vården fokuserar mer på att stödja och hjälpa enskilda människor till mer sunda levnadsvanor.
Under året har vi i hälso- och sjukvårdsutskottet ett flertal gånger diskuterat hur vi ska bli bättre på att ge framför allt primärvården verktyg för att mer strukturerat arbeta med dessa frågor. Ett av svaren är att jobba med det hälsoprofilsverktyg som primärvården i Göteborg utvecklat tillsammans med Sahlgrenska Akademien. Jag bloggade om det på våren 2008 i anslutning till ett inlägg om riskfyllt alkoholbruk. Det är fortfarande ett mycket bra verktyg som jag hoppas kan utgöra stommen i en offensiv satsning i primärvården för ett mer strukturerat arbetssätt för att stödja och möta enskilda människor på vägen mot bättre levnadsvanor.
Att få människor att leva sundare är dock inte bara primärvårdens ansvar. Först och främst är det den enskildes eget ansvar, men även personal på våra sjukhus måste bli mycket bättre på att lyfta upp riskfaktorer i levnadsvanorna när de träffar patienter som drabbats av olika sjukdomar eller skador som kan antas bero på bristande motion, felaktiga matvanor, riskbruk av alkohol eller för stor tobakskonsumtion. I flera av dessa frågor behöver fler samhällsinstitutioner än sjukvården engagera sig. Skola, föreningsliv, arbetsliv med flera är också viktiga aktörer för att vi ska kunna minska den höga sjukdomsbördan som följer av de osunda levnadsvanorna.
Min förhoppning är att Västra Götalandsregionen med stöd i de kommande riktlinjerna kan bli en organisation som på allvar och på bredden börjar jobba med dessa frågor.
Kommentarer
Trackback
