Värden i vården
I går hamnade jag på två seminarier i Stockholm. Ett om neurosjukvården arrangerat av Dagens Medicin där jag satt med i en avslutande paneldebatt, men under dagen hann jag också med et seminarium arrangerat av ESO (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) om målbaserade ersättningar i hälso- och sjukvården.
Till det seminariet var jag inbjuden som en av tre kommentarorer till en rapport författad av professor Anders Anell med rubriken "Värden i Vården - om målbaserad ersättning i hälso- och sjukvården". Det blev ett mycket trevligt seminarium utifrån en intressant och välskriven rapport av Anders Anell. Min roll var att kommentera rapporten utifrån mitt politikerperspektiv.
Den som hade förväntat sig eller hoppats på en massa svar på hur vi ska arbeta med målbaserade eller målrelaterade (som vi säger hemma hos mig) ersättningar i sjukvården får inga givna svar i rapporten. Däremot erbjuder rapporten en mycket gedigen strukturerad problematisering av målrelaterade ersättningar i sjukvården. Jag har själv gjort resan från att ha varit stor entusiast över mer av målrelaterad ersättning i sjukvården till att se de problem som en målrelaterad ersättning också kan föra med sig i form av suboptimeringar i vården.
Det borde vara självklart att vi ersätter för vilka resultat vi når med våra insatser i sjukvården, inte för insatserna i sig. Målrealterad ersättning borde också kunna vara en viktig drivkraft för fortsatt kvalitetsutveckling, men kan likväl bli en återhållande kraft för utveckling om målen för att få ersättningen sätts för lågt.
Anell har en viktig poäng (och som forskare kanske också ett egenintresse) i att vi i allt för liten utsträckning genomför studier och bedriver forskning kring de förändringar vi gör i sjukvårdens ersättningssystem i allmänhet och kring införande av nya målrelaterade modeller i synnerhet. På den punkten kan jag också känna viss självkritik i att vi gjort många saker utan att riktigt ha en plan för uppföljning och utvärdering av vilka effekter vi nått.
Jag är fortsatt övertygad om det riktiga i att utveckla målrelaterade ersättningar i sjukvården, men vi behöver få fler och med kvalificerade indikatorer att styra mot och vi behöver vara varsamma i hur vi utvecklar målrelaterade ersättningar och det arbetet kommer Anders Anells ESO-rapport att vara en viktig lärobok i vad vi som jobbar med dessa frågor för tänka på och reflekterar över innan vi rusar på med mer av målrelaterade ersättningar.
Min slutpoäng vid gårdagens seminarium blir min slutpoäng i detta inlägg och utgörs av slutpoängen i hela rapporten - den sista meningen i hela rapporten på sidan 158:
”Utan målbaserad ersättning kan man vara säker på att fel enheter belönas eftersom alla enheter får samma ersättning oavsett måluppfyllelse.”
Till det seminariet var jag inbjuden som en av tre kommentarorer till en rapport författad av professor Anders Anell med rubriken "Värden i Vården - om målbaserad ersättning i hälso- och sjukvården". Det blev ett mycket trevligt seminarium utifrån en intressant och välskriven rapport av Anders Anell. Min roll var att kommentera rapporten utifrån mitt politikerperspektiv.
Den som hade förväntat sig eller hoppats på en massa svar på hur vi ska arbeta med målbaserade eller målrelaterade (som vi säger hemma hos mig) ersättningar i sjukvården får inga givna svar i rapporten. Däremot erbjuder rapporten en mycket gedigen strukturerad problematisering av målrelaterade ersättningar i sjukvården. Jag har själv gjort resan från att ha varit stor entusiast över mer av målrelaterad ersättning i sjukvården till att se de problem som en målrelaterad ersättning också kan föra med sig i form av suboptimeringar i vården.
Det borde vara självklart att vi ersätter för vilka resultat vi når med våra insatser i sjukvården, inte för insatserna i sig. Målrealterad ersättning borde också kunna vara en viktig drivkraft för fortsatt kvalitetsutveckling, men kan likväl bli en återhållande kraft för utveckling om målen för att få ersättningen sätts för lågt.
Anell har en viktig poäng (och som forskare kanske också ett egenintresse) i att vi i allt för liten utsträckning genomför studier och bedriver forskning kring de förändringar vi gör i sjukvårdens ersättningssystem i allmänhet och kring införande av nya målrelaterade modeller i synnerhet. På den punkten kan jag också känna viss självkritik i att vi gjort många saker utan att riktigt ha en plan för uppföljning och utvärdering av vilka effekter vi nått.
Jag är fortsatt övertygad om det riktiga i att utveckla målrelaterade ersättningar i sjukvården, men vi behöver få fler och med kvalificerade indikatorer att styra mot och vi behöver vara varsamma i hur vi utvecklar målrelaterade ersättningar och det arbetet kommer Anders Anells ESO-rapport att vara en viktig lärobok i vad vi som jobbar med dessa frågor för tänka på och reflekterar över innan vi rusar på med mer av målrelaterade ersättningar.
Min slutpoäng vid gårdagens seminarium blir min slutpoäng i detta inlägg och utgörs av slutpoängen i hela rapporten - den sista meningen i hela rapporten på sidan 158:
”Utan målbaserad ersättning kan man vara säker på att fel enheter belönas eftersom alla enheter får samma ersättning oavsett måluppfyllelse.”
Kommentarer
Trackback
