Vad är det som händer?
Frågan i rubriken är den vanligaste frågan jag får just nu. Jag hade ju kunnat önska att alla som frågade undrade vad som händer med min blogg som aldrig blir uppdaterad. Ber om ursäkt för det. De allra flesta syftar dock på vad som händer med majoriteter i Västra Götalandsregionen. Vem ska regera med vem, och när blir det klart?
Jag kan inte säga mer på denna blogg än vad jag säger till dem som muntligt svarar. Det är i alla fall ingen ny majoritetskonstellation bildad i regionen, och en ny majoritetskonstellation kommer det att behöva bli då väljarna ännu en gång inte givit något av de traditionella blocken egen majoritet. Inte heller de gångna årens majoritet med (fp), (c) och (s) får majoritet när partiernas mandat summeras.
Samtal pågår just nu mellan företrädare för partierna i försöken att få ihop en regeringsduglig majoritet i Västra Götalandsregionen, och det kommer säkert att dröja ytterligare någon vecka innan vi har svaret på frågan om vad det är som händer.
Under min pinsamt långa bloggfrånvaro har det inte saknats saker att blogga om, däremot har tiden (och delvis även lusten) saknats. Nu tar jag nya tag och gör några korta nedslag i några av de frågor som jag borde bloggat om.
I förra veckan hade vi sammanträde med HSU för första gången på en månad. Vi fick bland annat information om den nationella patientenkäten i psykiatrin som presenterades dagen efteråt. Lite problematiskt är att svarsfrekvensen inom psykiatrin är betydligt lägre än för de mätningar som gjorts för primärvården. Det är ingen nyhet i sig att vi i olika enkäter får en lägre svarsfrekvens när det gäller patienter i psykiatrin, men bortfallet i sig gör svaren lite svårare att tolka och generalisera. I vilket fall så gladde jag mig åt att se att Västra Götalandsregionen fick hyfsat goda omdömen av patienterna för såväl öppenvården som slutenvården. Våra patienter var över lag lite mer positiva till vård, behandling, bemötande, tillgänglighet med mera än i riket i stort. Särskilt glädjande tyckte jag det var att vi toppade när det kom till frågor om individuella vårdplaner. Det är bra att vi tycks vara bättre på att upprätta individuella vårdplaner som också är kända för patienterna än i de flesta andra landsting, men här finns fortsatt klar och viktig förbättringspotential i både psykiatrin och i andra verksamheter som möter patienter med mer eller mindre kroniska sjukdomar.
I fredags i förra veckan borde jag verkligen ha bloggen, och hade bestämt mig för det. Det var den 1 oktober och där ettårsdagen för VG Primärvård. Tänk vad ett år ändå går fort. Det var extra roligt att hämta tidningen i brevlådan i fredags morse och i GP kunna läsa huvudrubriken om succé för vårdvalet och VG Primärvård och om hur inte minst tillgängligheten till primärvården har ökat. Karl-Henrik Sax på GT skrev en bra ledare om saken också i söndags.
Sedan jag sist hörde av mig i detta forum har jag också hunnit med möte med regionstyrelsen, träff med de västsvenska kommunernas paraplyorganisation Västkom, pratat vid 40-års jubileumet för avdelningen för klinisk näringslära vid Sahlgrenska Akademin, prata på en verksamhetschefsutbildning, olika partiinterna uppdrag och dessutom förhandlat.
Om det inte hade blivit denna samlingsblogg idag så hade jag sannolikt försökt blogga något om att britten Robert Edwards fått Nobels medicinpris för provrörsbefruktningens utveckling. Det finns nog ingen som kan sägas vara pappa till så många som han. Det är möjligt att den nyheten ändå hade fått stryka på foten till förmån för en kommentar om att Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) vill skapa en databas för behandlingsmetoder där det vetenskapliga underlaget för att använda metoderna i rutinsjukvården är svagt eller bristfälligt. En sådan databas kan ju både tjäna syftet att göra studier för att öka den vetenskapliga kunskapen om effekter som olika behandlingsmetoder har, och samtidigt vara en tydlig signal om i vilken utsträckning vi egentligen använder metoder och bör använda metoder som har svagt vetenskapligt stöd.
En sådan databas skulle vara en viktigt bidrag i arbetet med att skapa en mer kunskapsbaserad hälso- och sjukvård.
